feffs

Jag har inte jättestor lust att skriva, men jag känner ändå att jag måste, för att jag tror att jag behöver det. Jag har inte skrivit sedan i torsdags för fredagen var alldeles för stressig och hade jag skrivit när jag kom hem hade nog ingen förstått riktigt vad jag ville komma fram till, jag försöker själv komma fram till en del slutsatser av fredagen men lyckas inte komma fram till någon vettig då tankarna går på högvarv eftersom jag har den känslan av att någon är arg på mig. Men jag får alltid den känslan så fort en människa inte svarar mig.
Så fredagen började rätt lugnt med att jag som vanligt gick upp, kollade på tv i någon timme och åt frukost. Jag städade halva huset och insåg att tiden började bli knapp innan jag skulle iväg för kvällens sminkning. Klockan hann bli fem och jag gick på högvarv då jag insåg att allt var försenat. Jag och mamma fick köra och posta tillbaka mina skor som var en hel storlek för stor och sedan bana iväg mot Skopunkten där jag äntligen köpte ett par ordentliga vinterskor (med foder!!!). Jag lyckades införskaffa mig ett par skor på tio minuter och mamma körde mig vidare till min syster. Där satt jag redo för en två timmars sminkning (som blev superbra). När jag väl var färdig (skeletterad kan man väl säga) så körde mamma mig, David och Titti mot hammar där vi skulle på Halloweenfest. Där stannade vi och socialiserade oss i ett par timmar och sedan bar det ut mot Biljard. Efter mycket beröm och förklaringar på att det verkligen var jag bakom allt smink och många foton så hade jag verkligen väldigt väldigt roligt och trevligt. Nu i efterhand tänker jag mer på att jag borde tänka mig lite för innan jag säger någonting och att det just är därför jag har den där "någon är arg på mig"- känslan i magen. Äsch, jag tänker för mycket som vanligt.
Lördagen begav sig familjen mot Södra Sandby där jag äntligen fick träffa min kusin. Vi låg på soffan fram till klockan åtta då vi åt mat. Sedan slängde vi oss upp på rummet för att göra vid oss inför en utgång. Denna gången blev jag en vampyr. Stiligt. Jag tänker inte gå in så ingående på vad som hände denna kvällen, men Skånetrafiken kan förvänta sig ett argt samtal/mejl från mig imorgon. Och att man inte borde sätta in några vakter om de verkligen inte älskar sitt jobb (vilket inte så himla många av dem tycktes göra igår). Men det var ändå en bra kväll! Lärorik om inget annat.
Söndagen var dedikerad till min kusin och endast min kusin då hon fyller år. Tröttheten drog sig dock över oss båda efter hon öppnat sina paket och efter den här dagen är jag förvånad över att jag ännu inte hamnat i matkoma. Vägen hem kändes kort eftersom jag somnade väldigt snabbt och sen jag kom hem har jag nästan bara tittat på TV (eftersom jag äntligen införskaffat mig en ny box) och legat på sängen och ätit lite mer.

Vad veckan väntar, ja det åsterstår bara att se.

Ja jag har inte skrivit de senaste dagarna för att jag verkligen inte gjort någonting. Tisdagen blev ännu en hemma dag med ungefär samma saker som måndagen, puzzlade lite mer bara.
Gårdagen tog jag mig upp och missade ett par bussar innan jag kom in till stan för att umgås med Titti. Vi började med att dricka kaffe hemma hos henne och pratade om allt möjligt. Vi visade varandra våra halloween dräkter och insåg hur mycket vi längtar till fredagen då det smäller! Utklädnad är ju det roligaste som finns. Efter att vi druckit upp vårt kaffe och allt annat så gick vi ut på stan där vi gick runt och glodde på smycken till Tittis dräkt, jag införskaffade mig limm till mina ögonfransar, (ja det är viktigt, precis som pappa sa när jag kom hem) och jag lånade en ny perfekt bok inför Halloween, jurkjyrkogården av King så klart. Blev nämligen klar med Carrie igår. Grymt bra bok, rakt igenom. När jag kom hem var det myskväll med mamma och pappa med olika tvprogram vi följer.
Det är vad jag gjort de senaste dagarna.
Just nu ska jag färga mitt hår, sen ska jag bege mig bort till min syster på cykeln. Ska färga hennes hår och sen blir det väl som vanligt att vi sitter och pratar och tiden rinnar iväg. Mysigt som jag ser det. Får väl försöka gå och lägga mig i tid så jag faktiskt kommer upp imorgon. Jag har kommit fram till att jag snoozar sju till åtta gånger innan jag inser "oj när fan blev klockan halv tolv?". Jaja, jag suger på att komma upp, har blivit lat, men det är ju bara för jag vet att jag inte har något som väntar under dagen. Nåväl. Min syster väntar så jag får väl torka mitt hår nu!

hadehaj

En av mina nya favvolåtar med Björk. Så ni vet liksom.

Idag har varit en hemma dag, varit duktigt trött i huvudet efter att ha varit arg på AF och på försäkringskassan från klockan två tills ungefär klockan sju. Så under min slappe dag har jag tittat på tv, inte gjort något av det jag skulle, beställt skor och annat, följt med mamma i lite affärer tillräckligt sent för att ingen ska se en se ut som en zombie. Oh yes, the dead are walking, det var i alla fall så jag kände. Kom hem, kollade på tv igen med mamma och pappa, följer som sagt lite väl många serier för tillfället.
Den senaste timmen, eller ja snart två timmarna har jag spenderat på mitt golv i full fart med att försöka få ihop puzzlet. När jag tittar på det här ifrån ser jag att jag i alla fall kommit en lite bit längre, men att väldigt många lösa bitar ligger mitt inne i det så det ser ut som jag gjort mer än vad jag egentligen gjort. Mina knän började göra ont så jag bestämde mig för att ta en paus och skriva mitt dagliga inlägg istället.
Idag har jag lärt mig en sak, lita verkligen inte på främlingar i telefon, även om de jobbar på viktiga "poster" i livet. Förresten så har jag lärt mig en sak till, skriv alltid upp vad personen säger och fråga en extra gång om vad personen heter i telefonen, just in case liksom. Att bli lurad är ju inte det roliga vilket drar min tillit tillbaka fem stora steg på mänskligheten och hur man nästan får klara allting själv för att ta sig förbi det. När ska min tur vända? Tror det är dags snart. Mamma sa "vänta bara och se, snart vänder det och då kommer allting på en och samma gång, för det verkar inte som att det ska komma i små doser så som det verkar". (Något i den stilen i alla fall). Jag vet inte om jag vill att det ska komma kastandes över mig, men det kan väl komma lite i alla fall. Trött på det här nu, dock håller jag humöret uppe och ser fram emot denna helgen. Dock ska jag försöka att inte tagga så fruktansvärt mycket och inte bli bestulen på något denna gången! Sen tror jag det mesta kommer gå bra. Nu ska jag återgå till puzzlet i alla fall en halv timme, sen blir det boken som vanligt.

Har inte skrivit något denna helgen, för jag har knappt varit hemma något och känt att jag lika gärna kunde skriva allt som hänt nu istället.
I fredags låg jag på soffan och degade fram tills klockan var fem, då jag bestämde mig för att det nog var dags att göra vid sig och ta sig mot bussen så småning om till Helin. Fast först lyckades jag ta mig igenom Nellys hemsida och insåg att jag skulle shoppa lite så småning om i alla fall. Väl på bussen mötte jag upp Lina och vi tog oss vidare mot Helin där vi förfestade litegranna för att sedan ta oss in mot stan tills fots och in på Biljard. För min del var det en besvikelse då jag mer blev irriterad på det flesta människorna som var där och bestämde mig för att gå där ifrån redan klockan kvart över tolv och ta en tidigare buss hem. Så jag och Lina begav oss mot pastakungen där hon käkade lite mat och sedan åkte vi hem.
Dagen efter vaknade jag av att mamma puttade på mig och sa att vi skulle åka till IKEA, vilket jag har längtat efter som en galning så jag ÄNTLIGEN kunde köpa min dvd-pelare och skaffa fler filmer igen. Så vi tog bilen och körde mot Älmhult. Där gick vi i ungefär tre-fyra timmar innan vi satte oss i bilen med det vi hade skaffat oss. Jag kom hem med min efterlängtade dvd-pelare, lite finsand/sten och ett par röda ljus i olika röda färger, eftersom jag håller på att inreda lite småsaker på mitt rum så var det perfekt. Väl hemma var det dags att göra vid sig igen då man skulle ut och fira Titti. Så jag gjorde vid mig och tog bussen in mot stan, mötte upp Titti och vi gick hem till David där vi förfestade och efter väldigt mycket om och men och annat så kom vi iväg till Biljard, dock var vi där en timme senare än planerat, klockan hann bli halv tolv så jag bestämde mig för att sova borta och gå till O'learys efter Biljard. När det stängde begav jag och Helin oss ut på äventyr då vi gick hem till henne. Väl hemma hos henne sitter vi uppe rätt länge, dricker te, kollar på youtube och pratar.
Så idag vaknade jag alltså upp hos Helin, runt två tiden och käkade lite frukost. Mamma kom och hämtade mig eftersom jag inte ville sitta på en buss idag. Väl hemm så började jag montera upp min hylla och möblerade om lite. Jag är mycket nöjd må jag säga. Alltså har det varit en väldigt bra helg, enligt mig! Så snart är det väl dags för mig att krypa till kojs och läsa lite. Puzzlet har legat orört alldeles för länge nu så det är väl dags att sitta med det, i alla fall imorgon!

Mitt i natten, nästan i alla fall. På väg mot morgon och sånt som vanligt. Sitter och smakar tandkräm, flux och annat sånt där tandläkar aktigt i munnen, banan smaken försvann för ungefär sex timmar sedan kanske. Men nu har jag lagt upp en plan efter mitt dagliga tandläkar besök, jag kallar planen: vitare, friskare och starkare tänder. Ja förhoppningsvis kan de bli vitare i alla fall. Eftersom jag alltid lovar tandläkaren att jag ska börja med tandtråd både morgon och kväll ska jag faktiskt göra det den här gången och INTE glömma det som jag alltid gör. Jag ska börja skölja munnen med flux eller annat sköljmedel (inte sådant som man har till tvättmaskinen, det hade varit oerhört korkat) och så ska jag borsta mina tänder grundligt och sätta tandkräm på de tänderna som är djupast av dem alla eftersom alla tandläkare jag har haft påpekar hur djupa dem är. Dessutom ska jag på återbesök om en månad, så jag hoppas på att jag blivit av med det hålet som tydligen påbörjats. In i denna planen går faktiskt också att jag måste ta ner på mitt småätande vilket jag gör i princip hela tiden varje dag, idag tog jag min sista tallrik med nachos och ost, på helger får jag ju dock ta för mig lite och på onsdagar, men annars får jag hålla mig till frukt.
Så där har ni min plan upplagd, intressant va? Efter mitt tandläkar besök gick jag och hämtade David. Vi skulle ner och kolla på Tittis utställning i stan, för er som bor i Kristianstad gå och kolla, det är jättevärt det eftersom hon är en mycket duktig konstnär och förtjänar creed för det hon gjort. Utställningen varar i två dagar till (till och med Lördag) och är inne på Artix, mitt inne i stan väldigt nära Cafe Fenix, gamla Gallerix alltså. Efter denna smygreklamen så gick vi vidare till Fenix där vi tog en kopp kaffe och bara satt och pratade en stund, Helin, Jaro och Emil tittade också in och höll oss fint sällskap. Jag försökte komma fram till om jag skulle cykla eller ta bussen och insåg att det var likabra att ta den lilla motion jag får om dagarna och cykla trots att regnet var lite smått irriterande och vinden var rättså väldigt kall. Väl hemma så gör jag allt det där vanliga, prata med mamma och pappa, slå mig ner framför datorn, sitta där en stund för att sedan fastna vid massor av saker och inse att man vill hinna puzzla innan man går och lägger sig och fastnar framför det i två timmar istället. Så var det helt plötsligt dags att krypa ner med boken igen. Den blir bara mer och mer spännande hela tiden. Så det är väl dags för mig att ta adjö för den här natten.

dålig på att hålla tider som i att inte gå och lägga sig bara för att man råkar fastna i något. Någon som känner igen sig eller? Tror det hände mig i sådär tre timmar, sa att jag skulle lägga mig och läsa prick ett, så bra gick det. OCh jag skulle till och med puzzla lite men det glömde jag helt bort. Skulle försöka vara i sängen för att jag måste upp tidigare än vanligt imorgon och hinna städa innan klockan tolv för att jag ska befinna mig hos tandläkaren klockan halv ett, yippi! Ska till och med inom posten och kolla på Tittis utställning, men det kan jag prata mer om imorgon.
Så idag vaknade jag och kom otroligt nog upp efter fyra snoozers kan jag kalla dem, brukar ta mig upp till fem, sex eller kanske till och med sju. Ja jag vet, otroligt men sant. Efter frukost, sminkning och middag så tog jag mig in till stan där jag mötte upp Olivia, Rebecca, Stina och Viktor på en mysig fika, lite senare tittade Johanna också in. Tror vi satt där i nästan tre timmar och mös, bara pratade och drack kaffe/tjejlatte (stavning?)/latte/annat och somliga åt till och med kakor, PÅ EN ONSDAG! ja precis. Sedan när vi bara var tre krigare kvar (jag, Beccsan och Olli) så gick vi mot tågstationen där alla skulle ta sig med färdmedel (höhö). Lite sorgligt var det eftersom Olli åker till Stockholm i helgen och blir där fram till jul, kommer kännas lite konstigt, för det känns som att en efter en försvinner här ifrån. Så vi sa hejdå och jag önskade henne lycka till och sådär, min buss kom före så det var ju bara att hoppa på den och åka hem. När jag kom hem gjorde jag och mamma kantarellmackor, kollade på Bonde söker fru och sedan på kriminal thrillern Bron. Sedan fastande jag som vanligt här, spännande va?
Vad jag gjorde vid datorn var att försöka hitta ett par finskor och vinterskor, försöker fortfarande bestämma vilken färg jag ska våga ta i mitt löshår och såklart facebook. Så nu är det väl bara till att släpa sig mot sängen (som står en meter bort, om inte mindre) och puffa upp kuddarna så jag kan läsa vidare i Carrie. Väldigt spännande bok och för er som aldrig läst en Stephen King bok rekomenderar jag er att göra det, väldigt bra författare och ja han må vara galen, men jag har nog aldrig läst något liknande (positivt menat) så jag tycker allt ni ska prova på det!

night night!

Sitter och lyssnar på Fever Ray och njuter, älskar kvinnor som har röster som hon. Åt upp min nattemat också under tiden som jag spelade, gjorde tre mackor, tror jag har väldigt bra ämnesomsättning eftersom jag blir hungrig nästan bara en timme efter jag tryckt i mig något. Intressant? Nej inte ett dugg.
Så vad har jag gjort idag, inget vettigt alls. Legat på soffan, ätit mat och kollat filmer. Dessutom kollade jag på Hanna Montana the movie, way to go! Efter den så såg jag Desert Flower, riktigt bra film. Kolla upp den och läs vad den handlar om, man blir berör som fan av den. Senare på kvällen lyckades jag sätta fast ett par bitar på puzzlet men efter två timmar så blev jag trött i huvudet och gav upp, ger mig på det imorgon istället. Dessutom skriver jag tidigare än vanligt och planerar att gå och lägga mig så jag faktiskt hinner läsa innan klockan blir tre och jag får ett par extra timmars sömn. För imorgon hoppas jag på att det blir fint väder så jag kan gå in till stan och fika med ett par vänner. Jag ångrar dock inte att jag låg inne idag med tanke på vädret, det var rätt skönt eftersom jag varit rätt trött och hängig, förkylningen har nästan släppt helt och nästäppan la av igår kväll (tror bara jag var nässpays beroende). Ja... egentligen har jag inte så mycket att skriva.

förutom: Desert Flower, SE DEN!

Bokstavligttalat då faktiskt. För jag håller på att puzzla ett 1000bitars puzzel. Jag trodde inte det skulle bli så svårt med tanke på hur många olika figurer det finns på det, men sen insåg jag ju att det var svartvitt så att det genast blev rätt mycket svårare. Så jag har i alla fall något att sysselsätta mig med under de regninga dagar som väntar mig. Det är så lätt att fastna vid ett puzzel, igår sa jag till mig själv att jag bara skulle sitta en halvtimme, två timmar senare tittar jag upp mot klockan och inser att den börjar närma sig halv tre på natten. Idag var det samma sak, jag tappade tiden totalt, tror jag satt i en och en halv innan huvudet började snurra och knäna värka. Tänkte faktiskt krypa till kojs efter jag skrivit klart det här, då lyckas jag faktiskt att ta mig i säng en timme tidigare än vad jag brukar.
Jag är glad att det mesta har löst sig efter helgens "jobbigheter". Jag hoppas på att få mitt bankkort tillbaka så snabbt som möjligt och är överlycklig av att ha mitt körkort till hands igen. Mamma hittade till och med min borttappade töjning utanför huset igår, som jag dock fick limma då "kristallen" hade trillat ur den och idag hände samma sak med den andra. Måste ändå köpa nya.
Så vad har jag gjort sen jag skrev sist? Jo idag har jag väl inte gjort så jättemycket egentligen. Jag gjorde vid mig och vid tre tiden trampade jag in till stan på min cykel och träffade David, satt och pratade lite på Fenix över en kopp kaffe. Senare tittade Helin in och höll oss sällskap och vi satt kvar till ungefär kvart över sex. Sedan cyklade jag hem där jag fastnade framför tvn med mamma och pappa. Har börjat följa otroligt många serier som mina föräldrar också följer så det blir en höst fylld med däckare och thrillers antar jag! Men det gör ju inget för det gör det hela mycket mysigare.
Nu närmar sig även Halloween och det passar mig alldeles utmärkt eftersom jag ÄLSKAR att klä ut mig, det är ju det roligaste som finns. Dessutom närmar sig min kusins födelsedag vilket jag längtar enormt efter också, finns det en person jag saknar så är det just hon. Det finns en del att längta efter som sagt så när man går och längtar för man faktiskt göra det bästa av resten av dagarna innan också så de blir minst lika värdefulla.

För nu tänker jag kasta mig till sängs. Kanske bokstavligttalat, men först: Stephen King!

Skrev inget igår eftersom jag hade fullt upp nästan hela dagen och i och med att jag kom hem klockan halv fyra med en taxi och blivit bestulen var jag inte så sugen på att skriva heller. Så efter ett långt nattligt samtal med mamma, länsförsäkringar och polisen så fick jag min sömn och sov gjorde jag allt. Den drömmen jag drömde var den bästa jag haft... någonsin, nästan i alla fall. Så lite besvikelse la sig över mig när jag vaknade och insåg att allt som hänt kvällen innan faktiskt hänt. Det var bara att ta tag i dagen och resa sig ur sängen. Så jag, syrran och mamma åkte ut på solhaga (blommor och sånt) och senare åkte vi vidare till ekohallen där övertröttheten och hungern slog in. Mamma gav mig ett nytt puzzel så nu har jag sysselsättning ett par dagar.
Kvällen kom och jag kände för att bara ha en mysig hemma kväll med mina föräldrar så då hade jag det, mycket godis, mycket film och annat mysigt. Jag behövde en liten uppladdning och en liten funderare. Jag hade dock turen att få tillbaka mitt körkort eftersom det fortfarande finns snälla själar där ute i världen. Och nu vet jag hur det känns när allting bara blir värre och värre tills det lilla körsbäret läggs på toppen av den stora glassen.
Men när jag tänker efter kändes allt så mycket värre igår än vad det egentligen är. Jag har lärt mig en del grejer utav det och jag har kommit på att jag måste sluta vara så blåögd ibland och bara inse att inte alla människor är så snälla som man vill att de ska vara. Men så länge där finns ett par snälla människor i denna lilla stad är jag nöjd för då vet jag att jag håller dem nära. Varför lägga ner tid på de som bara är idioter och gör idiotiska saker när man har de som alltid stöttar en bredvid sig, annars hade de ju inte varit mina kompisar. Jo det gäller att se något positivt i det dåliga också, trots att det känns skit att göra det så får man helt enkelt göra det för att få sig själv att känna sig en smula bättre. Så från och med nu ska jag alltid ha fickor på mina kläder!

This time no.
Sätter ner foten och inser sådär litegranna.

Idag tog jag på min vinterjacka förförsta gången (ja sen jag provade den) och min fins mössa jag fick av mamma och pappa. Det är en såndära med päls och lappar för öronen och som lite extra pynt så har de två bollar som hänger i två snören från lapparna. Ja lite svårt att förklara kanske. Idag fortsatte jag mitt städeri och fixade hela nedanvåning så den blev skinande ren. Sedan slappade jag framför tv:n vilket jag tyckte att jag gjorde mig välförtjänt. Runt fem tiden slängde jag mig upp på cykeln mot min kära syster, jag är glad att jag tog min nya jacka och mössa då jag upptäckte att den innan rätt varma temperaturen plötsligt sjunkit till 8 grader. Trots det så blev jag varm under cykelturen. Väl framme hos syrran min så satte vi oss på soffan och bara pratade, skrattade och kollade igenom massor av bilder på datorn. Jag stannade några timmar extra för det är svårt att slita sig från hennes lilla mysa lya som hon har. Sen hamnade jag här igen så småning om, under natten som vanligt.
Mitt glada humör är uppe och jag sitter och lyssnar på Mumford & Sons, väldigt mysigt. Jag sitter och väntar in helgens härligheter. Imorgon blir det en utgång med mina fina tjejer från den gamla klassen, sen får jag helt enkelt se vad resten av helgen bjuder på förhoppningsvis lika mysigt och fint höstväder som idag, så att jag kan använda cykeln lite oftare än vad jag gjort de senaste veckorna (jag har blivit rätt lat).
Så vad ska jag skriva om för visdomsgrejer idag, eller egentligen är det ingen visdom det är mest babbel som kommer upp när jag väl skriver. Det är väl det som är det enklaste att bara skriva och se vad som kommer, det är ju rätt skönt att bara få skriva ut det vare sig om någon läser eller inte. Allt som man inte hinner prata om hinner man faktiskt sätta sig ner och skriva ut för som sagt kommer det bara av sig själv när fingrarna väl ligger över tangenterna. Man kan knappt ana hur mycket som finns där egentligen och att så mycket bara kan komma ut på en blank liten sida, så varför inte liksom? Det är kul, det är bra och det är nyttigt. Själv älskar jag att skriva, tyvärr får jag aldrig ut det jag väl vill få ut av det. Jag säger hela tiden att jag ska börja skriva en bok, men.. jaha var tar den vägen liksom? Istället sitter jag och skriver här för det är så lätt att bara skriva, en bok måste man ju tänka, jag är nog mest bara dålig på att öppna dokumentet och göra något helt annat istället, precis som när man hade läxa och man började upptäcka facebook istället. Haha, som det kan gå!

don't fall on me now, can't you see I'm doing my best?
(Min sommar låt, för den är så fin)

Idag provar jag med ett nästan förtidigt inlägg, eftersom klockan "bara" är halv ett, men de senaste har ju hela tiden varit runt halv tre-halv fyra. Så jag ska faktiskt försöka släcka här snart så jag orkar komma upp och göra lite sysslor som jag fått över mig. Idag städade jag ur kylskåpet och kom som vanligt över lite äckliga saker. Jag gjorde smoothies till familjen och lagade mat (Pasta med pesto och annat) till mig och mamma då pappa inte var hemma. Annars har jag bara legat och kollat på tv, det var visst Beck maraton så jag fastnade framför det.
Det mest galna är att jag nästan är glad över att få städsysslor, mest för att då tänker jag inte på något annat än vad jag behöver göra och att jag ska få det rent, galet. Det som egentligen skulle behöva städas är mitt rum som luktar instängt, nu kan man ju inte heller öppna under natten och vädra ut eftersom det börjar bli väldigt kallt.
Jag har längtat lite efter kylan i år, när man kan pälsa på sig lite extra och framför allt känna sig mer som ett barn som rullar sig i lövhögar och gör snöänglar. Hösten och vintern kommer bli fin, det där vita täcket skrämmer mig inte längre, den där branden som både gräset och träden kommer få skrämmer mig inte heller. Trots att det är en brand och ett täcke av kyla så vet jag att efter det kommer den efterlängtade värmen, dessa två årstider är vackra på ett helt annat sätt så varför ska det vackra skrämma en? Man lägger så mycket tid på att få ångest över årstiderna att någon måste lägga till en smula förhoppning och kärlek i det hela istället. Det är ju under denna tiden man ska sitta inne och dricka massor av te, prata om allt som hände i våras och i somras och uppleva två superbra högtider, ja, det tycker ju inte alla, men de flesta tycker i alla fall om nyår för då kommer det nya tider, man slänger ut det gamla och börjar om på en nystart och livet börjar om på något sätt. Så jag tror vi har mer att se fram emot och än att ha ångest över, för vem vill ha det den sista tiden av året när man borde uppleva allt man inte hunnit ännu innan man kryper ur sitt skal och börjar på en ny början.

Så just nu ligger jag i sängen, med datorn i knäet och smakar ostbågar i munnen. Har lite smått ångest över att jag ska träffa tandläkaren om ungefär en vecka. Faktiskt så får jag ångest av att tänka på att jag antagligen (trots att jag sa det till mig själv för senast en timme sedan) att jag skulle lägga mig tidigt ikväll så jag slipper min zombiewalk. Tydligen, trots att jag är så trött så funkar det inte. Det är ju så klart inte att jag bara tänker utan mer att jag tryckte i mig en jätteskål ostbågar (vilket jag lovat mig själv att inte göra) som just nu sväller i min mage.
Så det två senaste dagarna vad har jag haft för mig, fikat. Det säger allt, jag har träffat människor och jag har fikat, trots min brist på pengar så tar jag mig ut i världen för att jag blir galen av att bara sitta hemma och verkligen inte göra någonting. Jag har börjat komma ihåg vilka program som går vilket tid på tv:n, lite lagom pinsamt.
Och dagens grej som fastnade i mitt huvud, eller ja, dagens och dagens, nattens grej eftersom det är en ny dag som gryr där utanför just nu, whatever... det som fastnade var i alla fall.
- Do you still love me?
- Always, that's the problem.
Om ni undrar varför det fastnade var det för det var fint i det sammanhanget det kom upp i och jag orkar inte riktigt förklara det här för det blir nästan lite för sliskigt för min del, men ändå väldigt fint. Det är som saker som gräver sig djupt in i sinnet. Varför är man rädd?
Jag hade nog kunnat skriva upp en rad med frågor här, lika meningslöst som att bygga en superdator som svarar på livets mening med ett par siffror, men vem vet, livets mening kanske bara är två par siffror som sitter ihop, men betyder det då att det alltid ska vara två. Måste det alltid vara två och just de två siffrorna, för det är ju bara ett nummer och det numret består av två siffror och tillsammans blir de ett nummer. wäh, sluta tänk, sov istället.

När blev det så svårt att se saker på rätt sätt, när började man inse att det var så svårt och när ska man erkänna att det alltid kommer vara så? Det finns flera gånger man kommer till två olika val i livet, när man inser att man måste skjuta iväg den ena för att man faktiskt inte kan gå båda. Det finns en tid i denna värld jag kommer få min dröm, det finns en tid jag slipper stå vid en väg som splittas i två och jag vet vart den leder. Men den här gången måste jag ta en av vägarna och det som är värst är att jag inte trodde jag skulle behöva välja mellan de två saker som betyder oerhört mycket för mig. Det är just de tiderna som går så fort, sen tillslut tar det stop och man kommer till den gången man måste se det på rätt sätt och man måste inse att det inte alltid går.
Det finns så mycket skitsaker man oroar sig över att när de stora sakerna kommer över en så förstod man inte vad man ens hade tänkt på innan. Det finns då mycket som betyder så mycket mer och varför kan jag inte bara inse att mitt liv faktiskt inte springer iväg från mig, men att mina vänner faktiskt kan göra det. Saker förändras, klart de gör, det är också en del av livet, vissa har man inte föralltid, de flesta har man inte föralltid, det är ju bara sanningen. Så vad väljer man helst då, drömmen eller verkligheten? Kan det finnas en drömverklighet? Somliga försöker fly, somliga vill ta tag i saker, andra inser saker lite för sent för att det ska fungera. Så vad har jag gjort? Ställt mig framför ett vägval i livet där hälften av mig vill något så oehört mycket och andra hälften behöver sätta ner en fot och få mig att göra rätt val. Sen vet jag att där finns ett litet skinande tredje val, det syns inte lika tydligt än. Men än finns det tid och tid ska jag ge det. Tid är vad som krävs, tid är vad vi alla behöver, för som sagt, livet springer inte sin väg, inte om du lever i nuet vilket det är dags för mig att börja göra. Jag ska börja se saker rätt och sluta bortförklara saker för mig själv som jag helt enkelt inte vågar säga rakt fram. Ärligt.

Som jag skrev på facebook så kan jag inte sova. Så jag hamnade här istället eftersom jag har glömt bort bloggen igen. Jag är duktig, har för mycket i huvudet I guess. Så vad har jag gjort sen sist? Faktiskt en hel del, kommer inte ihåg vad jag skrev om sist ens. Jo, att luncha med mamma och att bli omfärgad till nästan svart av sin syster.
Torsdagen finns det inte alls mycket att berätta om då jag endast låg hemma och hostade upp mina lungor över tvsoffan. Så inte många knop den dagen.
Fredagen räddade världens bästa Rebecca som drog mig ut ifrån denna staden till en mindre liten by som faktiskt är mycket trevligare. Där satt vi i hennes uterum och drack vin tillsammans med en annan vän. Vi lyssnade på musik och lyckades hålla oss uppe till fem på morgonen då vi insåg att det kanske var dags att lägga sig så man orkade med lördagen också. Så pigga och glada vaknade vi alla upp i uterummet dagen efter och var faktiskt inte alls pigga och glada då jag (korkad som jag är) har ställt väckarklockan på elva för att jag och Rebecca ska bege oss till Kristianstad. Det går inte jättebra eftersom vi blir soffliggandes till tre men lyckas otroligt nog att ta oss ner (försenade) till busshållplatsen och ändå hinna med den, efter mycket skumpande och åkande och ätande och Rebeccas "Fuck my life" - dag så kom vi fram till mig, där vi inte orkade göra så mycket men lyckades ändå bli människor, tog oss först tre timmar. Så kom en annan vän till mig, Titti, och vi fortsatte prata, lyssna på musik och dricka några glas. Vi tog oss in till Biljard och träffade människor och lyckades ta oss vidare till O'learys (en vanlig runda för oss, kanske inte för becca, men ändå!) och träffa mer människor. Efter en mycket händelserik kväll/natt tog vi taxin hem. Taxichafföuren som körde oss var supertrevlig eftersom det egentligen skulle kosta 110kr men bara för att jag inte hade växel så slapp vi betala den där lilla tian (okej tänker väl ni, wow), men han var väldigt trevlig i allmänhet! BECCA FÖRSTÅR MIG I ALLA FALL!
Och den här dagen, vad har den bestått av? Jag har försökt stänga mig ute ifrån mänskligheten efter att becca åkte hem, lyckades otroligt bra, men inte med det jag egentligen skulle göra. Så sängen har varit en bra vän idag, hjärnan inte så mycket, värre än vanligt ja. Mamma och pappa har varit jättebra idag! Ehm, ja jag vet inte om det finns så mycket mer att säga om den här fördömda dagen, förutom att den inte verkar ta slut vilket den gjorde för tre timmar sedan egentligen. Men det känns som samma dag för att jag inte kommer få min sömn på någon timme än känner jag på mig. Borde väl försöka ändå antar jag.

sov gott och sånt. Hoppas fler sover bättre än vad jag gör nu.

Idag var dammsugaren inte min bästa vän, dock svansade den efter mig genom hela huset. Istället har tvn och datorn varit det för imorse vaknade jag med lungorna halvvägs uppe i halsen av min hosta. Tyvärr har vi inte heller någon hostmedicin, så jag undrar: Någon som har tips på hur man blir av med hosta?
Så vad har jag då gjort idag? Jag har sprungit ut i regnet, en av mina mindre bra idéer men jag var tvungen att kolla posten för jag väntar faktiskt på ett litet brev som ska ramla ner till mig och om jag har tur till och med att paket. Och de största ansträgningarna jag har gjort idag än så länge var att laga mat och dammsuga. Maten var väldigt värd för den blev supergod. Så jag lär väl stanna vid datorn/tvn resten av dagen i väntan på helgen.
Så vad ska jag göra i helgen, ja jag vet inte riktigt eftersom jag är lite sjuk, men den är antagligen värst idag så det kommer (förhoppningsvis) vara helt okej imorgon. Då ska jag cykla en liten runda om regnet kan hålla sig undan i ett par timmar. På kvällen blir det väl det vanliga, träffa lite människor och gå ut. På lördag hoppas jag att få en liten dans ute också, om kroppen tillåter. Eller så får vi helt enkelt se vad helgen ger mig.
Ikväll ska jag nog börja skriva på min bok, som jag hoppas på att orka avsluta eftersom jag är duktig på att börja skriva men sluta rätt snabbt igen. Jag har ju som sagt helt okej med tid nu.

Kortare inlägg idag, orken ligger inte i mina fingrar, men jag är fortfarande glad! wiho!
Hoppa och springa och känn lyckan sprudla! (nu blev det nästan som smöret rinner igen, lite för smörigt alltså)

Märker att jag skriver ungefär vart tredje dag. Och det första jag såg när jag kom in på bloggs hemsida var massa pepsi och September, varför? Snälla säg bara varför!? Till det hostar jag hysteriskt och undrar hur jag ska kunna somna utan att ha någon hostmedicin hemma eller att jag inte bara häller i mig en liter vin och däckar skönt sen. Men det funkar inte riktigt så, min kropp protesterar hysteriskt.
I alla fall så har jag haft två bra dagar på raken, måndags tål att diskuteras. I måndags träffade jag min jobbcoach, jag var inte på alls bra humör så jag satte mig inom bibliotekets säkra väggar och läste nästan ut femte delen av Gröna Milen serien. Två timmar senare vaknade jag ur bokens värld och jagade efter min man på stan. Så där satt vi och pratade på Fenix om allt mellan himmel och jord och hon lyckades (ja hon, jag är "gift" men en kvinna, Helin heter hon) få mig att orka lite till och tog bort ångesten ett snäpp från mitt bröst.
Tisdagen vaknade jag med en täppt näsa och ingen lust för något alls, men det ändrades när Jennypenny hörde av sig till mig och frågade om vi skulle ta en runda på stan och så fort jag möttes av höstlukten utanför dörren så kände jag mig redan piggare och så fort jag mötte Jennys glada ansikte så blev jag ännu gladare och kunde le mot hösten och välkomna den ytterliggare en gång med öppna armar. Vi sprang runt på stan och letade efter en vinterjacka, men efter tre affärer insåg vi att vi bara ville sitta ner med en kopp kaffe och en liten kaka och bara prata så då gjorde vi det. Efter en timme förflyttade vi oss till torget i solen och tittade på barn som sprang runt och tappade glassar, trampade på dem i ilskan och för att få en ny (och lyckades) för att sedan vara tvungen att dela med sig med de andra barnen som petade i den med sina fingrar. Efter ett par timmar ringde min fina syster och jag fick veta att vi skulle överraska en av hennes kompisar som fyllde år genom att pynta lägenheten och mysa till det. Så efter tio minuters krånglande med att fickparkera så kom jag till lägenheten där vi tillslut satt i två timmar innan födelsedagsbarnet kom hem. Det blev en totalmysig kväll.
Onsdagen vaknade jag av att mamma ringde och frågade om vi skulle luncha tillsammans, det gjorde jag mer än gärna. Så jag släpade mig ur sängen och kastade mig in i kaklet i duschen (inte riktigt men nästan) och duschade, åt en snabb frukost (framför tvn) och sminkade mig. Sedan mötte jag upp min kära mor inne i stan och vi käkade svampsoppa på fenix. Båda blev övermätta och vi bestämde oss för att gå av detta på stan. Så där vandrade vi i två timmar och jag lyckades komma hem med en ny vinterjacka plus ett par ideér på vad jag ska inhandla för kläder när jag får pengar. Direkt när jag kom hem ringer min kära syster igen och säger att jag kan komma till henne med en gång. Så det gjorde jag! Väl framme blev det som vanligt mycket prat och skratt, dessutom lyckades jag komma hem med en centimeter mindra utväxt och lite mera hosta. Men eftersom jag inte kan se fram emot vecko slutet mer nu så har alla beskymmer lagt sig någon helt annanstans och jag tänker inte hitta dem någonsin igen.

GULLIGT VA!? KRAM KRAM!

Det är stopp, skrivstopp. Jag har mycket jag vill skriva men det kan inte riktigt formuleras ordentligt. Det kommer inte ut, flyter samman i en ända salig röra precis innanför fingertopparna. Det är inte okej. Har börjat tänka förmycket, det kommer när man har varit i den här staden alldeles förmycket på en sådan kort tid och inte hunnit komma utanför gränserna tillräckligt mycket. Man blir helt enkelt dum i huvudet.
Men vad ska jag försöka få ut av det här då? Att jag vill säga nej... typ? Down on the same old road. Ta tag i saker, ta tag i kragen och rycka upp mig själv och då menar jag så att jag verkligen följer med hela tröjan och inte drar upp tröjan utan mig i den liksom. Jag vet inte vad det var som hände riktigt, det kom bara som en klar blixt från himlen, men den var inte klar, den kanske bara hela tiden har legat att vänta på att slå ner liksom.
Det värsta är att inte ha ett svar, eller att inte få något svar. Det har varit mycket av det på senaste tiden, både inne i skallen och telefonen till och med. Egentligen har jag nog svaren någonstans, ver bara inte hur jag ska hantera dem riktigt. Men som sagt, denna gången nej. Det är ett stort nej, ett stamp i marken.
Detta blir bara mer och mer invecklat ju längre jag skriver. Så jag tror jag struntar i det nu.