Med tre dagars mellanrum.
Märker att jag skriver ungefär vart tredje dag. Och det första jag såg när jag kom in på bloggs hemsida var massa pepsi och September, varför? Snälla säg bara varför!? Till det hostar jag hysteriskt och undrar hur jag ska kunna somna utan att ha någon hostmedicin hemma eller att jag inte bara häller i mig en liter vin och däckar skönt sen. Men det funkar inte riktigt så, min kropp protesterar hysteriskt.
I alla fall så har jag haft två bra dagar på raken, måndags tål att diskuteras. I måndags träffade jag min jobbcoach, jag var inte på alls bra humör så jag satte mig inom bibliotekets säkra väggar och läste nästan ut femte delen av Gröna Milen serien. Två timmar senare vaknade jag ur bokens värld och jagade efter min man på stan. Så där satt vi och pratade på Fenix om allt mellan himmel och jord och hon lyckades (ja hon, jag är "gift" men en kvinna, Helin heter hon) få mig att orka lite till och tog bort ångesten ett snäpp från mitt bröst.
Tisdagen vaknade jag med en täppt näsa och ingen lust för något alls, men det ändrades när Jennypenny hörde av sig till mig och frågade om vi skulle ta en runda på stan och så fort jag möttes av höstlukten utanför dörren så kände jag mig redan piggare och så fort jag mötte Jennys glada ansikte så blev jag ännu gladare och kunde le mot hösten och välkomna den ytterliggare en gång med öppna armar. Vi sprang runt på stan och letade efter en vinterjacka, men efter tre affärer insåg vi att vi bara ville sitta ner med en kopp kaffe och en liten kaka och bara prata så då gjorde vi det. Efter en timme förflyttade vi oss till torget i solen och tittade på barn som sprang runt och tappade glassar, trampade på dem i ilskan och för att få en ny (och lyckades) för att sedan vara tvungen att dela med sig med de andra barnen som petade i den med sina fingrar. Efter ett par timmar ringde min fina syster och jag fick veta att vi skulle överraska en av hennes kompisar som fyllde år genom att pynta lägenheten och mysa till det. Så efter tio minuters krånglande med att fickparkera så kom jag till lägenheten där vi tillslut satt i två timmar innan födelsedagsbarnet kom hem. Det blev en totalmysig kväll.
Onsdagen vaknade jag av att mamma ringde och frågade om vi skulle luncha tillsammans, det gjorde jag mer än gärna. Så jag släpade mig ur sängen och kastade mig in i kaklet i duschen (inte riktigt men nästan) och duschade, åt en snabb frukost (framför tvn) och sminkade mig. Sedan mötte jag upp min kära mor inne i stan och vi käkade svampsoppa på fenix. Båda blev övermätta och vi bestämde oss för att gå av detta på stan. Så där vandrade vi i två timmar och jag lyckades komma hem med en ny vinterjacka plus ett par ideér på vad jag ska inhandla för kläder när jag får pengar. Direkt när jag kom hem ringer min kära syster igen och säger att jag kan komma till henne med en gång. Så det gjorde jag! Väl framme blev det som vanligt mycket prat och skratt, dessutom lyckades jag komma hem med en centimeter mindra utväxt och lite mera hosta. Men eftersom jag inte kan se fram emot vecko slutet mer nu så har alla beskymmer lagt sig någon helt annanstans och jag tänker inte hitta dem någonsin igen.
GULLIGT VA!? KRAM KRAM!
I alla fall så har jag haft två bra dagar på raken, måndags tål att diskuteras. I måndags träffade jag min jobbcoach, jag var inte på alls bra humör så jag satte mig inom bibliotekets säkra väggar och läste nästan ut femte delen av Gröna Milen serien. Två timmar senare vaknade jag ur bokens värld och jagade efter min man på stan. Så där satt vi och pratade på Fenix om allt mellan himmel och jord och hon lyckades (ja hon, jag är "gift" men en kvinna, Helin heter hon) få mig att orka lite till och tog bort ångesten ett snäpp från mitt bröst.
Tisdagen vaknade jag med en täppt näsa och ingen lust för något alls, men det ändrades när Jennypenny hörde av sig till mig och frågade om vi skulle ta en runda på stan och så fort jag möttes av höstlukten utanför dörren så kände jag mig redan piggare och så fort jag mötte Jennys glada ansikte så blev jag ännu gladare och kunde le mot hösten och välkomna den ytterliggare en gång med öppna armar. Vi sprang runt på stan och letade efter en vinterjacka, men efter tre affärer insåg vi att vi bara ville sitta ner med en kopp kaffe och en liten kaka och bara prata så då gjorde vi det. Efter en timme förflyttade vi oss till torget i solen och tittade på barn som sprang runt och tappade glassar, trampade på dem i ilskan och för att få en ny (och lyckades) för att sedan vara tvungen att dela med sig med de andra barnen som petade i den med sina fingrar. Efter ett par timmar ringde min fina syster och jag fick veta att vi skulle överraska en av hennes kompisar som fyllde år genom att pynta lägenheten och mysa till det. Så efter tio minuters krånglande med att fickparkera så kom jag till lägenheten där vi tillslut satt i två timmar innan födelsedagsbarnet kom hem. Det blev en totalmysig kväll.
Onsdagen vaknade jag av att mamma ringde och frågade om vi skulle luncha tillsammans, det gjorde jag mer än gärna. Så jag släpade mig ur sängen och kastade mig in i kaklet i duschen (inte riktigt men nästan) och duschade, åt en snabb frukost (framför tvn) och sminkade mig. Sedan mötte jag upp min kära mor inne i stan och vi käkade svampsoppa på fenix. Båda blev övermätta och vi bestämde oss för att gå av detta på stan. Så där vandrade vi i två timmar och jag lyckades komma hem med en ny vinterjacka plus ett par ideér på vad jag ska inhandla för kläder när jag får pengar. Direkt när jag kom hem ringer min kära syster igen och säger att jag kan komma till henne med en gång. Så det gjorde jag! Väl framme blev det som vanligt mycket prat och skratt, dessutom lyckades jag komma hem med en centimeter mindra utväxt och lite mera hosta. Men eftersom jag inte kan se fram emot vecko slutet mer nu så har alla beskymmer lagt sig någon helt annanstans och jag tänker inte hitta dem någonsin igen.
GULLIGT VA!? KRAM KRAM!
Kommentarer
Trackback
