feffs

Det är stopp, skrivstopp. Jag har mycket jag vill skriva men det kan inte riktigt formuleras ordentligt. Det kommer inte ut, flyter samman i en ända salig röra precis innanför fingertopparna. Det är inte okej. Har börjat tänka förmycket, det kommer när man har varit i den här staden alldeles förmycket på en sådan kort tid och inte hunnit komma utanför gränserna tillräckligt mycket. Man blir helt enkelt dum i huvudet.
Men vad ska jag försöka få ut av det här då? Att jag vill säga nej... typ? Down on the same old road. Ta tag i saker, ta tag i kragen och rycka upp mig själv och då menar jag så att jag verkligen följer med hela tröjan och inte drar upp tröjan utan mig i den liksom. Jag vet inte vad det var som hände riktigt, det kom bara som en klar blixt från himlen, men den var inte klar, den kanske bara hela tiden har legat att vänta på att slå ner liksom.
Det värsta är att inte ha ett svar, eller att inte få något svar. Det har varit mycket av det på senaste tiden, både inne i skallen och telefonen till och med. Egentligen har jag nog svaren någonstans, ver bara inte hur jag ska hantera dem riktigt. Men som sagt, denna gången nej. Det är ett stort nej, ett stamp i marken.
Detta blir bara mer och mer invecklat ju längre jag skriver. Så jag tror jag struntar i det nu.