besvikelser byggs endast på berg.

Alltså väldigt högt upp då.

Att prata med någon fyra timmar i streck om allt och inget, precis vad som behövdes. Att skratta tills man grät, precis vad som behövdes. Bara sådär vänskaplig kärlek på något sätt, det var fint. Spontanitet borde vara det bästa ordet som finns. Man borde nästan endast göra spontana grejer. Strunta i att planera i förväg, samla allt på berg sen bara plocka en ur högen. Prova att leva så kanske? Hade antagligen blivit väldigt mycket roligare. Spontant helt enkelt.
Så vad händer i min vardag, ärligttalat händer det väl egentligen jättemycket samtidigt som det inte alls gör det. Jag har mycket tid över att göra saker, men pengarna rullar ju som sagt inte alls in som de ska. Göra billiga grejer eller ingenting alls, då väljer jag hellre att slösa lite pengar än ingenting alls.
Jag tänker inte negativt, jag ser bara fram emot denna hösten medan alla andra verkar mest sitta och deppa ihop och trycka i sina små hålor. Jag har på känn att det kommer hända något i höst, något fint, något att se fram emot jättemycket. En fin höst helt enkelt, det blir bara mysigt. Upp och hoppa trots att det är mörkt, gör saker, tänk på alla människor, rör dig i alla fall. Färger, brasor och riktiga människor, inga sådana där låtsas liksom. Endast fint. Jag vill välkomna den med öppna armar, jag vill hoppa i lövhögar och känna mig väldigt, väldigt liten igen.

fint helt enkelt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0