styrande.
tar du hand om ditt tar jag helt enkelt hand om mitt.
det är när folk börjar lägga sig i mina handlingar på allvar som jag blir arg. När folk beter sig som om jag vore världens mest ömtåliga porslin docka som måste beskyddas mot minsta lilla stöt. Jag behöver inte beskyddas, jag behöver inte folk som lägger sig i, fine om jag ber om det. Men jag kan ta hand om mig själv, jag har lärt mig att ta hand om mig själv och hur jag ska bete mig i vissa situationer, kommer någon då och försöker spela överhuvud och beskydda mig ja gulligt kanske men inte när det tillslut blir för mycket av det helt enkelt. Jag kanske inte är världens största människa, jag är bara 18 år och ja jag är tjej, men jag kan faktiskt ta vara på mig själv så pass mycket att jag vet hur jag ska hantera mitt eget liv och mina egna val.
När folk blir överbeskyddande och börjar dra massor av löjliga slutsatser om hur det ska vara känns det som om de fått någon ägande rätt på mig. Hatar det, avskyr och blir arg. Jag blir dum av det här, jag blir besviken, ledsen och ja! Jag kan inte sätta ord på något just nu. Jag vill inte att någon styr mig, någon ska lyfta nävarna för mig, löjligt... barnsligheten har börjat växa fram i vuxen världen. Jag inser mina misstag, jag ber om ursäkt, jag kan ta det! Jag har ställt till det, men jag vill rätta till det. ÅÅH!!!
Den här staden är förliten för mig, den äter upp mig och alla människor som måste ha en avsky. Jag hoppas den äter upp människorna som bara tvivlar på varandra, som inte kan se ett nytt steg framför sig och som inte vill lyssna och ta emot någon gång. Varför ska man göra det så svårt för sig, varför kan man inte bara acceptera människor som de är, varför kan inte alla bara stänga av sig själva när de märker att det går för långt. fan..
det är när folk börjar lägga sig i mina handlingar på allvar som jag blir arg. När folk beter sig som om jag vore världens mest ömtåliga porslin docka som måste beskyddas mot minsta lilla stöt. Jag behöver inte beskyddas, jag behöver inte folk som lägger sig i, fine om jag ber om det. Men jag kan ta hand om mig själv, jag har lärt mig att ta hand om mig själv och hur jag ska bete mig i vissa situationer, kommer någon då och försöker spela överhuvud och beskydda mig ja gulligt kanske men inte när det tillslut blir för mycket av det helt enkelt. Jag kanske inte är världens största människa, jag är bara 18 år och ja jag är tjej, men jag kan faktiskt ta vara på mig själv så pass mycket att jag vet hur jag ska hantera mitt eget liv och mina egna val.
När folk blir överbeskyddande och börjar dra massor av löjliga slutsatser om hur det ska vara känns det som om de fått någon ägande rätt på mig. Hatar det, avskyr och blir arg. Jag blir dum av det här, jag blir besviken, ledsen och ja! Jag kan inte sätta ord på något just nu. Jag vill inte att någon styr mig, någon ska lyfta nävarna för mig, löjligt... barnsligheten har börjat växa fram i vuxen världen. Jag inser mina misstag, jag ber om ursäkt, jag kan ta det! Jag har ställt till det, men jag vill rätta till det. ÅÅH!!!
Den här staden är förliten för mig, den äter upp mig och alla människor som måste ha en avsky. Jag hoppas den äter upp människorna som bara tvivlar på varandra, som inte kan se ett nytt steg framför sig och som inte vill lyssna och ta emot någon gång. Varför ska man göra det så svårt för sig, varför kan man inte bara acceptera människor som de är, varför kan inte alla bara stänga av sig själva när de märker att det går för långt. fan..
Kommentarer
Trackback
