Meningen med livets mening.

"Paradoxen är denna: livet saknar mening, men i all meningslösheten skapar vi oss en mening"

den där meningen fastnade så mycket i mitt minne. Att läsa ett litet bokutdrag från många år sedan kan göra en så stor skillnad och göra en mycket fascinerad helt enkelt. Jag tror det är sant, i all meningslöshet vi finner måste vi skapa oss en egen mening med livet helt enkelt. Eftersom vi alltid vill ha en mening med livet, vi kanske aldrig ens inser meningslösheten då vi alltid har en mening. Tänk vad underbar skapelse människan är om det vore så, vi vägrar att tåla meningslösheten därför skapar vi vår egen mening, våra egna vägar, ja.. till och med vår egen värld utan att ens gå igenom ett steg av meningslöshet. Men sen kan man också tänka på meningslöshet som en positiv grej, tänk om alla de där små grejerna som inte betyder någonting är meningslösheten, så som att bara ta det lugnt, ligga i badet slappna av och allt det där andra som ger oss resultat är meningen. Men det säger ju också emot sig själv eftersom vi måste vila upp oss för att sedan gå vidare och göra något som betyder något för oss. Vi gör ju allt vi gör på grund av någonting så att det ska få en mening. Så allt som är meningslöst är egentligen mera meningsfullt än vi själva inser och vill inse. Eller så är det jag som grubblar och knyter in mig så mycket i den lilla meningen som jag skrev där uppe för att den faktiskt fick mig att tänka runtomkring allting och gav mig en mening!

Plötsligt blev detta inlägger en invecklad ekvation som saknar x och y och behöver lite mera roten ur för att man ska kunna plocka ut meningen med det här. Men allt har en mening i meningslösheten det är bara till att klura vidare om man vill veta.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0