gräset, hustaken, himlen, ja allt där emellan!

Återigen tänker jag tjata lite.

på hur vacker vår värld är. När jag som vanligt gick min lilla promenad hem från bussen såg jag att månen låg väldigt lågt, jag såg att gräset äntligen börjat existera i min värld igen, jag såg en röd stjärna som jag ville anta vara mars bara för att anta något och för att det hade varit häftigt och drömmar som svävar och så vidare. Jag såg större stjärnor, mindre stjärnor, blinkande stjärnor, sateliter i rörelse och så de där blå och röda lamporna som blinkade i luften från ett flygplan. När man ser sådant och kan kolla upp mot himlen en längre stund, stanna upp, ta ett steg för att krossa lite is för det krasar så fint under fötterna och faktiskt bara njuta av att gå där och bara gå, titta, andas in allting, just då tycker jag man har åstadkommit något väldigt fint.
Sådana stunder får mig att slappna av och inte stressa fram tiden alls, jag hade faktiskt kunnat sätta mig ner på gatan för att bara titta på allt man såg där uppe, allt mellan himmel och jord helt enkelt. Dra in den kalla friska luften och säga till mig själv, "här sitter jag, här finns jag och det är vackert". Jag längtar till sommaren då jag kan sätta mig bar om ben och armar för att bara njuta av allting för att kunna sitta hur länge som helst och bara titta, ta in allt jag ser och njuta över existensen.

idag finns jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0