feffs

det är konstigt har snabbt saker och ting kan förändras.
hur synen på olika situationer och saker bara blåser bort med en vind.

när jag sitter här och tänker, så kommer jag inte fram till något vettigt ändå. Jag försöker se olika situationer ifrån olika synvinklar, från andras ögon och mina egna, men lyckas ändå inte. Jag lovar att vara snäll i minst en månad, jag lovar att inte bli arg mer, jag lovar att inte ställa till någon scen på jättelänge? Eller? Är det sånt som krävs, äsch, jag blir helt matt av det här. Jag vet inte vart jag ska ty mig riktigt i det hela stora. Det är fint, det är bra, faktiskt! Som en god vän till mig sa "livet är jobbigt, men det är värt det". Jag håller med, jag håller med så mycket det är värt det och det är alla de där små vackra sakerna jag suktar efter just nu.
Det löser sig, det är menat att lösa sig alltid, jag hittar en mening till varför det ska lösa sig, jag vill att det ska lösa sig. Vill man, så kan man. Sen kan man slitas mellan två saker också, saker man vill göra och saker man måste göra. Saker man måste göra... ja så får det bli.