feffs

och det slår inte som det brukar slå.

tillbaka på ruta ett, den här gången klättrar jad tillbaka självmant, ser mig omkring, suckar djupt och ler ett snett osäkert leende.. "verkligheten överträffar fantasin med det oväntade". Övervällande ord och minnen i mörkret, på Kristianstads gator, i regnet, i känslorna, begravd omtyckt och omtumlad. Likhet, förståelse och ord som bara strömmar, allt annat som bara strömmar. Där låg cykeln och väntade på att bli omhändertagen, där stod jag och väntade på att få höra den stora vändningen så den där tomheten bara försvann. Att tro, att hoppas, vad är det? Men det är okej, det är det där ordet som heter att förstå, för vem gör inte det, vem vill klandra någon att göra ett eget val i livet. Jag gjorde inte detta valet, men jag har ett störra val framför mig just nu som kan förändra allt. Visst är det väl lätt att försvinna in i sig själv, sitt eget och inte se, visst är väl detta ingens fel, nej det är det inte. Jag har flera år på mig, flera timmar, dagar, veckor och år att spendera efter det här, jag har en hel värld att se, flera resor att resa, fler vägar att gå. Lite tid att spendera på det här, sedan lite mera tid på allt annat. Ja, så är det, så får det bli. Jag är en idiot, men jag lever med det och jag erkänner det.

verkligheten överträffar fantasin med det oväntade... ja, du kära verklighet, allt är du överträffande.