grisar och en seg tankegång.
Snälla rara Felicia, nästa gång, TÄNK innan du säger/skriver något, herregud, du är ju nästan pinsam, nej, du är pinsam. Och här sitter jag och pratar med/om mig själv i tredje person.
Förövrigt var min födelsedag jättefin, jag storstädade mitt rum och dammsög verkligen upp vartenda dammråtta som någonsin satt sin fot i mitt rum. Det tog faktiskt mycket längre tid än jag trodde. Min syster, Daniella, kom på besök och pappa gjorde Langos, mamma var ju också där såklart. Efter maten var det paket öppning och jag är jättenöjd, verkligen jättenöjd! Sedan fikade vi, drack kaffe och åt en söt liten tårta mamma köpt hem. En sådär lagom 19årsdag. Mer firande kommer till helgen som sagt. Och alla gratulationer: jag är väldigt tacksam!
Så nu kommer väl det där, oj du är ett år äldre, hur känns det? Jo.. det känns precis som vanligt. Jag tänker inte oja mig och nej jag är ju bara 19 så jag har ingen anledning av att oja mig heller. Men det där med åldernsnoja, varför blir man så rädd för att bli äldre? Istället för att oroa sig om att bli äldre kan man göra alla de saker man vill göra innan man blir för gammal för att göra dem så man faktiskt kan titta tillbaka på livet och vara tacksam att man faktiskt levde det fullt ut när man kunde. Det är precis så jag tänker göra. Jag tänker sluka upp mig av att ta en dag i taget, vilket jag inte lyckas med fullt ut alltid, rätt ofta faktiskt, men ändå samtidigt lever jag i nuet, jag orkar inte tänka på vad jag gör ett år framöver, jag lever på de där kanske gör jag såhär eller något annat spännande, jag får väl se vad som kommer och se vart livet tar mig. Tänk att alltid gå och tänka ett steg före, då glömmer man ju nästan bort det man tänkt ut som man ska göra för man måste tänka på vad som händer härnäst. Nä ett år äldre, ett år kvar på tonåren och så kastar jag mig ut i livet och vill ta dess alla möjliga vägar, man lär sig av sina misstag som man säger väldigt ofta. Jag myser i tillvaron trots att det är kallt och eländigt även på mitt rum och jag helst hade velat ha vantar på mig eftersom mitt långfinger har börjat krampa så känner jag att December kommer bli en mysig månad och sen får vi se vad som händer efter det. Kanske sitter jag på Lunds universitet, kanske praktiserar jag, ja vem vet? Det beror helt på vägen jag väljer!
där har ni tankegången, usch, jag tänker alldeles för mycket, men inte innan jag pratar, tyvärr.
Förövrigt var min födelsedag jättefin, jag storstädade mitt rum och dammsög verkligen upp vartenda dammråtta som någonsin satt sin fot i mitt rum. Det tog faktiskt mycket längre tid än jag trodde. Min syster, Daniella, kom på besök och pappa gjorde Langos, mamma var ju också där såklart. Efter maten var det paket öppning och jag är jättenöjd, verkligen jättenöjd! Sedan fikade vi, drack kaffe och åt en söt liten tårta mamma köpt hem. En sådär lagom 19årsdag. Mer firande kommer till helgen som sagt. Och alla gratulationer: jag är väldigt tacksam!
Så nu kommer väl det där, oj du är ett år äldre, hur känns det? Jo.. det känns precis som vanligt. Jag tänker inte oja mig och nej jag är ju bara 19 så jag har ingen anledning av att oja mig heller. Men det där med åldernsnoja, varför blir man så rädd för att bli äldre? Istället för att oroa sig om att bli äldre kan man göra alla de saker man vill göra innan man blir för gammal för att göra dem så man faktiskt kan titta tillbaka på livet och vara tacksam att man faktiskt levde det fullt ut när man kunde. Det är precis så jag tänker göra. Jag tänker sluka upp mig av att ta en dag i taget, vilket jag inte lyckas med fullt ut alltid, rätt ofta faktiskt, men ändå samtidigt lever jag i nuet, jag orkar inte tänka på vad jag gör ett år framöver, jag lever på de där kanske gör jag såhär eller något annat spännande, jag får väl se vad som kommer och se vart livet tar mig. Tänk att alltid gå och tänka ett steg före, då glömmer man ju nästan bort det man tänkt ut som man ska göra för man måste tänka på vad som händer härnäst. Nä ett år äldre, ett år kvar på tonåren och så kastar jag mig ut i livet och vill ta dess alla möjliga vägar, man lär sig av sina misstag som man säger väldigt ofta. Jag myser i tillvaron trots att det är kallt och eländigt även på mitt rum och jag helst hade velat ha vantar på mig eftersom mitt långfinger har börjat krampa så känner jag att December kommer bli en mysig månad och sen får vi se vad som händer efter det. Kanske sitter jag på Lunds universitet, kanske praktiserar jag, ja vem vet? Det beror helt på vägen jag väljer!
där har ni tankegången, usch, jag tänker alldeles för mycket, men inte innan jag pratar, tyvärr.
Kommentarer
Trackback
