så länge jag får vara med.
Efter ett inlägg jag känner att jag behöver skriva ska jag lägga mig i sängen med min halvliters glasspaket som mamma köpte mig för jag ville tröst äta och kolla på en mysig film och bara ha det allmänt bra.
Jag önskar att jag slutade tvivla på mig själv och mina val. Att jag inte tänka så överdrivet mycket som jag gör. Det är ju omöjligt att komma någon vart då. Men jag får helt enkelt leva en dag i taget och se hur nästa blir. Men i vissa fall har man inte all tid i världen, önsketänkande är ju underbart eller hur?
Eller om man bara kunde se hur alla tänkte, hade varit rätt skönt. Låt oss alla göra kirugiska ingrepp i varandras huvud för att kunna hjälpa till. Usch säger jag bara, vilken skrämmande tanke. Men ibland hade det kanske varit en hjälpande hand, det är inte lika lätt att läsa andra människor eller fråga dem hur det egentligen ligger till. Men vad vet jag, livet måste ju vara en utmaning annars hade det ju inte varit speciellt spännande. Tänk om alla gick runt och var likgiltliga till allting. Fast om det nu varit så.. så hade man ju inte vetat egentligen. Invecklat! Jag tror jag drar det ett steg för långt..
Jag känner mig så filosofisk ibland, eller så är inte det alls filosofiskt, vad vet jag egentligen.. ingenting! Tänk den som visste allt, vad tråkigt det hade varit. Det är som att vara svinrik och få allt man pekar på, jag kan tänka mig att det är kul till en början men hur kul kan det vara i längden, kanske som kändis men som vanlig person? Jag vet inte.. Man vet ju inte förrän man är där.
Det ända som man inte kan leva utan är gemenskap, att vara med dem man älskar och tycker om, som verkligen bryr sig. Om man räknar bort alla de livsnödvändiga sakerna tror jag att allt jag behöver är stödet från mina vänner för att klara mig. När jag vaknar om mornarna så tar jag mig upp på grund av all värme jag har runt mig när jag får träffa de där speciella människorna.
Jag borde verkligen göra min PAplan, men jag vet verkligen inte hur jag ska börja eller skriva, det är helt omöjligt! Ekonomi, planer och sånt går verkligen inte in i mitt huvud, jag läser det sen åker det ut igen.. Eller så måste jag verkligen sätta mig i ett tyst rum med det.. verkligen spännande läsning nu! Få inte panik. Bryt inga ben, eller va?..
Okej dags att sluta jag har inget vettigt alls att skriva, dags att ta tag i alla grejer jag ska göra, som att typ.. äta glass!
Jag önskar att jag slutade tvivla på mig själv och mina val. Att jag inte tänka så överdrivet mycket som jag gör. Det är ju omöjligt att komma någon vart då. Men jag får helt enkelt leva en dag i taget och se hur nästa blir. Men i vissa fall har man inte all tid i världen, önsketänkande är ju underbart eller hur?
Eller om man bara kunde se hur alla tänkte, hade varit rätt skönt. Låt oss alla göra kirugiska ingrepp i varandras huvud för att kunna hjälpa till. Usch säger jag bara, vilken skrämmande tanke. Men ibland hade det kanske varit en hjälpande hand, det är inte lika lätt att läsa andra människor eller fråga dem hur det egentligen ligger till. Men vad vet jag, livet måste ju vara en utmaning annars hade det ju inte varit speciellt spännande. Tänk om alla gick runt och var likgiltliga till allting. Fast om det nu varit så.. så hade man ju inte vetat egentligen. Invecklat! Jag tror jag drar det ett steg för långt..
Jag känner mig så filosofisk ibland, eller så är inte det alls filosofiskt, vad vet jag egentligen.. ingenting! Tänk den som visste allt, vad tråkigt det hade varit. Det är som att vara svinrik och få allt man pekar på, jag kan tänka mig att det är kul till en början men hur kul kan det vara i längden, kanske som kändis men som vanlig person? Jag vet inte.. Man vet ju inte förrän man är där.
Det ända som man inte kan leva utan är gemenskap, att vara med dem man älskar och tycker om, som verkligen bryr sig. Om man räknar bort alla de livsnödvändiga sakerna tror jag att allt jag behöver är stödet från mina vänner för att klara mig. När jag vaknar om mornarna så tar jag mig upp på grund av all värme jag har runt mig när jag får träffa de där speciella människorna.
Jag borde verkligen göra min PAplan, men jag vet verkligen inte hur jag ska börja eller skriva, det är helt omöjligt! Ekonomi, planer och sånt går verkligen inte in i mitt huvud, jag läser det sen åker det ut igen.. Eller så måste jag verkligen sätta mig i ett tyst rum med det.. verkligen spännande läsning nu! Få inte panik. Bryt inga ben, eller va?..
Okej dags att sluta jag har inget vettigt alls att skriva, dags att ta tag i alla grejer jag ska göra, som att typ.. äta glass!
Kommentarer
Trackback
