jag hatar rullgardinsras.

tid allt ska va som då.

tiden bara rusar iväg. Men man ska skynda långsamt som nasse säger. Känns som jag inte gjort annat än skrivit och pluggat och gjort saker hela tiden. Mitt projektarbete har äntligen börjar rulla på i den takten jag vill. Jag ligger så klart lite i back i tidsplanen. Svenska uppgiften avklarad. Låtarna är inlärda. Gitarren är helt okej. Arbtesmiljö och säkerhet avklarat. Det ända jag har kvar är psykologin och egentligen gehörs och musik lära men jag orkar verkligen inte. Jag är helt slut och hjärnan känns som geggamoja som ska rinna ut från båda öronen.

tid är en energi.

men jag är nöjd och glad för vad jag har åstakommit. Jag är nöjd för vad jag klarat av och problemen jag löst. Jag är så glad för jag är nöjd. Kära syster, den raden får mig att tänka på dig och hur mycket jag saknar dig. Andra saker får mig att längta framåt i tiden och hoppas på att allt går enligt planen. En resa, en vän, ett land! Man får längta, inte för mycket, men lite får man längta. Längre fram i tiden också för den delen. Jag vet att det är lite mindre än ett år men allt får vara lite.

tid allt är inte som förr.

hösten får mig att tänka på saker. Bra saker och dåliga saker, men ibland måste man tänka inte för mycket där heller. Bara lite. Jag vill ha höstlov, jag vill sitta med människor och mysa med en varm filt om mig och dricka gott te. Jag vill bara vara som vanligt, vem vill inte bara vara. I alla fall lite.

men bara lite av allt.
allt av lite liksom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0