litar inte alls.
nu förtiden ska man inte lita på någon.
det är precis som att leva i en stor lögn.
i alla fall i vissas sällskap.
jag förstår att folk börjar tappa tron på mänskligheten. Det är som hela världen ibland är uppbyggt på lögner. Människor lever på dem för att ha något att leva för. Det som skrämmer mig mest är att jag inte vill veta vad som är sant längre, jo jag vill veta vad som är sant. Men samtidigt skrämmer det mig så mycket att jag får veta sanningen och allt jag byggt upp allt vi klarade bara rasar samman. Jag förstår inte varför någon skulle vilja förstöra för andra bara för att man mår dåligt själv. Eller det är kanske så livet funkar idag? Bara för andra har det bra ska man förstöra för dem, speciellt med saker som hänt för ca 2år sedan.
Jag tänker inte vända mig om nu och förstöra det jag har för en grej som hände då, men det som oroar mig är att man litar på så många och man öppnar upp sig för folk man tror ska ställa upp för en men redan dagen efter visar sig motsatsen. Jag är så rädd och vill bara visa att alla kan vara bra människor, men trots det så visar det sig motsatsen. Man är för snäll, man vill tro det bästa, man vill så mycket men det går inte. Jag hatar lögner, jag hatar hemligheter, det pyr något inom mig jag inte kan förklara.
jag vill ta en paus, jag vill göra det som behövs, jag vill behövas och vill hitta människor att lita på. Jag vill så mycket, jag ska så mycket och tiden räcker inte riktigt till. Man räcker inte till. Jag tappar respekten för mänskligheten, hur folk behandlar varandra. Hur folk använder ord hårde som knytnävar. Hur folk använder knytnävar istället för ord. Hur folk ljuger istället för att vara ärliga. Hur folk gräver i ens förflutna för att göra någon annan illa. Varför vill man göra så? Varför vill man skada andra människor på det sättet? Bara för man själv inte har det bra? Det pyr där inne, det ligger där inne och det vill ut! Jag blir galen.
det är precis som att leva i en stor lögn.
i alla fall i vissas sällskap.
jag förstår att folk börjar tappa tron på mänskligheten. Det är som hela världen ibland är uppbyggt på lögner. Människor lever på dem för att ha något att leva för. Det som skrämmer mig mest är att jag inte vill veta vad som är sant längre, jo jag vill veta vad som är sant. Men samtidigt skrämmer det mig så mycket att jag får veta sanningen och allt jag byggt upp allt vi klarade bara rasar samman. Jag förstår inte varför någon skulle vilja förstöra för andra bara för att man mår dåligt själv. Eller det är kanske så livet funkar idag? Bara för andra har det bra ska man förstöra för dem, speciellt med saker som hänt för ca 2år sedan.
Jag tänker inte vända mig om nu och förstöra det jag har för en grej som hände då, men det som oroar mig är att man litar på så många och man öppnar upp sig för folk man tror ska ställa upp för en men redan dagen efter visar sig motsatsen. Jag är så rädd och vill bara visa att alla kan vara bra människor, men trots det så visar det sig motsatsen. Man är för snäll, man vill tro det bästa, man vill så mycket men det går inte. Jag hatar lögner, jag hatar hemligheter, det pyr något inom mig jag inte kan förklara.
jag vill ta en paus, jag vill göra det som behövs, jag vill behövas och vill hitta människor att lita på. Jag vill så mycket, jag ska så mycket och tiden räcker inte riktigt till. Man räcker inte till. Jag tappar respekten för mänskligheten, hur folk behandlar varandra. Hur folk använder ord hårde som knytnävar. Hur folk använder knytnävar istället för ord. Hur folk ljuger istället för att vara ärliga. Hur folk gräver i ens förflutna för att göra någon annan illa. Varför vill man göra så? Varför vill man skada andra människor på det sättet? Bara för man själv inte har det bra? Det pyr där inne, det ligger där inne och det vill ut! Jag blir galen.
Kommentarer
Postat av: Sanna Håkansson
Håller absolut med dig här!
Trackback
