sanning och rosor.
Människan är som en ros,
nästan i alla fall.
De slår ut och visar sitt inre när de är mogna och redo.
De visar sitt inre, sin skönhet och är vacker.
Men när den sedan fått nog vissnar den och dör.
Det ända som inte är likt rosen,
är att vi människor faktiskt kan bygga upp oss igen efter vi vissnat en gång.
idag när jag stod och väntade på bussen, med rosen under näsan kom jag och tänka på en sak. Tänk om en kille en dag hade stått där utanför min dörr, med en ros i handen och sagt att han vill ha mig. Men sen slog det mig att sånt händer inte, killar säger nästan aldrig att de vill ha en, inte rätt ut i alla fall och om de gör det är det oftast alldeles för sent, killar står dessutom definitivt inte med en ros i handen och nej, de står inte heller där helt plötsligt en dag utanför dörren! Sånt finns inte, det händer inte.. speciellt inte det där med dörren.
när jag sedan tänkte efter igen, så vet jag på ett ungefär hur tjejer tänker och hur de vill, de vill åka till den där killen förklara som det är, ge honom en kyss och stanna i hans armar föralltid. Men föralltid? Jag vill inte förstöra något, men det där föralltid finns inte, kanske en livstid, men inte ett föralltid, kyssen händer aldrig även om hon skulle stå utanför dörren vilket hon inte heller skulle gjort eftersom hon är ens för feg för att gå och ringa på om det ens hade gått så långt att hon stått utanför huset! Tjejer fortsätter bara drömma om vad de skulle gjort och borde göra, men om det nu skulle hände är det också nästan alltid försent.
nej det här med dörrar, rosor, kyssar och sånt där, det händer inte, inte i verkligheten, det är sanningen. Kanske, kanske händer det, men absolut inte på det där filmiska sättet, jag har fått rosor, jag har fått kärleksförklaringar, jag har haft allt jag önskar och självklart tror jag på det fortfarande! Självklart tror jag att jag kommer bli lycklig, men ingen på just det där filmiska sättet. Det är inte vad jag kräver heller, men tänk om!! Hur fantastiskt fint hade det inte varit. Vem säger att det inte är en flickas högsta dröm. Haha, självklart, jag erkänner. Men ibland önskar jag att jag föll så jag kommer ihåg hur det känns, för jag vet inte längre, hur det känns.
alla behöver någon, ingen behöver alla. Någon.. behöver någon.
vi, behöver en dröm, en början, en knuff.
.. jag behöver mod.
nästan i alla fall.
De slår ut och visar sitt inre när de är mogna och redo.
De visar sitt inre, sin skönhet och är vacker.
Men när den sedan fått nog vissnar den och dör.
Det ända som inte är likt rosen,
är att vi människor faktiskt kan bygga upp oss igen efter vi vissnat en gång.
idag när jag stod och väntade på bussen, med rosen under näsan kom jag och tänka på en sak. Tänk om en kille en dag hade stått där utanför min dörr, med en ros i handen och sagt att han vill ha mig. Men sen slog det mig att sånt händer inte, killar säger nästan aldrig att de vill ha en, inte rätt ut i alla fall och om de gör det är det oftast alldeles för sent, killar står dessutom definitivt inte med en ros i handen och nej, de står inte heller där helt plötsligt en dag utanför dörren! Sånt finns inte, det händer inte.. speciellt inte det där med dörren.
när jag sedan tänkte efter igen, så vet jag på ett ungefär hur tjejer tänker och hur de vill, de vill åka till den där killen förklara som det är, ge honom en kyss och stanna i hans armar föralltid. Men föralltid? Jag vill inte förstöra något, men det där föralltid finns inte, kanske en livstid, men inte ett föralltid, kyssen händer aldrig även om hon skulle stå utanför dörren vilket hon inte heller skulle gjort eftersom hon är ens för feg för att gå och ringa på om det ens hade gått så långt att hon stått utanför huset! Tjejer fortsätter bara drömma om vad de skulle gjort och borde göra, men om det nu skulle hände är det också nästan alltid försent.
nej det här med dörrar, rosor, kyssar och sånt där, det händer inte, inte i verkligheten, det är sanningen. Kanske, kanske händer det, men absolut inte på det där filmiska sättet, jag har fått rosor, jag har fått kärleksförklaringar, jag har haft allt jag önskar och självklart tror jag på det fortfarande! Självklart tror jag att jag kommer bli lycklig, men ingen på just det där filmiska sättet. Det är inte vad jag kräver heller, men tänk om!! Hur fantastiskt fint hade det inte varit. Vem säger att det inte är en flickas högsta dröm. Haha, självklart, jag erkänner. Men ibland önskar jag att jag föll så jag kommer ihåg hur det känns, för jag vet inte längre, hur det känns.
alla behöver någon, ingen behöver alla. Någon.. behöver någon.
vi, behöver en dröm, en början, en knuff.
.. jag behöver mod.
Kommentarer
Trackback
