fortfarande, lilla lady,.

en liten ros med ett hål i sin själ.

när man ligger i sin säng, fortfarande i myskläder, ner rullade gardiner och datorn i knäet börjar man tänka på om man ska orka gå upp denna dagen. Svaret är ja, det orkar man, man måste ju orka, livet går ut på att resa sig upp och ta emot försöka stå kvar och samtidigt ta sig framåt. Livet går ut på mycket och ändå är inte "vad är meningen med livet"-frågan besvarad ännu. Det är intressant att spekulera i det, behöver livet en mening för att man ska leva det? Visst det är ju mer sannolikt att man vill ha en mening, alla människor vill ha en mening med allt, man måste veta allt! Men kan man inte bara säga att livet går ut på att ha kul, leva ut sina behov och allt det där som handlar om en själv, lite egoistiskt men samtidigt invovlerar det andra människor. Allting är samtidigt, skriver det hela tiden, men det är sant, samtidigt som jag ligger här och skriver gör andra människor allt annat man kan göra. Jag väntar på att tiden ska gå, men ändå så vill jag stoppa den. Hur kan man vela två motsatta saker som säger emot varandra så starkt, är det konstigt att inte veta vad man vill när en så här stor värld är så pang på som man ändå går vilsen på. Jag har kommit till ett stadie men skiljevägar, flera beslut ska tas, men jag bara puttar bort det, varför? För jag är vilsen, jag måste gräva djupare och välja en väg innan jag kan ta resterande beslut.
Att dra paralleler suger.

En mening som beskriver hur jag känner för tillfället: "Det var vuxet behärskat långsamt sansat och tråkigt och trist"


Jag gillar att du säger vad du tycker,
men det du säger att du tycker säger inte mycket.
- Daniel Adams-ray <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0