feffs

Det är stopp, skrivstopp. Jag har mycket jag vill skriva men det kan inte riktigt formuleras ordentligt. Det kommer inte ut, flyter samman i en ända salig röra precis innanför fingertopparna. Det är inte okej. Har börjat tänka förmycket, det kommer när man har varit i den här staden alldeles förmycket på en sådan kort tid och inte hunnit komma utanför gränserna tillräckligt mycket. Man blir helt enkelt dum i huvudet.
Men vad ska jag försöka få ut av det här då? Att jag vill säga nej... typ? Down on the same old road. Ta tag i saker, ta tag i kragen och rycka upp mig själv och då menar jag så att jag verkligen följer med hela tröjan och inte drar upp tröjan utan mig i den liksom. Jag vet inte vad det var som hände riktigt, det kom bara som en klar blixt från himlen, men den var inte klar, den kanske bara hela tiden har legat att vänta på att slå ner liksom.
Det värsta är att inte ha ett svar, eller att inte få något svar. Det har varit mycket av det på senaste tiden, både inne i skallen och telefonen till och med. Egentligen har jag nog svaren någonstans, ver bara inte hur jag ska hantera dem riktigt. Men som sagt, denna gången nej. Det är ett stort nej, ett stamp i marken.
Detta blir bara mer och mer invecklat ju längre jag skriver. Så jag tror jag struntar i det nu.

Lite små seg i skallen idag. Det var också ett tag sedan jag skrev. Söndags om jag inte minns fel, så vad har jag gjort? Faktiskt har jag tagit mig utanför dörren ett antal gånger den här veckan och städat ut en del grejer från våra skåp. Igår var det äntligen onsdag på biljardkompaniet i Kristianstad. Det var väldigt kul eftersom där var så mycket människor, många som man kände igen. Kvällen var alltså väldigt bra med mycket prat och lite sådär kramar ibland och tillräckligt mycket skratt. Så jag är rätt nöjd med läget, känns som allt ligger väldigt stabilt, det ända som väntar är ett fint litet jobb nu också.
Så till helgen åker jag iväg över fredagen, andra sidan skaune och hälsar på min finaste älskling (min kusin då alltså). Det blir väl en ute kväll i antingen Lund eller Malmö, så jag ser fram emot att komma ifrån stan i alla fall över en dag (bättre än inget). Sedan på lördagen åker jag hem och då förväntar jag mig en ny utekväll i Kristianstad, I guess. Jag ser fram emot väldigt mycket trots att det inte är så mycket som väntar runt hörnet, det känns bara som det kommer nya saker hela tiden att se fram emot, hela hösten kommer bli ett stort äventyr, vintern med. I år ska jag försöka trivas med vintern och mysa så mycket jag kan.
Påtal om ingenting alls så har jag börjat oroa mig för att jag har blivit lite lat för mitt eget bästa. Jag pallar inte läsa grejerna som jag får av min jobbcoach och jag orkar knappt skriva på dötrista papper som jag heller får. (skoltröttheten antar jag). Det ända jag orkar läsa är mina egna böcker som jag lånar. Dessutom hade jag behövt träna, jag är lat på även det planet. Min kondition har verkligen dragit ner sig till nästan botten, men jag får vänta tills jag är helt frisk istället och sedan sätta igång.

Nu är det bara massa onödigt babbel. Vi hörs någon dag snart hoppas jag. ciao!

Ja och så var helgen över. Blickar lite sådär tillbaka och ler väldigt mycket. En fin helg, en bra helg och verkligen inte alls som jag trodde (på ett bra sätt). Band som aldrig riktigt klipptes liksom, något som kom tillbaka. Mycket dans, lite alkohol, ehr, mycket människor.
Fredagen bestod 1/3 om inte mer av att laga mat, senare på kvällen tittade fyra människor in genom min dörr och musiken startades på hög volym. När tiden var inne åkte vi vidare till biljard där det var galet mycket folk. Vi gick senare vidare till O'learys och fortsatte partajandet tills det stängde vid tre. Sedan begav sig tre krigare ut på en promenad i den kyliga natten längs tågspår (som inte några tåg längre kör på, så var inte orolig kära läsare). På vägen stötte vi ihop med två andra trötta filurer som dök upp ur skuggorna och försvann nästan lika snabbt, men vi visste ju att de där två skuggorna skulle finnas i hemmet där vi alla skulle sova. Så när vi väl var hemma väntades tedrickande, hickande och massor av skrattande. Sömnen smög sig inte på mig förrän den vanliga läskiga tiden, halv sju på morgonen. Vaknar dagen därpå av att jag behöver ta mig hem och piggna till lite, eftersom jag fick fyra timmars sömn.
Lördagen som sagt, bestod av att vandra runt som en zombie fram till klockan fem då jag bestämde mig för att det var dags att göra vid sig och bli människa igen. Musiken skruvades upp, maten flög ner i magen och schampot skurade huvudet rent. När väl allt stod på sin plats får jag ett sms om att det är dags att hoppa upp på cykeln och bege mig iväg. Så, där kommer jag på mina högsta styltor jag har cyklandes i vindens fart. Förfest, övermycket folk, trängsel, fast på ett bra sätt. Sedan bestämmer vi oss för att ge oss iväg mot Grand nattklubbs höstpremiär där en hel natt (till klockan tre som nästan allt annat) av dans väntar oss. När klockan närmar sig två börjar jag känna att om jag stannar upp i dansen nu kommer mina fötter vikas under mig, så jag gjorde som jag tänkte och forsatte dansa. Jag lyckades hålla mig på fötter i ungefär 1½ timme efter det också. Promenad genom stan där en nyfunnen vän köper pasta, bär ens cykel ner för en trappa och dessutom håller sina löften om följe en bit på vägen. Så klockan halv fem kommer jag hem utsliten och fem får jag äntligen lägga mig i sängen.
Idag vaknade jag sent (såklart), mina fötter var ömma och ögonen ville stängas ett par timmar till, men (!!!) jag vaknade i alla fall med ett leende på läpparna, för detta har varit en av de bästa helgerna i min hemstad på väldigt länge!

Så nu ska jag ge upp det här, för det blev väldigt mycket och väldigt långt, dock handlade det om något, inte för att inte mina andra inlägg gör det, men mera ingående om vad som hänt i mitt liv. Så tack om ni nådde ända ner hit. Ciao!

Jag har kommit på att jag alltid skriver mitt i natten. Eller ja, alltid och alltid.. Har precis börjat skriva igen. Men den här gången skriver jag för att jag är lycklig också, oftast, har kanske klagat lite, men det har varit för andra deppar och det är väl inte så farligt?
Jaja, jag tänkte bara släppa ett par korta rader egentligen. Som att, Beatles gör en väldigt lycklig, så fort de kommer upp i högtalarna så känns livet så mysigt igen, eller, vadå igen? Det känns mysigare som allt flyter på som det ska liksom. Beatles = mysiga och lyckliga! så precis vad jag menade.
Så alla som sitter hemma och deppar över att höstmörkret ringer på klockan, sätt er med en filt runtom er, ta på er myskläder och om ni kan sätt er vid en brasa och slå på en av beatles plattor så ska ni allt få se att det känns mycket bättre genast. De gör en liksom glad och varm, så det så.
Så för att ha det sagt så är det ju fredag imorgon, lyckan i veckan för de flesta, jo det ska bli trevligt. Träffa människor och dricka (försiktigt, som jag skrev igår). Dessutom ska jag ta det lugnt imorgon då man ska på hästpremiär på Grand på lördag. Ser väldigt mycket fram emot helgen som väntar. Att få träffa systan min är alltid lika mysigt dessutom, gud vilket mysigt inlägg detta blev, alltså... väldigt mycket med ordet mys, borde byta överskrift till "mysigt inlägg".

Ja, nu ska jag mysa vidare, så mys ni också nu!
Så kan ni bli mina små mysisar, myspys!

Som sagt så är allt bra, helt okej, mer än helt okej. De senaste dagarna har jag fått smaka på de där små lyckliga ögonblicken. De som gör det mera värt än allt som vara länge och som helt plötsligt får ett plötsligt slut. De är de där små jag värderar högst av alla. Man hinner andas in dem och andas ut dem, sen är de kanske borta, men då vet man i alla fall det och besvikelsen kommer aldrig riktigt fram, man är väl mest nöjd att man får uppleva det där lilla. Dagarna går framåt som en rastplats, en rastlös rastplats. Jag sitter mest, dock har jag precis börjat friskna till efter helgen, dags att ta tag i tre saker.
1. Skaffa jobb/praktikplats.
2. Drick måttligt.
3. Ciggilera mindre. (haha fulaste uttrycket jag någonsin kommit på).
Det är väl de tre sakerna jag måste börja med. Sedan kommer resten, bara det går sakta och säkert så är jag nöjd, allt kan inte hända på en och samma gång. Fast lite spontant inblandat i allt, japp, precis så ska jag leva och ha det. Friskt och fröigt liksom.
Så min dag, mat, soffa, mat, stol. Nej men nästan. Jag lagade en jättegod wook till middag/frukost eftersom jag hade jättesvårt att ta mig ur sängen idag fick det bli en brunch. Sedan kollade jag på ett par nya filmer. Helt okej ändå, sprang lite upp och ner för trappan. Åt en gång till, kvällsmat, kollat min mail efter jobbtur (vilket jag ännu inte fått någon som sagt). Okej, den korta beskrivningen där uppe stämde, eftersom jag sitter nu bara ner på stolen och skriver, vilket jag gjort nästan hela kvällen.
Mitt knä har börjat göra extremt ont igen, antagligen förkylningen som har påbörjat någon slags infektion igen. Det är väl bara att se fram emot helgen som kommer nu istället. Och såklart att jag ska träffa systran min imorgon! (efter jag dammsugat hela huset, nästan hela).

JA USCH, vad intressanta saker jag skriver. Tror jag slutar, ciao! höres och sånt.

Idag vaknar jag av väckarklockan, inte bara att jag känner mig som ett vrak, jag ser dessutom ut som ett. Påsar svarta och "långa" som sopsäckar hänger ner under ögonen. Den där klockan sex på morgonen grejen håller verkligen i sig. Det är en on cirkel har jag kommit fram till, blir man sjuk, måste man vila och sova mycket för att bli frisk, men är man så sjuk att inte hostmedicinen ens fungerar (endast ett par timmar) fortsätter man hosta och då kan man inte sova och då blir man inte frisk. Kommer detta fortsätta föralltid? Vill bara slänga mig på sängen och dra täcker över huvudet och få den sömnen jag behöver. Men det hinner jag inte (trots att jag borde ha all tid i världen). Ha ha..
Dessutom trots att jag legat som ett vrak ett par timmat på soffan har jag tagit tag i trasa, dammtork och dammsugare för att se ifall det ska hjälpa min sömn lite i natt, väldigt rent och fint äntligen. Trots min trasfobi. Jag fattar inte, jag tycker trasor är skitäckliga. Något av det äckligaste som finns, förutom clowner då. Men varje gång jag rört en trasa måste jag tvätta mina händer med tvål. Haha, jag klarar verkligen inte det.
Nu är det väl dags att sätta sig ner och ta tag i jobbfrågorna jag fick av min jobbcoach. Sådana som kan komma på en intervju (som jag ändå inte fått chansen till ännu). Sedan ska jag komma på vad jag vill praktisera som, fem olika platser? FEM! det är hur många som helst, medan jag bara kommit på två. Wäh. Jag ska dessutom göra studentkort (bättre sent än aldrig va?). Jag är trött, påsarna har nu glidit ner och släpar i golvet.

vi hörs va.

Ja jo, sent på kvällen, eller kanske inte jättesent, sent för en söndag kanske.
Känner mig lite smått ignorerad, vilket gör mig lite irriterad (jobbigt att det rimmade dessutom). Inte just det att alla gör det, men just de människor jag vill ha tag på, just sådana saker, just så ja. Sprider ut ordet över internet, för det är ju så intressant. En annan sak som är väldigt intressant är att jag verkar ha skaffat mig en ny hobby att ligga uppe till halv sex-halv sju något sånt, väldigt ofta. Dock har jag oftast sällskap av någon vänskaplig själ och oftast så pratar man så man tappar bort tiden. Men i natt var det då ingen vänskaplig själ, i natt var det nästan djävulen själv tror jag, det var nämligen min nyfunna (inte för jag själv ville finna den överhuvudtaget) hosta. Sov i en kvar varje timme, resten av tiden hostade jag nog bort. Eftersom jag också hade tagit ett par glas vin kunde jag inte ta min hosta. Dags för en paus tror jag, jo så får det faktiskt bli. Så den här veckan börjar exakt som den förra, ligga hemma och vara sjuk, yay! Så gick det åt skogen med den tiden jag skulle söka jobb. haha, ja verkligen dags för en paus.
Förövrigt har jag haft en supermysig helg. Det var jätteskönt att komma bort från Kristianstad, dock bara över en natt och så men ändå. Träffa människor som man aldrig träffat och faktiskt lära känna nya som var sådär väldigt trevliga också. Och som sagt ligga uppe sent (tidigt) till morgonen och prata om allt och inget med min lilla pirat beccsan. Friskt och fröigt! Sedan kommer man hem och myser med familjen och då menar jag hela familjen, syster och allt. Kräftor dukas fram, räkor, (saltad, kryddigt och olivigt) bröd, kantarellpaj (som faktiskt ernst har uppfunnit), saltakex och så vidare, vin, öl, cider och så vidare, efterätt blåbärspaj och glass, senare kom också godiset fram. Ja helt enkelt mysigt, speciellt det där med en syster man inte träffat på fyra veckor (HUR överlever jag det?!). Dessutom får man sms av den andra människan på detta jordklot som bara är bäst helt enkelt. Så jag har haft det bra, förutom att jag inte orkat nästan resa mig på hela dagen. Yay (återigen).

Långt inlägg, borde korta ner det men.. nej!
har i alla fall börjat skriva, för att ha något att göra.

puss och så!

Alltså väldigt högt upp då.

Att prata med någon fyra timmar i streck om allt och inget, precis vad som behövdes. Att skratta tills man grät, precis vad som behövdes. Bara sådär vänskaplig kärlek på något sätt, det var fint. Spontanitet borde vara det bästa ordet som finns. Man borde nästan endast göra spontana grejer. Strunta i att planera i förväg, samla allt på berg sen bara plocka en ur högen. Prova att leva så kanske? Hade antagligen blivit väldigt mycket roligare. Spontant helt enkelt.
Så vad händer i min vardag, ärligttalat händer det väl egentligen jättemycket samtidigt som det inte alls gör det. Jag har mycket tid över att göra saker, men pengarna rullar ju som sagt inte alls in som de ska. Göra billiga grejer eller ingenting alls, då väljer jag hellre att slösa lite pengar än ingenting alls.
Jag tänker inte negativt, jag ser bara fram emot denna hösten medan alla andra verkar mest sitta och deppa ihop och trycka i sina små hålor. Jag har på känn att det kommer hända något i höst, något fint, något att se fram emot jättemycket. En fin höst helt enkelt, det blir bara mysigt. Upp och hoppa trots att det är mörkt, gör saker, tänk på alla människor, rör dig i alla fall. Färger, brasor och riktiga människor, inga sådana där låtsas liksom. Endast fint. Jag vill välkomna den med öppna armar, jag vill hoppa i lövhögar och känna mig väldigt, väldigt liten igen.

fint helt enkelt.

sitter och borstar ut mitt jättetuperade och jättesprayade hår. Skrattar åt mänskligheten och åt alla töntigheter på facebook, (lite åt mig själv också). Känner mig som en hater sen jag satte mig på cykeln i den väldiga farten på väg hem från stan. Usch hahahahha, jag dör lite av skratt. Har inte ens något vettigt att skriva, lite mera panik över att jag inte ens börjat packa och jag åker om ungefär 36 timmar till och med mindre. WIH! jag ska leva i värmen, men en drink i handen och bli brun, brun som en... brunböna! kanske? jag vet inte, jag längtar så himla mycket!
Så vad har jag gjort idag? Jo, jag har legat ute i trädgården och solat, läst min "underbara" bok DET och ätit god mat. Fram till kvällen då jag mötte upp Titti i stan, gick och handlade mat för att sedan gå hem till henne och laga till maten och äta den. Efter det så gjorde vi vid oss lite, drack lite vin och så kom Nellie och Gabbi så fortsatte partajandet lite till, sedan drog vi vidare till Biljard där vi mötte min vallningskompis Sonya och satt och snackade lite och hade trevligt. När klockan närmade sig halv ett så gick jag, Nellie och Titti för att kolla till Hessle vilket självklart skulle ha stängt och det ledde till min lilla hemresa på cykeln. Mysig kväll i alla fall!
Så nu tror jag att jag ska fortsätta borsta ut mitt hår, tvätta av mitt smink och krypa till kojs för att läsa lite mer ur min "underbara" bok. CIAO!

jag har så himla tråkigt, jättetråkigt verkligen. Jag är så himla rastlös, verkligen jätte rastlös. Jag borde inte sitta hemma, jag borde spendera tid med mina vänner som just nu är på emmabodafestivalen och som inte jag kunde åka med till. Jag borde spendera tid med dem eftersom jag inte kommer få träffa dem på tre veckor ungefär.. somliga av dem i alla fall och kanske inte ha tid att träffa dem sen när jag kommer hem heller. Det är bara två hela dagar kvar sen åker jag, det är lite smått nervöst, varför vet jag inte, det bara är så. Det blir väl lite en packdag imorgon och kolla lite vad man ska ha med sig och så.
Jaha så vad har jag gjort de senaste dagarna. Jag har gått på stan, eller ja träffat min jobbcoach och fått lite uppgifter om jobb och sånt dära fint. Lånat omböcker, gått på stan, köpt skor och träffat lite människor som drog med mig på en oplanerad snapphanefest där endast jag "klädde ut" mig. Massor av grillning, eld och annat mysigt. Det var en väldigt fin kväll och mitt i all denna röra så fick jag en fin och varm känsla i magen och kunde helt öppet skrika ut att allt var fint och jag var lycklig, att jag är lycklig just för att mina vänner är så fina.
Vaknade imorse av att min syster ringde och sa att två platser i bilen hade blivit lediga så det vara bara att masa sig upp ur sängen och fixa till sig för att sedan bege sig till Maria Magdalena marknad där vi gick runt och strosade i ett par timmar. Jag fann ett väldigt snyggt linne med jokern på som jag letat efter väldigt länge medan de andra tre också hittade lite smått och gott. Jag blev hem skjutsad och lagade lite mat till mig själv och sedan låg jag framför tv:n ett tag och sedan hamnade jag här. Nu sitter jag mest och funderar på om jag ska resa mig och gå ett varv i huset bara för att skaka av mig rastlösheten i ett par minuter för att sedan återskaffa mig den igen. Kvällen blir väl antagligen väldigt lugn, sitta här och sitta i princip, skriva en liten packningslista och kanske till och med skriva om mitt CV och mitt personliga brev vilket min coach har hjälpt mig med oerhört mycket.

Nu ska jag gå och skaka av mina ben lite.
nah nah nah nah nah, nah nah nah nahnahnahnahnah!

jag har nog verkligen vaknat på fel sida idag. Eller så är det mer för jag hatar att bli dumförklarad och jag blev det nyss på ett väldigt övertygande sätt. Hatar det... mer än något annat nästan. Plus att mitt knä gör mer ont än det gjorde från början vilket betyder att inte tabletterna ens dämpar smärtan. Försöker skriva låtar men det går inget vidare, sjunger det går inte heller så bra med tanke på att jag är hes.. igen alltså. Haha, underbart!
Aja, igår vad gjorde jag igår? Som sagt vaknade jag i en okänd dubbelsäng, eller nej inte okänd, jag visste ju var jag var och så vidare. Kom hem tog den där duschen jag pratade om och satt här, kollade (otroligt nog) på Jersey Shore (ja jag tycker om det) och sedan började jag plocka undan lite men gav upp efter tre eller fyra klädesplagg. Lite senare plockade jag fram gitarren och satt med den en stund och spelade och sjöng, (det gick inte jättebra igår heller). Jag tände lite ljus och hade det mysigt. Försökte liste ut lite fler inställningar på kameran, men kom och tänka på att jag kanske lika gärna kan läsa alla böckerna jag fick till.
Idag har jag inte heller gjort så mycket, vaknade ur en väldigt skum dröm och känner mig fortfarande dåsig trots att jag sovit i nästan tolv timmar. Jag gick upp och åt en väldigt sen frukost framför tv:n och till min fasa så funkar det inte att byta språk på kanalerna så nästan alla program var dubbade... det fick mig att må lite dåligt. Tillslut gick jag och hämtade min dator istället och gjorde mitt CV och mitt personliga brev eftersom jag ska träffa min jobbcoach imorgon. Kollade på något program om solförmörkelse, mycket mycket invecklat tydligen eftersom programmet varade i en timme. Kom och fram till en sak, det där med att jorden ska gå under, i nästan varje program om rymden, solen eller något liknande ska de ta upp det med att jorden ska gå under och det kommer bli kaos och så vidare, undrar varför man gör det? Får inte fler panik om man gör så stor sak av det. Jag vet inte, vet inte varför jag skriver det här ens, jag bara babblar som vanligt. I alla fall, mamma och pappa kom hem med två jättepåsar man kantareller som de varit ute och plockat, sedan åt jag igen och gick upp på mitt rum där jag sitter nu och lyssnar på musik. Ovanligt.

här och nu slutar jag. caiO!

Jag är arg på mig själv, så är det. Väldigt arg på mig själv.

Besvikelsen.

Nyss hemkommen från en galen natt. Firade Stina ute i skogarna runt Kristianstad och festen blev längre än planerat för min del i alla fall. Det slutade med att jag sov där helt enkelt. Det var väldigt roligt att träffa alla igen. Så nu sitter jag här som vanligt, skriver, lyssnar på musik och tänker på den där duschen jag borde ta. Morgonen/eftermiddagen blev ju rätt spännande den med, det var verkligen walk off shame, som tur var hann jag precis med min buss så jag slapp sitta i stan och se ut som ett annat miffo, dessutom låg det en död fågel i en stol på uteplatsen när vi vaknade, jag tog ett kort och ser att likmaskarna redan gett sig på den, urk! Intressant eller hur?
Och idag, vad ska man göra idag? Ta en dusch, städa, äta och ja sen får man väl se vad kvällen bjuder på, förmodligen blir det att mysa hemma och kolla på någon bra film och äta väldigt mycket chips och ostbågar, det låter som en utmärkt plan enligt mig. Och fler grejer som låter och känns utmärkt just nu är att försvinna från detta land inom ett par dagar, det ska bli fruktansvärt skönt! Kroatien, glassa som in i och sedan Irland och glassa lite till, det är ju inte precis något jag tänker tacka nej till. Jag känner att jag inte har så mycket att skriva för tillfället så det är väl bara bra om jag slutar!

ciao!

Ja det är såhär att jag borde:
1. Tvätta bort sminket som jag somnade i igår.
2. Duscha.
3. Städa.
4. Klippa min lugg.
5. Förbereda mig inför kvällen (det behövs dock inte förrän om ett par timmar.
Ja listen skulle nog kunna bli hur lång som helst, men istället sitter jag här och lyssnar på Deadmau5 och orkar inte riktigt lyfta på mig för jag sitter förtillfället väldigt skönt på den här stolen. För varje gång jag försöker resa mig så känns det som att jag bara suttit i fem minuter, men varje gång jag kollar på klockan påminns jag om att jag suttit ner i lite mer än en timme och senare kommer det bli två, tre och fyra timmar. Eller nej, inte riktigt så farligt, jag ger det en halvtimme sen kommer jag resa mig. Så min dag, vaknar av klockan som jag alltid ställer på elva för att jag inte vill sova bort dagen, men lyckas ändå som jag alltid gör snooza ett bra tag innan jag verkligen orkar gå upp. Kan vara för jag drömt så konstigt och oroligt för att jag (i drömmen) bråkade med i princip alla mina kompisar och mitt sinne lurade mig på en punkt som jag inte ens tänker berätta om, böh, att drömma är kul, ibland, men inte när man vaknar upp och inser att det bara var en dröm. Fast imorse var det skönt att veta att jag inte var ovän med hela världen och på ett sätt var det inte skönt för.. ja strunt samma. Jag gick upp och pappa hade tydligen också sovit minst lika länge som mig, jag åt min frukost och hällde upp mitt kaffe och tog med det upp på rummet. Kaffesuget idag var extremt farligt! Jag är fortfarande sugen och funderar faktiskt på att smita ner och se om det finns en liten slurp kvar, så ja det gör jag (Felicia reser sig upp från stolen, woho!! och försvinner ett tag). Så där kom jag tillbaka. Där fanns en halv kopp kvar till mig, dock var den inte tillräckligt varm för att mina värmekännande pacman figurer ska dyka upp på koppen, men tillräckligt varmt för att det ska vara drickbart och man slipper att bränna sig.
Så vad ska jag göra under dagen, nästan allt det som står i listan, städa vet jag verkligen inte om jag orkar med, dock får jag nog plocka ner lite disk, för jag har blivit rätt grisig på senaste tiden och samlar på mig allt från glas till koppar, skålar till tallrikar, till och med cider och ölburkar... frågan är vad jag har gjort på mitt rum de senaste dagarna jag varit hemma och jag kom ju hem för.. två dagar sedan? jisses.. Aja, ikväll ska jag på partaj långt åt skogen (skogen är faktiskt sann) och fira en kompis som fyller år om någon vecka, det ska bli spännande! Sen vad resten av helgen bjuder på får man väl se.

nu tänker jag dricka mitt kaffe och skaffa tillbaka orken att göra saker!

Lyssnar på snook, tittar ut genom fönstret och ser dropparna falla, lyfter ner blicken mot datorn igen. Tar upp min mobil i handen och drar fingrarna över skärmen, nä jag vågar inte. Tiden tickar närmare, snart sitter jag i bilen med familjen på väg mot bion, den sista delen av Harry Potter väntar på duken. Tio år av film och sen är det slut, det är ju inte riktigt klokt. Tog en tur med pappa runtom i affärerna, hittade inga skor, eller jo, på internet men de skulle inte hinna komma hem innan jag sticker. Typiskt va? När man hittar ett par sjukt snygga skor som endast kostar 129kr. Telefon mannen lät lika besviken som jag när jag fick höra hans släpiga röst berätta att de inte fanns i lagret (trots att det var helt nya skor som skulle vara höstmode, yes?). Telenor mannen var inte speciellt intresserad av mitt ärende trots att han var fruktansvärt energisk, det var nästan läskigt. Sa bara att jag skulle höra av mig till kundservice på internet, ja vad har man butiker till egentligen? När pappa och jag fixat vårt gick vi och åt en stor kinabuffé på Rosegarden och jag blev väldigt lycklig när jag såg att de hade friterad bläckfisk (fast det är alltid godast utomlands så var denna otroligt god) och eftersom sushi ingick i buffén så smakade jag det för första gången och blev faktiskt ganska besviken, själva fisken var god men riset var inte direkt i min smak. Sedan åkte vi hem och jag hamnade här och lyckades skapa en ny design på min blogg som verkligen inte vill visa sig trots att den finns i min stilmall, yay! Och hamnade sedan med mobilen i handen och känner mig som ett tvek hela jag. Problematiskt inte sant? Jag har väl inte så mycket mer att berätta egentligen, jag borde städa mitt rum men jag orkar verkligen inte och ja om en vecka så drar jag, det känns rätt skönt om jag får påpeka det själv.

så nu avslutar jag, för jag kommer inte på något vettigt.. mobilen skrämmer mig.

Det var väldigt längesedan jag skrev nu, jag har hört lite varför jag inte gjort det. Jag antar att det är för jag väldigt lätt glömmer bort mig själv i alla äventyr och den stora världen där utanför. Nu har jag slutat trean, är på väg utomlands (eller i alla fall om ett par veckor), sedan blir det väl att söka jobb, skolor och till och med lägenheter. Så nu sitter jag här, lyssnar på Eldkvarn och tänker på att man oftast blir full för kärlekensskull, eller? Det skrämmer mig faktiskt inte, livet skrämmer inte så himla mycket längre, på något sätt känns det som man vet vad som väntar fast man inte riktigt gör det, låter det ens vettigt? Det mesta jag skrivit här innan har ju nästan bara varit strunt egentligen, som jag inte tror väldigt många förstår ändå. Men var ska jag börja denna gången?
Första delen av sommaren kanske. Jobbade en del, eller ja om man nu kan kalla det jobb, tills jag tröttnade för ett tag sen och mina knän inte ville bära tyngden längre och skulle dra på sig en slags infektion så jag numera får få med stödbadage eller vad man kallar det var och varannan dag. Och unde de lediga dagarna har det funnits gammal och nyvänskap på oliak små äventyr runtom i Skåne, ibland över gränserna också. Det har varit lite små fyllor här och var (fulla för kärlekensskull alltså?) och lite större och mindre fester. Kristianstaddagarna kom in där ett par dagar och förstörde min hälsa, sedan kom Lund och Malmö där efter och förstörde mitt öra, eftersom min hälsa och jag inte kommer så bra överräns längre så kan det lika gärna fortsätta så tills jag åker ifrån Sverige. En mening som träffade mig efter denna helgen som var som jag tycker passar på något sätt "Vi bytte nr, du bodde långt bort". Fast inte alltför långt liksom, men ändå långt och det är väl så att jag tänker för mycket som vanligt. Det var något med det som skrämde mig, eller har börjat skrämma mig mer kanske, fast jag sa att livet inte skrämmer mig så mycket längre, så stämmer det, inte själva livet, det är inte just det. Men annat.

Ja för att ens folk ska orka läsa vad jag skriver så får jag väl sätta punkt för den här gången antar jag. Och göra ännu en ny sommardesign till min blogg vilket jag gör varje år. Ikväll blir det fint umgänge med räkor och ost. japp jag ska umgås med räkor och ost.

dagen du säger att du förstår,
dagen dina ögon förklarar allt,
dagen vi är tysta och vi båda förstår,
den dagen ska jag behålla det här föralltid.

tröttheten drog nyss över mig som en natten drar över dagen.

igår kom jag på att jag måste sluta gnälla, jag kom på att det inte hjälper, eller jo det får mig att må bättre, det får mig att känna att jag gnällt av mig för stunden. Men ändå, när jag gick hem från bussen igår återfann jag två saker, toffsen jag tappade samma morgon låg på gatan rakt framför mig och den föll direkt i mitt synfält och värmen som spred sig i kroppen trots den hårda vinden och mitt kalla rum. Det var faktiskt en konstig värme eftersom jag kände mig varm inuti och jag svettades utanpå trots att det var minus ute. Skumma saker händer I guess. Idag fick jag också höra att jag är stark, eller kanske mer indirekt, men det kändes bra eftersom jag vet att jag är stark, jag vet att jag kan ta mig igenom allt det som händer, har hänt och kanske kommer att hända. Men jag vill inte låta detta rinna av mina fötter nu, vill inte låta oron slå sin rot i mig återigen, den här gången ska jag leva på värmen ett tag och sprida den vidare.

jag vill ut och cruisa!

det blåser så fruktansvärt.
en hård vind som tar emot.

det finns ändå en styrka i varje steg vi tar. En styrka som får oss att ta de första och de sista stegen på en kort eller en lång resa. Hur jobbigt det än blir fortsätter vi gå, kanske stannar upp någon gång för att bara sitta och se oss omkring för andra vägar. Men vad vet jag om alla andra, jag vet bara saker om mig själv, jag vet att jag sitter ner just nu överväger andra alternativ, vägar som slingrar, kanske längre omvägar, kanske en något snabbare väg eller kanske samma väg som jämt och ständigt har en utmaning. Vad vore livet utan utmaningar, hårde vindar och tyngre steg? Hade vi orkat lika mycket som vi gör idag, eller vadå vi, hade jag orkat så mycket som jag gör idag, att ta steg efter steg med mindre motgånger, med massor av motgångar eller inga alls.
"Just a small town girl" - för liten för mig, jag behöver något större nu, jag har bestämt mig för att ta steget härifrån om det bara skulle vara en timme eller två bara för att komma bort, se nytt och ta in nya saker. Jag vill inte sitta i en box resten av livet och driva med alla andra, jag vill skapa min egen väg, hugga ut den bland andra vägar som ingen tagit ännu. Allting är upptäckt samtidigt som det inte är det, inte från ens egna ögon. Jag behöver något nytt och inte samma mönster hela tiden. Jag är trött, väldigt trött, men jag tänker inte klaga nu för nej vem fan orkar lyssna på det.

det är mycket.
inte för mycket.
inte för lite för mycket.
utom precis lagom mycket.

jag plockar tvätt från mitt iskalla golv, egentligen är det inte tvätt, men det mesta åker i tvättkorgen ändå mest för att jag inte orkar hänga in det i garderoben, ren lathet? Et brak utanför fönstret får mig att rycka till, det knakar lite sådär lagom mysigt i huset, vinden vinder i varje husvägg och jag måste ha mina mystofflor för att fötterna inte ska frysa och trilla av.
Jag tänker väldigt mycket, har ont i ryggen, en tröja som doftar på ett speciellt sätt. En låt som drar fram lite snuskiga ackord, det låter smutsigt och det får mig att tänka på allt som nyss varit. Allting känns så lustigt bekant, tvätten åker ner i källaren, allt smutsdisk som samlats på hög i mitt rum åker in i diskmaskinen, handdukarna åker tillbaka in i badrummet, det är konstigt hur allt har börjat samlas på hög den senaste tiden. Saker och ting skjuts upp. Kanske för jag börjat leva i nuet, för jag inte tänker vända mig mot framtiden eller baktiden, tänker inte heller kalla det för det förflutna, det låter så avlägset, sorgset. Men sorgset är det sista vad det är. Jag är lycklig för studen, för ett par veckor, kanske månader framåt, vem vet detta kanske får mig att leva rättså bra in i framtiden. Men vad spelar det för roll nu, så länge det funkar nu, i nuet liksom.
Låten drar några smutsiga ackord till, en ny låt, ett nytt riff, men samma doft från tröjan som innan, samma kliande på den högra sidan. Samma gamla stad.
Ibland funderar jag på om det var menat såhär, eller om jag faktiskt började det för att det påminde så mycket om annat, annat som fanns där för så längesen, som gjorde mig lycklig och varm, orolig och rädd på samma gång, jag känner mig så hemma i denna situtionen, i alla situationer nu förtiden. Men hallå... jag är lycklig!

Hej världen, jag är en väldoftande, påminnelse full, lycklig tjej!!