fel på alla rätta sätt.
det blåser så fruktansvärt.
en hård vind som tar emot.
det finns ändå en styrka i varje steg vi tar. En styrka som får oss att ta de första och de sista stegen på en kort eller en lång resa. Hur jobbigt det än blir fortsätter vi gå, kanske stannar upp någon gång för att bara sitta och se oss omkring för andra vägar. Men vad vet jag om alla andra, jag vet bara saker om mig själv, jag vet att jag sitter ner just nu överväger andra alternativ, vägar som slingrar, kanske längre omvägar, kanske en något snabbare väg eller kanske samma väg som jämt och ständigt har en utmaning. Vad vore livet utan utmaningar, hårde vindar och tyngre steg? Hade vi orkat lika mycket som vi gör idag, eller vadå vi, hade jag orkat så mycket som jag gör idag, att ta steg efter steg med mindre motgånger, med massor av motgångar eller inga alls.
"Just a small town girl" - för liten för mig, jag behöver något större nu, jag har bestämt mig för att ta steget härifrån om det bara skulle vara en timme eller två bara för att komma bort, se nytt och ta in nya saker. Jag vill inte sitta i en box resten av livet och driva med alla andra, jag vill skapa min egen väg, hugga ut den bland andra vägar som ingen tagit ännu. Allting är upptäckt samtidigt som det inte är det, inte från ens egna ögon. Jag behöver något nytt och inte samma mönster hela tiden. Jag är trött, väldigt trött, men jag tänker inte klaga nu för nej vem fan orkar lyssna på det.
en hård vind som tar emot.
det finns ändå en styrka i varje steg vi tar. En styrka som får oss att ta de första och de sista stegen på en kort eller en lång resa. Hur jobbigt det än blir fortsätter vi gå, kanske stannar upp någon gång för att bara sitta och se oss omkring för andra vägar. Men vad vet jag om alla andra, jag vet bara saker om mig själv, jag vet att jag sitter ner just nu överväger andra alternativ, vägar som slingrar, kanske längre omvägar, kanske en något snabbare väg eller kanske samma väg som jämt och ständigt har en utmaning. Vad vore livet utan utmaningar, hårde vindar och tyngre steg? Hade vi orkat lika mycket som vi gör idag, eller vadå vi, hade jag orkat så mycket som jag gör idag, att ta steg efter steg med mindre motgånger, med massor av motgångar eller inga alls.
"Just a small town girl" - för liten för mig, jag behöver något större nu, jag har bestämt mig för att ta steget härifrån om det bara skulle vara en timme eller två bara för att komma bort, se nytt och ta in nya saker. Jag vill inte sitta i en box resten av livet och driva med alla andra, jag vill skapa min egen väg, hugga ut den bland andra vägar som ingen tagit ännu. Allting är upptäckt samtidigt som det inte är det, inte från ens egna ögon. Jag behöver något nytt och inte samma mönster hela tiden. Jag är trött, väldigt trött, men jag tänker inte klaga nu för nej vem fan orkar lyssna på det.
Kommentarer
Trackback
