en panda till mig.
Ja och så var helgen över. Blickar lite sådär tillbaka och ler väldigt mycket. En fin helg, en bra helg och verkligen inte alls som jag trodde (på ett bra sätt). Band som aldrig riktigt klipptes liksom, något som kom tillbaka. Mycket dans, lite alkohol, ehr, mycket människor.
Fredagen bestod 1/3 om inte mer av att laga mat, senare på kvällen tittade fyra människor in genom min dörr och musiken startades på hög volym. När tiden var inne åkte vi vidare till biljard där det var galet mycket folk. Vi gick senare vidare till O'learys och fortsatte partajandet tills det stängde vid tre. Sedan begav sig tre krigare ut på en promenad i den kyliga natten längs tågspår (som inte några tåg längre kör på, så var inte orolig kära läsare). På vägen stötte vi ihop med två andra trötta filurer som dök upp ur skuggorna och försvann nästan lika snabbt, men vi visste ju att de där två skuggorna skulle finnas i hemmet där vi alla skulle sova. Så när vi väl var hemma väntades tedrickande, hickande och massor av skrattande. Sömnen smög sig inte på mig förrän den vanliga läskiga tiden, halv sju på morgonen. Vaknar dagen därpå av att jag behöver ta mig hem och piggna till lite, eftersom jag fick fyra timmars sömn.
Lördagen som sagt, bestod av att vandra runt som en zombie fram till klockan fem då jag bestämde mig för att det var dags att göra vid sig och bli människa igen. Musiken skruvades upp, maten flög ner i magen och schampot skurade huvudet rent. När väl allt stod på sin plats får jag ett sms om att det är dags att hoppa upp på cykeln och bege mig iväg. Så, där kommer jag på mina högsta styltor jag har cyklandes i vindens fart. Förfest, övermycket folk, trängsel, fast på ett bra sätt. Sedan bestämmer vi oss för att ge oss iväg mot Grand nattklubbs höstpremiär där en hel natt (till klockan tre som nästan allt annat) av dans väntar oss. När klockan närmar sig två börjar jag känna att om jag stannar upp i dansen nu kommer mina fötter vikas under mig, så jag gjorde som jag tänkte och forsatte dansa. Jag lyckades hålla mig på fötter i ungefär 1½ timme efter det också. Promenad genom stan där en nyfunnen vän köper pasta, bär ens cykel ner för en trappa och dessutom håller sina löften om följe en bit på vägen. Så klockan halv fem kommer jag hem utsliten och fem får jag äntligen lägga mig i sängen.
Idag vaknade jag sent (såklart), mina fötter var ömma och ögonen ville stängas ett par timmar till, men (!!!) jag vaknade i alla fall med ett leende på läpparna, för detta har varit en av de bästa helgerna i min hemstad på väldigt länge!
Så nu ska jag ge upp det här, för det blev väldigt mycket och väldigt långt, dock handlade det om något, inte för att inte mina andra inlägg gör det, men mera ingående om vad som hänt i mitt liv. Så tack om ni nådde ända ner hit. Ciao!
Fredagen bestod 1/3 om inte mer av att laga mat, senare på kvällen tittade fyra människor in genom min dörr och musiken startades på hög volym. När tiden var inne åkte vi vidare till biljard där det var galet mycket folk. Vi gick senare vidare till O'learys och fortsatte partajandet tills det stängde vid tre. Sedan begav sig tre krigare ut på en promenad i den kyliga natten längs tågspår (som inte några tåg längre kör på, så var inte orolig kära läsare). På vägen stötte vi ihop med två andra trötta filurer som dök upp ur skuggorna och försvann nästan lika snabbt, men vi visste ju att de där två skuggorna skulle finnas i hemmet där vi alla skulle sova. Så när vi väl var hemma väntades tedrickande, hickande och massor av skrattande. Sömnen smög sig inte på mig förrän den vanliga läskiga tiden, halv sju på morgonen. Vaknar dagen därpå av att jag behöver ta mig hem och piggna till lite, eftersom jag fick fyra timmars sömn.
Lördagen som sagt, bestod av att vandra runt som en zombie fram till klockan fem då jag bestämde mig för att det var dags att göra vid sig och bli människa igen. Musiken skruvades upp, maten flög ner i magen och schampot skurade huvudet rent. När väl allt stod på sin plats får jag ett sms om att det är dags att hoppa upp på cykeln och bege mig iväg. Så, där kommer jag på mina högsta styltor jag har cyklandes i vindens fart. Förfest, övermycket folk, trängsel, fast på ett bra sätt. Sedan bestämmer vi oss för att ge oss iväg mot Grand nattklubbs höstpremiär där en hel natt (till klockan tre som nästan allt annat) av dans väntar oss. När klockan närmar sig två börjar jag känna att om jag stannar upp i dansen nu kommer mina fötter vikas under mig, så jag gjorde som jag tänkte och forsatte dansa. Jag lyckades hålla mig på fötter i ungefär 1½ timme efter det också. Promenad genom stan där en nyfunnen vän köper pasta, bär ens cykel ner för en trappa och dessutom håller sina löften om följe en bit på vägen. Så klockan halv fem kommer jag hem utsliten och fem får jag äntligen lägga mig i sängen.
Idag vaknade jag sent (såklart), mina fötter var ömma och ögonen ville stängas ett par timmar till, men (!!!) jag vaknade i alla fall med ett leende på läpparna, för detta har varit en av de bästa helgerna i min hemstad på väldigt länge!
Så nu ska jag ge upp det här, för det blev väldigt mycket och väldigt långt, dock handlade det om något, inte för att inte mina andra inlägg gör det, men mera ingående om vad som hänt i mitt liv. Så tack om ni nådde ända ner hit. Ciao!
Kommentarer
Trackback
