feffs

det är mycket.
inte för mycket.
inte för lite för mycket.
utom precis lagom mycket.

jag plockar tvätt från mitt iskalla golv, egentligen är det inte tvätt, men det mesta åker i tvättkorgen ändå mest för att jag inte orkar hänga in det i garderoben, ren lathet? Et brak utanför fönstret får mig att rycka till, det knakar lite sådär lagom mysigt i huset, vinden vinder i varje husvägg och jag måste ha mina mystofflor för att fötterna inte ska frysa och trilla av.
Jag tänker väldigt mycket, har ont i ryggen, en tröja som doftar på ett speciellt sätt. En låt som drar fram lite snuskiga ackord, det låter smutsigt och det får mig att tänka på allt som nyss varit. Allting känns så lustigt bekant, tvätten åker ner i källaren, allt smutsdisk som samlats på hög i mitt rum åker in i diskmaskinen, handdukarna åker tillbaka in i badrummet, det är konstigt hur allt har börjat samlas på hög den senaste tiden. Saker och ting skjuts upp. Kanske för jag börjat leva i nuet, för jag inte tänker vända mig mot framtiden eller baktiden, tänker inte heller kalla det för det förflutna, det låter så avlägset, sorgset. Men sorgset är det sista vad det är. Jag är lycklig för studen, för ett par veckor, kanske månader framåt, vem vet detta kanske får mig att leva rättså bra in i framtiden. Men vad spelar det för roll nu, så länge det funkar nu, i nuet liksom.
Låten drar några smutsiga ackord till, en ny låt, ett nytt riff, men samma doft från tröjan som innan, samma kliande på den högra sidan. Samma gamla stad.
Ibland funderar jag på om det var menat såhär, eller om jag faktiskt började det för att det påminde så mycket om annat, annat som fanns där för så längesen, som gjorde mig lycklig och varm, orolig och rädd på samma gång, jag känner mig så hemma i denna situtionen, i alla situationer nu förtiden. Men hallå... jag är lycklig!

Hej världen, jag är en väldoftande, påminnelse full, lycklig tjej!!