feffs

tröttheten drog nyss över mig som en natten drar över dagen.

igår kom jag på att jag måste sluta gnälla, jag kom på att det inte hjälper, eller jo det får mig att må bättre, det får mig att känna att jag gnällt av mig för stunden. Men ändå, när jag gick hem från bussen igår återfann jag två saker, toffsen jag tappade samma morgon låg på gatan rakt framför mig och den föll direkt i mitt synfält och värmen som spred sig i kroppen trots den hårda vinden och mitt kalla rum. Det var faktiskt en konstig värme eftersom jag kände mig varm inuti och jag svettades utanpå trots att det var minus ute. Skumma saker händer I guess. Idag fick jag också höra att jag är stark, eller kanske mer indirekt, men det kändes bra eftersom jag vet att jag är stark, jag vet att jag kan ta mig igenom allt det som händer, har hänt och kanske kommer att hända. Men jag vill inte låta detta rinna av mina fötter nu, vill inte låta oron slå sin rot i mig återigen, den här gången ska jag leva på värmen ett tag och sprida den vidare.

jag vill ut och cruisa!