feffs

Lite små seg i skallen idag. Det var också ett tag sedan jag skrev. Söndags om jag inte minns fel, så vad har jag gjort? Faktiskt har jag tagit mig utanför dörren ett antal gånger den här veckan och städat ut en del grejer från våra skåp. Igår var det äntligen onsdag på biljardkompaniet i Kristianstad. Det var väldigt kul eftersom där var så mycket människor, många som man kände igen. Kvällen var alltså väldigt bra med mycket prat och lite sådär kramar ibland och tillräckligt mycket skratt. Så jag är rätt nöjd med läget, känns som allt ligger väldigt stabilt, det ända som väntar är ett fint litet jobb nu också.
Så till helgen åker jag iväg över fredagen, andra sidan skaune och hälsar på min finaste älskling (min kusin då alltså). Det blir väl en ute kväll i antingen Lund eller Malmö, så jag ser fram emot att komma ifrån stan i alla fall över en dag (bättre än inget). Sedan på lördagen åker jag hem och då förväntar jag mig en ny utekväll i Kristianstad, I guess. Jag ser fram emot väldigt mycket trots att det inte är så mycket som väntar runt hörnet, det känns bara som det kommer nya saker hela tiden att se fram emot, hela hösten kommer bli ett stort äventyr, vintern med. I år ska jag försöka trivas med vintern och mysa så mycket jag kan.
Påtal om ingenting alls så har jag börjat oroa mig för att jag har blivit lite lat för mitt eget bästa. Jag pallar inte läsa grejerna som jag får av min jobbcoach och jag orkar knappt skriva på dötrista papper som jag heller får. (skoltröttheten antar jag). Det ända jag orkar läsa är mina egna böcker som jag lånar. Dessutom hade jag behövt träna, jag är lat på även det planet. Min kondition har verkligen dragit ner sig till nästan botten, men jag får vänta tills jag är helt frisk istället och sedan sätta igång.

Nu är det bara massa onödigt babbel. Vi hörs någon dag snart hoppas jag. ciao!

Ja och så var helgen över. Blickar lite sådär tillbaka och ler väldigt mycket. En fin helg, en bra helg och verkligen inte alls som jag trodde (på ett bra sätt). Band som aldrig riktigt klipptes liksom, något som kom tillbaka. Mycket dans, lite alkohol, ehr, mycket människor.
Fredagen bestod 1/3 om inte mer av att laga mat, senare på kvällen tittade fyra människor in genom min dörr och musiken startades på hög volym. När tiden var inne åkte vi vidare till biljard där det var galet mycket folk. Vi gick senare vidare till O'learys och fortsatte partajandet tills det stängde vid tre. Sedan begav sig tre krigare ut på en promenad i den kyliga natten längs tågspår (som inte några tåg längre kör på, så var inte orolig kära läsare). På vägen stötte vi ihop med två andra trötta filurer som dök upp ur skuggorna och försvann nästan lika snabbt, men vi visste ju att de där två skuggorna skulle finnas i hemmet där vi alla skulle sova. Så när vi väl var hemma väntades tedrickande, hickande och massor av skrattande. Sömnen smög sig inte på mig förrän den vanliga läskiga tiden, halv sju på morgonen. Vaknar dagen därpå av att jag behöver ta mig hem och piggna till lite, eftersom jag fick fyra timmars sömn.
Lördagen som sagt, bestod av att vandra runt som en zombie fram till klockan fem då jag bestämde mig för att det var dags att göra vid sig och bli människa igen. Musiken skruvades upp, maten flög ner i magen och schampot skurade huvudet rent. När väl allt stod på sin plats får jag ett sms om att det är dags att hoppa upp på cykeln och bege mig iväg. Så, där kommer jag på mina högsta styltor jag har cyklandes i vindens fart. Förfest, övermycket folk, trängsel, fast på ett bra sätt. Sedan bestämmer vi oss för att ge oss iväg mot Grand nattklubbs höstpremiär där en hel natt (till klockan tre som nästan allt annat) av dans väntar oss. När klockan närmar sig två börjar jag känna att om jag stannar upp i dansen nu kommer mina fötter vikas under mig, så jag gjorde som jag tänkte och forsatte dansa. Jag lyckades hålla mig på fötter i ungefär 1½ timme efter det också. Promenad genom stan där en nyfunnen vän köper pasta, bär ens cykel ner för en trappa och dessutom håller sina löften om följe en bit på vägen. Så klockan halv fem kommer jag hem utsliten och fem får jag äntligen lägga mig i sängen.
Idag vaknade jag sent (såklart), mina fötter var ömma och ögonen ville stängas ett par timmar till, men (!!!) jag vaknade i alla fall med ett leende på läpparna, för detta har varit en av de bästa helgerna i min hemstad på väldigt länge!

Så nu ska jag ge upp det här, för det blev väldigt mycket och väldigt långt, dock handlade det om något, inte för att inte mina andra inlägg gör det, men mera ingående om vad som hänt i mitt liv. Så tack om ni nådde ända ner hit. Ciao!

Jag har kommit på att jag alltid skriver mitt i natten. Eller ja, alltid och alltid.. Har precis börjat skriva igen. Men den här gången skriver jag för att jag är lycklig också, oftast, har kanske klagat lite, men det har varit för andra deppar och det är väl inte så farligt?
Jaja, jag tänkte bara släppa ett par korta rader egentligen. Som att, Beatles gör en väldigt lycklig, så fort de kommer upp i högtalarna så känns livet så mysigt igen, eller, vadå igen? Det känns mysigare som allt flyter på som det ska liksom. Beatles = mysiga och lyckliga! så precis vad jag menade.
Så alla som sitter hemma och deppar över att höstmörkret ringer på klockan, sätt er med en filt runtom er, ta på er myskläder och om ni kan sätt er vid en brasa och slå på en av beatles plattor så ska ni allt få se att det känns mycket bättre genast. De gör en liksom glad och varm, så det så.
Så för att ha det sagt så är det ju fredag imorgon, lyckan i veckan för de flesta, jo det ska bli trevligt. Träffa människor och dricka (försiktigt, som jag skrev igår). Dessutom ska jag ta det lugnt imorgon då man ska på hästpremiär på Grand på lördag. Ser väldigt mycket fram emot helgen som väntar. Att få träffa systan min är alltid lika mysigt dessutom, gud vilket mysigt inlägg detta blev, alltså... väldigt mycket med ordet mys, borde byta överskrift till "mysigt inlägg".

Ja, nu ska jag mysa vidare, så mys ni också nu!
Så kan ni bli mina små mysisar, myspys!

Som sagt så är allt bra, helt okej, mer än helt okej. De senaste dagarna har jag fått smaka på de där små lyckliga ögonblicken. De som gör det mera värt än allt som vara länge och som helt plötsligt får ett plötsligt slut. De är de där små jag värderar högst av alla. Man hinner andas in dem och andas ut dem, sen är de kanske borta, men då vet man i alla fall det och besvikelsen kommer aldrig riktigt fram, man är väl mest nöjd att man får uppleva det där lilla. Dagarna går framåt som en rastplats, en rastlös rastplats. Jag sitter mest, dock har jag precis börjat friskna till efter helgen, dags att ta tag i tre saker.
1. Skaffa jobb/praktikplats.
2. Drick måttligt.
3. Ciggilera mindre. (haha fulaste uttrycket jag någonsin kommit på).
Det är väl de tre sakerna jag måste börja med. Sedan kommer resten, bara det går sakta och säkert så är jag nöjd, allt kan inte hända på en och samma gång. Fast lite spontant inblandat i allt, japp, precis så ska jag leva och ha det. Friskt och fröigt liksom.
Så min dag, mat, soffa, mat, stol. Nej men nästan. Jag lagade en jättegod wook till middag/frukost eftersom jag hade jättesvårt att ta mig ur sängen idag fick det bli en brunch. Sedan kollade jag på ett par nya filmer. Helt okej ändå, sprang lite upp och ner för trappan. Åt en gång till, kvällsmat, kollat min mail efter jobbtur (vilket jag ännu inte fått någon som sagt). Okej, den korta beskrivningen där uppe stämde, eftersom jag sitter nu bara ner på stolen och skriver, vilket jag gjort nästan hela kvällen.
Mitt knä har börjat göra extremt ont igen, antagligen förkylningen som har påbörjat någon slags infektion igen. Det är väl bara att se fram emot helgen som kommer nu istället. Och såklart att jag ska träffa systran min imorgon! (efter jag dammsugat hela huset, nästan hela).

JA USCH, vad intressanta saker jag skriver. Tror jag slutar, ciao! höres och sånt.

Idag vaknar jag av väckarklockan, inte bara att jag känner mig som ett vrak, jag ser dessutom ut som ett. Påsar svarta och "långa" som sopsäckar hänger ner under ögonen. Den där klockan sex på morgonen grejen håller verkligen i sig. Det är en on cirkel har jag kommit fram till, blir man sjuk, måste man vila och sova mycket för att bli frisk, men är man så sjuk att inte hostmedicinen ens fungerar (endast ett par timmar) fortsätter man hosta och då kan man inte sova och då blir man inte frisk. Kommer detta fortsätta föralltid? Vill bara slänga mig på sängen och dra täcker över huvudet och få den sömnen jag behöver. Men det hinner jag inte (trots att jag borde ha all tid i världen). Ha ha..
Dessutom trots att jag legat som ett vrak ett par timmat på soffan har jag tagit tag i trasa, dammtork och dammsugare för att se ifall det ska hjälpa min sömn lite i natt, väldigt rent och fint äntligen. Trots min trasfobi. Jag fattar inte, jag tycker trasor är skitäckliga. Något av det äckligaste som finns, förutom clowner då. Men varje gång jag rört en trasa måste jag tvätta mina händer med tvål. Haha, jag klarar verkligen inte det.
Nu är det väl dags att sätta sig ner och ta tag i jobbfrågorna jag fick av min jobbcoach. Sådana som kan komma på en intervju (som jag ändå inte fått chansen till ännu). Sedan ska jag komma på vad jag vill praktisera som, fem olika platser? FEM! det är hur många som helst, medan jag bara kommit på två. Wäh. Jag ska dessutom göra studentkort (bättre sent än aldrig va?). Jag är trött, påsarna har nu glidit ner och släpar i golvet.

vi hörs va.

Ja jo, sent på kvällen, eller kanske inte jättesent, sent för en söndag kanske.
Känner mig lite smått ignorerad, vilket gör mig lite irriterad (jobbigt att det rimmade dessutom). Inte just det att alla gör det, men just de människor jag vill ha tag på, just sådana saker, just så ja. Sprider ut ordet över internet, för det är ju så intressant. En annan sak som är väldigt intressant är att jag verkar ha skaffat mig en ny hobby att ligga uppe till halv sex-halv sju något sånt, väldigt ofta. Dock har jag oftast sällskap av någon vänskaplig själ och oftast så pratar man så man tappar bort tiden. Men i natt var det då ingen vänskaplig själ, i natt var det nästan djävulen själv tror jag, det var nämligen min nyfunna (inte för jag själv ville finna den överhuvudtaget) hosta. Sov i en kvar varje timme, resten av tiden hostade jag nog bort. Eftersom jag också hade tagit ett par glas vin kunde jag inte ta min hosta. Dags för en paus tror jag, jo så får det faktiskt bli. Så den här veckan börjar exakt som den förra, ligga hemma och vara sjuk, yay! Så gick det åt skogen med den tiden jag skulle söka jobb. haha, ja verkligen dags för en paus.
Förövrigt har jag haft en supermysig helg. Det var jätteskönt att komma bort från Kristianstad, dock bara över en natt och så men ändå. Träffa människor som man aldrig träffat och faktiskt lära känna nya som var sådär väldigt trevliga också. Och som sagt ligga uppe sent (tidigt) till morgonen och prata om allt och inget med min lilla pirat beccsan. Friskt och fröigt! Sedan kommer man hem och myser med familjen och då menar jag hela familjen, syster och allt. Kräftor dukas fram, räkor, (saltad, kryddigt och olivigt) bröd, kantarellpaj (som faktiskt ernst har uppfunnit), saltakex och så vidare, vin, öl, cider och så vidare, efterätt blåbärspaj och glass, senare kom också godiset fram. Ja helt enkelt mysigt, speciellt det där med en syster man inte träffat på fyra veckor (HUR överlever jag det?!). Dessutom får man sms av den andra människan på detta jordklot som bara är bäst helt enkelt. Så jag har haft det bra, förutom att jag inte orkat nästan resa mig på hela dagen. Yay (återigen).

Långt inlägg, borde korta ner det men.. nej!
har i alla fall börjat skriva, för att ha något att göra.

puss och så!

Alltså väldigt högt upp då.

Att prata med någon fyra timmar i streck om allt och inget, precis vad som behövdes. Att skratta tills man grät, precis vad som behövdes. Bara sådär vänskaplig kärlek på något sätt, det var fint. Spontanitet borde vara det bästa ordet som finns. Man borde nästan endast göra spontana grejer. Strunta i att planera i förväg, samla allt på berg sen bara plocka en ur högen. Prova att leva så kanske? Hade antagligen blivit väldigt mycket roligare. Spontant helt enkelt.
Så vad händer i min vardag, ärligttalat händer det väl egentligen jättemycket samtidigt som det inte alls gör det. Jag har mycket tid över att göra saker, men pengarna rullar ju som sagt inte alls in som de ska. Göra billiga grejer eller ingenting alls, då väljer jag hellre att slösa lite pengar än ingenting alls.
Jag tänker inte negativt, jag ser bara fram emot denna hösten medan alla andra verkar mest sitta och deppa ihop och trycka i sina små hålor. Jag har på känn att det kommer hända något i höst, något fint, något att se fram emot jättemycket. En fin höst helt enkelt, det blir bara mysigt. Upp och hoppa trots att det är mörkt, gör saker, tänk på alla människor, rör dig i alla fall. Färger, brasor och riktiga människor, inga sådana där låtsas liksom. Endast fint. Jag vill välkomna den med öppna armar, jag vill hoppa i lövhögar och känna mig väldigt, väldigt liten igen.

fint helt enkelt.