en smak av ostbågar och överflöde i hjärnan.
Så just nu ligger jag i sängen, med datorn i knäet och smakar ostbågar i munnen. Har lite smått ångest över att jag ska träffa tandläkaren om ungefär en vecka. Faktiskt så får jag ångest av att tänka på att jag antagligen (trots att jag sa det till mig själv för senast en timme sedan) att jag skulle lägga mig tidigt ikväll så jag slipper min zombiewalk. Tydligen, trots att jag är så trött så funkar det inte. Det är ju så klart inte att jag bara tänker utan mer att jag tryckte i mig en jätteskål ostbågar (vilket jag lovat mig själv att inte göra) som just nu sväller i min mage.
Så det två senaste dagarna vad har jag haft för mig, fikat. Det säger allt, jag har träffat människor och jag har fikat, trots min brist på pengar så tar jag mig ut i världen för att jag blir galen av att bara sitta hemma och verkligen inte göra någonting. Jag har börjat komma ihåg vilka program som går vilket tid på tv:n, lite lagom pinsamt.
Och dagens grej som fastnade i mitt huvud, eller ja, dagens och dagens, nattens grej eftersom det är en ny dag som gryr där utanför just nu, whatever... det som fastnade var i alla fall.
- Do you still love me?
- Always, that's the problem.
Om ni undrar varför det fastnade var det för det var fint i det sammanhanget det kom upp i och jag orkar inte riktigt förklara det här för det blir nästan lite för sliskigt för min del, men ändå väldigt fint. Det är som saker som gräver sig djupt in i sinnet. Varför är man rädd?
Jag hade nog kunnat skriva upp en rad med frågor här, lika meningslöst som att bygga en superdator som svarar på livets mening med ett par siffror, men vem vet, livets mening kanske bara är två par siffror som sitter ihop, men betyder det då att det alltid ska vara två. Måste det alltid vara två och just de två siffrorna, för det är ju bara ett nummer och det numret består av två siffror och tillsammans blir de ett nummer. wäh, sluta tänk, sov istället.
Så det två senaste dagarna vad har jag haft för mig, fikat. Det säger allt, jag har träffat människor och jag har fikat, trots min brist på pengar så tar jag mig ut i världen för att jag blir galen av att bara sitta hemma och verkligen inte göra någonting. Jag har börjat komma ihåg vilka program som går vilket tid på tv:n, lite lagom pinsamt.
Och dagens grej som fastnade i mitt huvud, eller ja, dagens och dagens, nattens grej eftersom det är en ny dag som gryr där utanför just nu, whatever... det som fastnade var i alla fall.
- Do you still love me?
- Always, that's the problem.
Om ni undrar varför det fastnade var det för det var fint i det sammanhanget det kom upp i och jag orkar inte riktigt förklara det här för det blir nästan lite för sliskigt för min del, men ändå väldigt fint. Det är som saker som gräver sig djupt in i sinnet. Varför är man rädd?
Jag hade nog kunnat skriva upp en rad med frågor här, lika meningslöst som att bygga en superdator som svarar på livets mening med ett par siffror, men vem vet, livets mening kanske bara är två par siffror som sitter ihop, men betyder det då att det alltid ska vara två. Måste det alltid vara två och just de två siffrorna, för det är ju bara ett nummer och det numret består av två siffror och tillsammans blir de ett nummer. wäh, sluta tänk, sov istället.
Kommentarer
Trackback
