ett allvarligt skämt.
En cirkel och inga cirklar har någonsin ett slut. Det är just så det känns, en cirkel som aldrig kommer gå ur sin bana. Eller jo kanske någon gång, men för tillfället är det exakt samma sak fast från en annan vinkel. Cirkeln kanske bara började om på nytt fast åt andra hållet den här gången. Det är som att försöka förstå fast det inte går, när man gör rätt och när man gör fel, i vissa sammanhang lär man ju sig aldrig skillnaden mellan rätt och fel för alla har så olika synpunkter på allting. Och även om man går efter sin egen vilja så tycks den alltid bli alla andras i slutändan ändå, fast där finns ju ingen riktigt slutända för det är en cirkel, så man byter håll, springer tillbaka och så går det så, fram och tillbaka, eller kanske bara en liten krok där allt börjar om, men det går fortfarande runt.
Men allt är ju trots allt en resa, en resa vi alla ska ta oss igenom, en resa där alla bryr sig om varandra och vissa gör det ett snäpp för mycket. Det där snäppet hakar sig oftast folk upp på väldigt länge och inser inte att de kanske skulle stanna och se vad de först och främst gör själva. För man säger oftast en sak till en person, sen när man står i samma situation själv så gör man oftast ett helt annat val, till vilken nytta brydde man sig då det där extra snäppet? Jag gör själv samma sak, det vet jag mycket väl. Det är bara för att man inte vill se den där svåra vägen som kanske skulle få slut på den där oändlighetscirkeln som man alltid springer runt i. Ja vem vet, helt plötsligt snävar man kanske över den där kroken och den har öppnat sig så att man faktiskt kan smita ut åt ett annat håll. Händer det mig lägger jag benen på ryggen och springer illa kvickt. Inte för att fly, mer för att se allting på ett nytt sätt, hitta nya saker, som att starta en helt annan revolution (kanske inte riktigt, men nästan).
Det snurrar totalt här just nu, att sätta ord på det som snurrar det går inte, eftersom det aldrig står stilla, vilket det aldrig tycks göra utanför heller. Rörelse, det är det saker och ting handlar om. Rör du dig inte kommer du aldrig där ifrån och någon gång måste man komma där ifrån, tänk och stå på samma plats i en evighet, det funkar ju inte, det vet ju alla, men samtidigt tror jag att det funkar om man kollar från olika synvinklar. Men det tänker jag inte ens gå in på. Kanske en annan gång, för nu börjar det flöda för mycket ord för mig själv också.
äntligen..
Men allt är ju trots allt en resa, en resa vi alla ska ta oss igenom, en resa där alla bryr sig om varandra och vissa gör det ett snäpp för mycket. Det där snäppet hakar sig oftast folk upp på väldigt länge och inser inte att de kanske skulle stanna och se vad de först och främst gör själva. För man säger oftast en sak till en person, sen när man står i samma situation själv så gör man oftast ett helt annat val, till vilken nytta brydde man sig då det där extra snäppet? Jag gör själv samma sak, det vet jag mycket väl. Det är bara för att man inte vill se den där svåra vägen som kanske skulle få slut på den där oändlighetscirkeln som man alltid springer runt i. Ja vem vet, helt plötsligt snävar man kanske över den där kroken och den har öppnat sig så att man faktiskt kan smita ut åt ett annat håll. Händer det mig lägger jag benen på ryggen och springer illa kvickt. Inte för att fly, mer för att se allting på ett nytt sätt, hitta nya saker, som att starta en helt annan revolution (kanske inte riktigt, men nästan).
Det snurrar totalt här just nu, att sätta ord på det som snurrar det går inte, eftersom det aldrig står stilla, vilket det aldrig tycks göra utanför heller. Rörelse, det är det saker och ting handlar om. Rör du dig inte kommer du aldrig där ifrån och någon gång måste man komma där ifrån, tänk och stå på samma plats i en evighet, det funkar ju inte, det vet ju alla, men samtidigt tror jag att det funkar om man kollar från olika synvinklar. Men det tänker jag inte ens gå in på. Kanske en annan gång, för nu börjar det flöda för mycket ord för mig själv också.
äntligen..
Kommentarer
Trackback
