och jag vill starta med att..
dricka billigt vin, snacka skit hela natten och säga saker jag inte sagt på ett tag..
jag ler, men är nära att börja gråta. Jag hoppas känslan av att vara behövd dyker upp snart.
(kanske lite sådär snodd och lite sådär omgjorde, men vem klandrar mig?)
när tankarna flyter iväg för långt ännu en gång, när man slits mellan två saker i livet. Ska det behöva vara så eller har jag bara hängt upp mig på fel saker igen. Jag vet vad alla andra hade sagt, men vem vet hur det ligger till egentligen, jag börjar bli trött. Det var ett tag sen jag tänkte så mycket, det var ett tag sen jag kände det sådär. Men det gör inget, det är helt okej, det får en att veta att saker och ting är värda så himla mycket, det får en att inse vad man har och vad man kan göra för att behålla det. Jag hinner i alla fall se alla de där vackra sakerna. De där små vackra sakerna är det som betyder något för mig, varför ska man behöva något stort och vackert för att gå igenom det. Nej jag tänker ta vara på allt, tänker ta vara på det som är. För vem vet vilka känslor som döljer sig inne i alla andra, känner vi någonsin exakt likadant, vet jag hur de andra känner och vet de hur jag känner? Det snurrar för mycket ibland. Ibland hinner de bli ljust utan att jag märker det, ibland är mörkret där redan innan jag hunnit öppna ögonen, det skräms, men det är skönt, avslappnat på något sätt. Jag tycker om det som det är, jag tycker om allt, nästan i alla fall, allt är rätt fint och vackert när jag tänker efter.
jag längtar efter sommaren, jag längtar efter högt grönt gräs, en stjärnklar himmel, billigt vitt vin och meningslösa diskutioner som inte leder någon vart. Jag vill ha tillbaka min kompis månen för ett natt, en natt med värme, skratt, tårar och lite sådär lagom snurrig.
jag ler, men är nära att börja gråta. Jag hoppas känslan av att vara behövd dyker upp snart.
(kanske lite sådär snodd och lite sådär omgjorde, men vem klandrar mig?)
när tankarna flyter iväg för långt ännu en gång, när man slits mellan två saker i livet. Ska det behöva vara så eller har jag bara hängt upp mig på fel saker igen. Jag vet vad alla andra hade sagt, men vem vet hur det ligger till egentligen, jag börjar bli trött. Det var ett tag sen jag tänkte så mycket, det var ett tag sen jag kände det sådär. Men det gör inget, det är helt okej, det får en att veta att saker och ting är värda så himla mycket, det får en att inse vad man har och vad man kan göra för att behålla det. Jag hinner i alla fall se alla de där vackra sakerna. De där små vackra sakerna är det som betyder något för mig, varför ska man behöva något stort och vackert för att gå igenom det. Nej jag tänker ta vara på allt, tänker ta vara på det som är. För vem vet vilka känslor som döljer sig inne i alla andra, känner vi någonsin exakt likadant, vet jag hur de andra känner och vet de hur jag känner? Det snurrar för mycket ibland. Ibland hinner de bli ljust utan att jag märker det, ibland är mörkret där redan innan jag hunnit öppna ögonen, det skräms, men det är skönt, avslappnat på något sätt. Jag tycker om det som det är, jag tycker om allt, nästan i alla fall, allt är rätt fint och vackert när jag tänker efter.
jag längtar efter sommaren, jag längtar efter högt grönt gräs, en stjärnklar himmel, billigt vitt vin och meningslösa diskutioner som inte leder någon vart. Jag vill ha tillbaka min kompis månen för ett natt, en natt med värme, skratt, tårar och lite sådär lagom snurrig.
Kommentarer
Trackback
