när tankarna slår en som en torped.
ibland kan jag inte låta bli att dra på mungipan åt mina egna tolkningar av saker.
det är väl tur att man kan ha lite kul med sig själv ibland, att lyckas med att göra sig själv på bra humör! Alla bör lära sig.
tycker det är ganska spännande hur folk tolkar varandra nuförtiden också. Hur mycket som händer runtomkring, hur mycket som förändras, eller är det ens inre som förändras? Vad vet jag, jag är bara trött på människor som tror de är bättre än andra. Det är väl bara dags att svälja sin stolthet och inse det faktum att alla gör vi misstag i livet, lär vi oss av dem? Inte alltid kanske.. men rätt ofta. Det är ibland som om blickar kunde döda, eller kanske de undvikande blickarna som dödar indirekt, vad vet jag? Så mycket färger, så mycket liv, så mycket människor som inte vågar se sina egna brister utan pekar ut alla andras istället. Det är sådana människor som får mig att spy, eller att vilja spy kanske! Man behöver ju inte sitta och räkna upp det som är dåligt med sig själv, men tycker jag inte man kan inse något om sig själv behöver man inte sitta och plocka fram det dåliga hos andra heller. Om man nu själv är så bra, kan man inte bara se alla andra som bra då också? Varför ska det finnas så mycket hat inom smågrupper och till och med så mycket att man knappt märker av det bland all sarkasm som finns i ens vardagsliv. Nej usch.. Jag tror det smittar av sig som en liten sjukdom. Jag orkar inte med allt det där tramset, jag menar inte att säga "väx upp" eller jo kanske lite, men då menar jag mer att man kan öppna sitt sinne och låta folk komma in istället för att sitta där trångsynt och envis på grund av ett dumt misstag. Snälla... ibland undrar jag vart jag hamnat någonstans. Ibland undrar jag också om jag är likadan, trots att jag vågar erkänna mina misstag... hjälp!?
det är väl tur att man kan ha lite kul med sig själv ibland, att lyckas med att göra sig själv på bra humör! Alla bör lära sig.
tycker det är ganska spännande hur folk tolkar varandra nuförtiden också. Hur mycket som händer runtomkring, hur mycket som förändras, eller är det ens inre som förändras? Vad vet jag, jag är bara trött på människor som tror de är bättre än andra. Det är väl bara dags att svälja sin stolthet och inse det faktum att alla gör vi misstag i livet, lär vi oss av dem? Inte alltid kanske.. men rätt ofta. Det är ibland som om blickar kunde döda, eller kanske de undvikande blickarna som dödar indirekt, vad vet jag? Så mycket färger, så mycket liv, så mycket människor som inte vågar se sina egna brister utan pekar ut alla andras istället. Det är sådana människor som får mig att spy, eller att vilja spy kanske! Man behöver ju inte sitta och räkna upp det som är dåligt med sig själv, men tycker jag inte man kan inse något om sig själv behöver man inte sitta och plocka fram det dåliga hos andra heller. Om man nu själv är så bra, kan man inte bara se alla andra som bra då också? Varför ska det finnas så mycket hat inom smågrupper och till och med så mycket att man knappt märker av det bland all sarkasm som finns i ens vardagsliv. Nej usch.. Jag tror det smittar av sig som en liten sjukdom. Jag orkar inte med allt det där tramset, jag menar inte att säga "väx upp" eller jo kanske lite, men då menar jag mer att man kan öppna sitt sinne och låta folk komma in istället för att sitta där trångsynt och envis på grund av ett dumt misstag. Snälla... ibland undrar jag vart jag hamnat någonstans. Ibland undrar jag också om jag är likadan, trots att jag vågar erkänna mina misstag... hjälp!?
Kommentarer
Trackback
