feffs

jag vill gå till jordens ände.
jag vill se vart jag hamnar.

har du åkt? eller du har bara försvunnit?
jag vill krypa upp i någons famn och känna mig liten igen, ett litet barn som ligger och myser och känner sig trygg. Men jag vet att det inte funkar, jag vet att man inte kan vända tillbaka när man väl står det, det är jobbigt, men det är värt det.
Ifrån mitt fönster ser jag bommarna gå ner, jag ser trafiken rulla på ute på vägarna. Jag ser snön som ligger stilla på taken och gräset, isen som är fast frusen mot gatans hårda asfalt. Den här staden kommer dra ner mig till botten av ån. Jag vet vart jag står, jag ser vad jag ser, jag hör vad jag hör, men jag gör fortfarande mina egna tolkningar av världen och människor beteende. Jag funderar, funderar nästan för hårt. Godiset som stod bredvid mig i morse är uppätet, jag börjar bli beroende igen. Sitter och önskar att fenix var öpper så jag kunde gå in till stan och slösa upp mina pengar på kaffe och slösa bort en dag på bra umgänge så den faktiskt inte är bortkastad.
För idag är mobilen tyst, jag försöker spela så hög musik att jag inte tänker på det, men jag tänker ju på det. (Säkert! så sjukt inspererande). Det är galet hur allt vänder upp och ner, jag är nervös, glad, sentimental (?) och kanske lite lycklig, magen knyter sig samtidigt och jag mår lite illa. Men det är ju så livet ska vara, spännande, man ska inte veta speciellt mycket för verkligheten ska överträffa fantasin med allt det oväntade.
Kan man gå tills benen inte bär en, nej jag tror alltid man orkar, man måste ju finna orken i sig själv.

jag vill gå till jordens början.
jag vill se vart jag inte hamnar.