på mig regnar det alltid.
Mina steg ekade längs gatorna i kristianstad i kväll. Gatorna var folk tomma. Det regnade inte. Himlen var också tom. Tom på ljus. Bara gråa moln som täckte den. Asfalten såg hal ut, efter regnet. Jag tänkte också på hur snabbt det blev mörkt. Klockan åtta satt jag och kollade ut och såg bara gatlampor och husen som lös. Träden börjar tappa sina löv. Men vinden var skön. Efter man gått en bit så var man nästan varm igen. Hösten är mysig och snart står träden i sin vackra brand igen. Nu saknas bara solen. Efter en veckas regn blir man trött. Somnar dock lättare.
Illamåender har dragit sig över mig. Yrsel och mag.. konstig magkänsla? Jag är nog bara väldigt trött. En sak jag började tänka på när jag gick genom staden var hur vacker den kunde blivit men mer upplysta gator, färg och mer ljud. Istället för bilar som skriar i väg och få ungdommars skratt som ekar genom vägarna. Det får mig mest att skynda på stegen. Bussen går snart. Dumma bilar som måste gasa. Jag tänker alldeles för mycket som vanligt. Det är farligt att vara själv. Men vad gör det, lugnet finns där. Ligger nerkrupet nästan i handen på mig.
Bussresor är alltid behagliga. Mindre kul att det alltid rengar på mig. Alltid när jag går av bussen samma väg hem. Mitt paraply var trasigt så det slängde jag. Hatten blir användbar på riktigt, istället för att göra min utstyrsel mer stilig. Usch vad jag mår illa. Skolan lockar inte alls i morgon. Det finns så mycket mer jag vill skriva här men det går inte. Det får bli två helt olika blogg inlägg. På två helt olika platser tror jag. Mitt mest meningslösa inlägg hittils. Långa meninger är överskattade, lika så sammanhängande inlägg.
eller?
Illamåender har dragit sig över mig. Yrsel och mag.. konstig magkänsla? Jag är nog bara väldigt trött. En sak jag började tänka på när jag gick genom staden var hur vacker den kunde blivit men mer upplysta gator, färg och mer ljud. Istället för bilar som skriar i väg och få ungdommars skratt som ekar genom vägarna. Det får mig mest att skynda på stegen. Bussen går snart. Dumma bilar som måste gasa. Jag tänker alldeles för mycket som vanligt. Det är farligt att vara själv. Men vad gör det, lugnet finns där. Ligger nerkrupet nästan i handen på mig.
Bussresor är alltid behagliga. Mindre kul att det alltid rengar på mig. Alltid när jag går av bussen samma väg hem. Mitt paraply var trasigt så det slängde jag. Hatten blir användbar på riktigt, istället för att göra min utstyrsel mer stilig. Usch vad jag mår illa. Skolan lockar inte alls i morgon. Det finns så mycket mer jag vill skriva här men det går inte. Det får bli två helt olika blogg inlägg. På två helt olika platser tror jag. Mitt mest meningslösa inlägg hittils. Långa meninger är överskattade, lika så sammanhängande inlägg.
eller?
Kommentarer
Trackback
