feffs

Ibland blir jag så förvånad. Speciellt igår, speciellt idag. Igår satt jag och pratade om hur vacker vår värld är och hur vi förstör den. Idag tänker jag berätta hur vackert vårt land är och fråga varför vi ska dra ner det på det här sättet. Jag skäms. Väldigt mycket. Jag blev så förvånad över hur vårt land hanterar situationer som det här. Jag har dock ingen ork till att predika. Min ilska har tagit slut och jag känner mig mer fundersam och oförstående av den här situationen. Men vi borde kämpa. Ge aldrig upp. Jag säger som så många andra borde säga idag. Upp till kamp! Vad händer med världen över huvudtaget, jag förstår inte hur folk kan trycka ner den som de gör idag. Vi behöver varandra, vi behöver lära oss, så vad är det för fel!? Usch det är verkligen hemskt att behöva sitta här och känna sig maktlös över allting. Jag har alltid undrat, för jag undrar och funderar alldeles för mycket. Men en dag som den här är det okej. Alla kommer minnas den tror jag.

Men livet fortsätter, förhoppningsvis som det alltid gjort. För vi kämpar, vi har varandra och vi är kämpar. Det är så underbart att få sitta i ett rättvist umgänge som inte kan kännas mer än rätt, det finns inget ända fel med det. Jag trivs, jag vill och jag kan. Vem kommer någonsin ta det ifrån mig? Ingen, för jag tänker inte tillåta någon beröva min frihet eller mina vänner. Det är det jag tänker kämpa för. Så låt oss alla göra det. Hålla ihop, samman och together liksom. Låt oss alltid ha någon att hålla ihop med. Låt oss alltid ha någon att vara tillsammans med. Låt oss alltid ha rätten att kämpa och att göra det tillsammans. Låt oss ha vår frihet.