maj förra året.
Nej jag minns inte alls vad jag gjorde i Maj förra året, men en sak minns jag och det är vad jag gjorde Maj detta året. Jag var på Siesta i slutet av månanden, träffade en av de mest underbara människorna jag känner och har nära just nu. Vilket ledde till att jag fick den finaste sommaren någon någonsin kunde önska. Jag har lärt mig så mycket, tagit in allt jag hört, skrattat, gråtit levt och älskat. För det är precis vad livet är tillför? Jag har något som är värt att minnas, något som jag inte ångrar. Förresten varför ångra när det redan är gjort? Varför inte lära sig av det man gör så man sedan kan göra om och gör en liten bit mera gnutta rätt så man sedan kan bygga på det? Det är nog det jag lever för.
Jag kom också precis på hur mycket jag glömt mitt eget motto de senaste veckorna eftersom jag lagt alla mina viktiga tankar till sidan och istället börjat stressa ihjäl mig själv. "Ångra dig inte, älta inte", älska dig själv, lär av dina misstag, lev ditt liv, det var ju därför det gavs till just oss.
Jag har som sagt lärt mig väldigt mycket denna sommaren, skaffat mig det underbaraste gänget någon kunde givit mig. De ha verkligen visat vad äkta kärlek är, man bevhöver inte alltid ha just någon, just en person som man älskar mer, det räcker med att man har varandra, ser det man har framför sig och verkligen kan ta in det, njuta av stunden se vad man har istället för det man inte har. Jag vet själv hur jag kan sitta och gnälla på allt det dåliga, varför ser jag inte bara på det positiva, se vad jag har, tar en dag i taget istället för att stressa ihjäl mig. Vissa problem är viktigare än andra se till att få de viktiga problemen lösta innan de mindra viktiga. Jobba lagom och ha MINST lika kul.
Vi borde sluta slänga i väg alla chansar vi har att ha kul. Istället sitter man och gnäller över hur ens framtid ser ut, det ordnar sig, så småning om. Vi kommer ha våra kariärer, våra familjer och så vidare. Men måste vi tänka på det nu? Vi är inte vuxna än trots att vi sitter där och pluggar kanske vårt sista år på gymnasiet, kanske har vi redan gått ut, kanske har vi börjar plugga på högskolan, vi tar våra körtkort, vi flyttar vi gör allt det där som känns vuxet trots att vi inte är så vuxna. Men har vi inte kul? Har vi inte roligare än vi ens vet att vi har. Mitt svar är - Jo det har vi, för vi har varandra hur det än ligger till.
Jag har lärt mig en sak de senaste dagarna, ärlighet varar längst och ja, det låter klyschigt, men det är också sant. Och jag vet att jag själv suttit och gnällt över nästan allt det jag skrivit här men jag har också insett att jag har gjort det och vågat säga det. Man får gnälla så klart men frågan är hur mycket och hur länge. En person lärde mig i början av min sommar och påminde mig senast idag att vi alltid har varandra.
Jag kom också precis på hur mycket jag glömt mitt eget motto de senaste veckorna eftersom jag lagt alla mina viktiga tankar till sidan och istället börjat stressa ihjäl mig själv. "Ångra dig inte, älta inte", älska dig själv, lär av dina misstag, lev ditt liv, det var ju därför det gavs till just oss.
Jag har som sagt lärt mig väldigt mycket denna sommaren, skaffat mig det underbaraste gänget någon kunde givit mig. De ha verkligen visat vad äkta kärlek är, man bevhöver inte alltid ha just någon, just en person som man älskar mer, det räcker med att man har varandra, ser det man har framför sig och verkligen kan ta in det, njuta av stunden se vad man har istället för det man inte har. Jag vet själv hur jag kan sitta och gnälla på allt det dåliga, varför ser jag inte bara på det positiva, se vad jag har, tar en dag i taget istället för att stressa ihjäl mig. Vissa problem är viktigare än andra se till att få de viktiga problemen lösta innan de mindra viktiga. Jobba lagom och ha MINST lika kul.
Vi borde sluta slänga i väg alla chansar vi har att ha kul. Istället sitter man och gnäller över hur ens framtid ser ut, det ordnar sig, så småning om. Vi kommer ha våra kariärer, våra familjer och så vidare. Men måste vi tänka på det nu? Vi är inte vuxna än trots att vi sitter där och pluggar kanske vårt sista år på gymnasiet, kanske har vi redan gått ut, kanske har vi börjar plugga på högskolan, vi tar våra körtkort, vi flyttar vi gör allt det där som känns vuxet trots att vi inte är så vuxna. Men har vi inte kul? Har vi inte roligare än vi ens vet att vi har. Mitt svar är - Jo det har vi, för vi har varandra hur det än ligger till.
Jag har lärt mig en sak de senaste dagarna, ärlighet varar längst och ja, det låter klyschigt, men det är också sant. Och jag vet att jag själv suttit och gnällt över nästan allt det jag skrivit här men jag har också insett att jag har gjort det och vågat säga det. Man får gnälla så klart men frågan är hur mycket och hur länge. En person lärde mig i början av min sommar och påminde mig senast idag att vi alltid har varandra.
Kommentarer
Postat av: Anonym
bölar / t
Trackback
