feffs

Byggdes jag någonsin upp bit för bit igen?

jag tror något krossades, jag tror jag blivit tom. Efter igår natt funderar jag på om jag verkligen vaknade igen. Det kändes så konstigt efter första mardrömmen. Som om jag inte låg i mitt eget rum. Som om någon iaktog mig från stolen bredvid. Som om hela rummet gungade och det inte skulle stanna. Men nu ligger jag här i min säng igen, beredd för att få somna. Kommer jag vakna upp i verkligheten eller i drömmen. Det är lite läskigt att tänka så. Jag trivs med att sova för att jag trivs att drömma. I alla fall de där vackra drömmarna som kunde varit sanning ifall man bara lät dem. Så i kväll ber jag till min stora drömfångare att plocka upp de där hemska mardrömmarna som får mitt rum att gunga. Som får allt att kännas så overkligt.
Jag förstår inte hur man kan bygga upp ett liv på falskhet. Eller hur man orka skratta på någon annans bekostnad. Jag har fått nog. Och man borde märkt det. Jag får inte nog väldigt lätt. Sarkasm på ett väldigt elakt sätt tål jag inte. Och det stötte jag på minst tre gånger i min vardag innan. Det är därför jag sagt stopp.

Ibland undrar jag om jag skriver i gåtor och någon någonsin kommer förstå det här. Eller om man bara kommer tolka det fel.

En tidig morgon. Född till tönt.