inte utan dig.
En sen natt igen. Jag undrar om stjärnorna syns. Antagligen inte, molnen ligger som ett täcke över dem och döljer deras klara sken. Regnet har slutat smattra mot rutan. Det är synd för det är så mysigt att somna till regnsmatter. Det känns som att dropparna faller mot rutan så man kan sövas av ljudet, så man slipper det där tysta. Visst knakar det ibland i huset, men det är mer obehagligt. Speciellt när mörkret är där och tränger sig på. Vem vet vad som döljer sig i mörkret, ingen förutom den som vågar kolla efter och just den är inte jag och kommer aldrig bli det. Månljuset syns inte heller, synd. Det är mysigt att ligga och kolla på månen innan man somnar, precis innan man drar ner rullgardinen. Sträcka sig mot den, kupa handen och låtsas att man har den i handen. Få den att känna sig liten i en stor värld, precis som vem som helst kan känna sig.
Att vända bort huvudet mot sängen och kolla. Se hur skrynkligt lakanet är och tänka på att mamma aldrig skulle kunna sova på det. Aldrig på ett skrynkligt lakan. För att sedan komma på hur tom sängen är utan täcket som jag har runt mig framför datorn. Sängen är rätt tom ändå, förutom mina tre kuddar som lutar sig upp mot väggen. Varför är inte månen uppe, varför regnar det inte? Bara något av det, det får mig att slappna av en gnutta och sluta tänka på allt. Få mig att bli koncentrerad på ljudet av smatter eller formen och ljuset på månen. Vilken underbar känsla, värme och lugn.
Tröttheten drar sig alltid över mig vid den här tiden, rädd för att jag ska bli överpigg och inte kunna somna. Den tomma glasskartongen står bredvid mig och jag känner hur mätt jag fortfarande är. För vem är inte det när man äter en halv liter glass och myser ner sig i sängen och för en gångsskull koncentrerar sig på filmen och kryper ner ordentligt under täcket som blir mysigare än någonsin. Dun, mjukt, lent och könt dun som man kan puffa upp, hålla om och försvinna in under. Ligga under och bara veta att där finns tryggt mörker, för det är inget mer än en själv som får plats under det, eller jo kanske, men man vet vad som döljer sig i det lilla mörka utrymmet under täcket. Koncentration skönt att slippa tänka på annat, att kunna slappna av och inte bry sig. Ingen utmattning bara lugn.
Det kliar på armen, de är kalla båda två. Konstigt när jag är så fruktansvärt varm, eller så är det för jag är halvtäckt av dun. Sträcka på sig och känna hur ögonlocken snart ger vika, svaga. Blinkar trött och gäspar, tänka på hur skönt det hade varit att återigen återgå till sängen och krypa ner. Kanske öppna de där sidorna och läsa ett kapitel eller två om man inte hinner somna först. Eller kanske ligga och invänta regnet, för inte syns någon måne till. Inte heller några stjärnor. Jag saknar mina självlysnade jag hade i taket ett tag, när jag var väldigt liten. De låg jag alltid och stirrade på, kanske därför jag gillar att stirra på månen nu. Jag undrar om det finns sådana stjärnor att köpa någonstans. Borde gå och kolla, min takklocka är ju inte speciellt mysig att stirra på, då ser man ju bara hur tiden löper förbi. Det är det minsta jag vill under natten, eftersom tiden går så sakta. Det är under dagen tiden borde gå sakta så man kan njuta av mer. Inte på natten.
Musen löpte nyss amok över skärmen, konstiga fenomen. Borde kanske inse att datorn, eller musen också börjar bli trött, eller är det bara jag som börjar bli knäpp. Kanske paranoid, det är tröttheten helt säker på det. Överseriöst skrivande när man är övertrött. Antar att jag kommer somna med ett tomt huvud i natt. Väldigt skönt. Slipper jag alla tankar som jämt snurrar där inne, vilket är positivt, jag måste sluta tänka så mycket.
dags att sluta, detta leder ingen vart. Mer än att jag saknar regnet, stjärnorna och min ersättare månen. Låt mig veta om det finns självlysande stjärnor att köpa någonstans. Jag saknar mina barndomsvänner i taket.
Att vända bort huvudet mot sängen och kolla. Se hur skrynkligt lakanet är och tänka på att mamma aldrig skulle kunna sova på det. Aldrig på ett skrynkligt lakan. För att sedan komma på hur tom sängen är utan täcket som jag har runt mig framför datorn. Sängen är rätt tom ändå, förutom mina tre kuddar som lutar sig upp mot väggen. Varför är inte månen uppe, varför regnar det inte? Bara något av det, det får mig att slappna av en gnutta och sluta tänka på allt. Få mig att bli koncentrerad på ljudet av smatter eller formen och ljuset på månen. Vilken underbar känsla, värme och lugn.
Tröttheten drar sig alltid över mig vid den här tiden, rädd för att jag ska bli överpigg och inte kunna somna. Den tomma glasskartongen står bredvid mig och jag känner hur mätt jag fortfarande är. För vem är inte det när man äter en halv liter glass och myser ner sig i sängen och för en gångsskull koncentrerar sig på filmen och kryper ner ordentligt under täcket som blir mysigare än någonsin. Dun, mjukt, lent och könt dun som man kan puffa upp, hålla om och försvinna in under. Ligga under och bara veta att där finns tryggt mörker, för det är inget mer än en själv som får plats under det, eller jo kanske, men man vet vad som döljer sig i det lilla mörka utrymmet under täcket. Koncentration skönt att slippa tänka på annat, att kunna slappna av och inte bry sig. Ingen utmattning bara lugn.
Det kliar på armen, de är kalla båda två. Konstigt när jag är så fruktansvärt varm, eller så är det för jag är halvtäckt av dun. Sträcka på sig och känna hur ögonlocken snart ger vika, svaga. Blinkar trött och gäspar, tänka på hur skönt det hade varit att återigen återgå till sängen och krypa ner. Kanske öppna de där sidorna och läsa ett kapitel eller två om man inte hinner somna först. Eller kanske ligga och invänta regnet, för inte syns någon måne till. Inte heller några stjärnor. Jag saknar mina självlysnade jag hade i taket ett tag, när jag var väldigt liten. De låg jag alltid och stirrade på, kanske därför jag gillar att stirra på månen nu. Jag undrar om det finns sådana stjärnor att köpa någonstans. Borde gå och kolla, min takklocka är ju inte speciellt mysig att stirra på, då ser man ju bara hur tiden löper förbi. Det är det minsta jag vill under natten, eftersom tiden går så sakta. Det är under dagen tiden borde gå sakta så man kan njuta av mer. Inte på natten.
Musen löpte nyss amok över skärmen, konstiga fenomen. Borde kanske inse att datorn, eller musen också börjar bli trött, eller är det bara jag som börjar bli knäpp. Kanske paranoid, det är tröttheten helt säker på det. Överseriöst skrivande när man är övertrött. Antar att jag kommer somna med ett tomt huvud i natt. Väldigt skönt. Slipper jag alla tankar som jämt snurrar där inne, vilket är positivt, jag måste sluta tänka så mycket.
dags att sluta, detta leder ingen vart. Mer än att jag saknar regnet, stjärnorna och min ersättare månen. Låt mig veta om det finns självlysande stjärnor att köpa någonstans. Jag saknar mina barndomsvänner i taket.
Kommentarer
Trackback
