vi ångrar vad vi ångrar...
jag får en känsla av att alla har stora planer, alla planerar i alla fall inför sina stora planer. Jag får alltid en känsla av att jag har brottom, måste ha en plan, måste planera, måste göra. Men det är ju inte så viktigt egentligen. Jag vet vad jag vill göra, inte för all framtid, men jag vet att jag vill resa, jag vill jobba och plugga. Jag tror vi oroar oss för mycket och när andra har stora planer ser i ner på oss själva för att vi inte har kommit riktigt lika långt.
I natt låg jag uppe till klockan tre och lyssnade på det eviga smattrandet av droppars om föll mot fönstret. Min rullgardin var så klart nerdragen och min lampa var tänd. Jag låg fast i min bok "Den vidunderliga kärlekens historia" tills jag kände hur ögonlocken tyngde ner sig. Men när jag väl stängt igen boken och släckt lampan så kunde jag inte somna, så där låg jag och lyssnade på de vackra, blöta dropparna som föll ner från den mörka himlen. Jag njöt, njöt av att lyssna, av att mysa och av att finnas. Täcket var så underbart mjukt och fluffigt, mitt huvud sjönk ner en bit i kudden och örat gjorde för en gång skull inte ont. Att njuta är något jag är sämst på för tillfället och jag hade verkligen behövt fler stunder som den natten. Att vakna upp en helg morgon och veta att man faktiskt inte har brottom i väg någonstans, att kliva upp i det tempot man vill, att äta frukost sent eller tidigt beroende på hur pigg man är, att sitta vid datorn de där extra timmarna, att plugga när man känner för det och att tillslut orka städa sitt rum och göra saker utan att känna press. Jag vill ligga i mitt kramgoa täcke med mina tjocka kuddar och lyssna på fönster smatter och vinden blåsa i träden, det är så jag njuter, så jag kan koppla av och defenitivt det jag somnar till lättast eftersom det är en så pass avslappnade sövande känsla.
Jag själv förhastar för mycket och eftersom jag kommer upp i varv väldigt lätt så kan jag inte gå ner i varv för jag tror alltid jag har så mycket att göra när jag egentligen jobbat klart med det. Kan också vara för att jag har saker att göra klart som inte ska vara klara förrän om flera veckor, jag vill ha det undanstökat men jag skjuter ändå fram det. Jag försöker njuta så mycket som möjligt men ibland är det omöjligt att koppla av. Jag behöver flera dagar vila för att komma in i mitt normal tempo. Jag ska nog till och med krypa ner i sängen och hoppas på regn i natt.
ge mig en bra prognos.
I natt låg jag uppe till klockan tre och lyssnade på det eviga smattrandet av droppars om föll mot fönstret. Min rullgardin var så klart nerdragen och min lampa var tänd. Jag låg fast i min bok "Den vidunderliga kärlekens historia" tills jag kände hur ögonlocken tyngde ner sig. Men när jag väl stängt igen boken och släckt lampan så kunde jag inte somna, så där låg jag och lyssnade på de vackra, blöta dropparna som föll ner från den mörka himlen. Jag njöt, njöt av att lyssna, av att mysa och av att finnas. Täcket var så underbart mjukt och fluffigt, mitt huvud sjönk ner en bit i kudden och örat gjorde för en gång skull inte ont. Att njuta är något jag är sämst på för tillfället och jag hade verkligen behövt fler stunder som den natten. Att vakna upp en helg morgon och veta att man faktiskt inte har brottom i väg någonstans, att kliva upp i det tempot man vill, att äta frukost sent eller tidigt beroende på hur pigg man är, att sitta vid datorn de där extra timmarna, att plugga när man känner för det och att tillslut orka städa sitt rum och göra saker utan att känna press. Jag vill ligga i mitt kramgoa täcke med mina tjocka kuddar och lyssna på fönster smatter och vinden blåsa i träden, det är så jag njuter, så jag kan koppla av och defenitivt det jag somnar till lättast eftersom det är en så pass avslappnade sövande känsla.
Jag själv förhastar för mycket och eftersom jag kommer upp i varv väldigt lätt så kan jag inte gå ner i varv för jag tror alltid jag har så mycket att göra när jag egentligen jobbat klart med det. Kan också vara för att jag har saker att göra klart som inte ska vara klara förrän om flera veckor, jag vill ha det undanstökat men jag skjuter ändå fram det. Jag försöker njuta så mycket som möjligt men ibland är det omöjligt att koppla av. Jag behöver flera dagar vila för att komma in i mitt normal tempo. Jag ska nog till och med krypa ner i sängen och hoppas på regn i natt.
ge mig en bra prognos.
Kommentarer
Trackback
