feffs

Saker förändras, saker blir nytt, livet går snabbt, livet går sakta. Vart tar allt vägen? Jag stressar för mycket just nu för att hinna med, dagarna springer förbi. Kan jag inte bara få stanna upp och bara va. Det går inte, hur ska jag hinna med allt på en dag som jag har att göra. Vart kom alla uppgifterna ifrån? Plötsligt blev almanackan full och ingen fritid finns till alls. Jag blir pressad, stressad och ofulländad. Inte ens helgerna känns vilosamma längre, man ska alltid ut och springa alltid ha grejer för sig. Endast för att jag inte vill vara ensam. Men vad kan det egentligen vara för fel på att vara ensam? Det är nog dags att fråga mig själv den frågan, det kan vara rätt härligt har jag märkt nu. Tre kvällar i rad har jag kunnat krypa ner under täcker och kolla på en film efter en fullsmockad dag av fullbordade genom stressade uppgifter. Hinner vila upp mig för nästa fullproppade dag. Det känns hemskt att tänka så, jag behöver en hel dag under täcker med massor av bra filmer och massor av ensamhet och bara mig själv. Egoistiskt, nej inte alls, jag vill ta vara på mig själv och mitt liv kunna stanna upp bara för att pyssla om mig själv någon gång. Huvudet bultar redan efter en dag i skolan, dags att verkligen göra ett stort genomrus av allting för att sedan kunna ta en belönad paus. Det här är viktigt för mig.

Festen är över, festen är över oss.