feffs

jag tänker så fruktansvärt mycket ibland.
det finns så mycket jag undrar och vill veta.
så mycket jag irriterar mig på och frågar mig själv varför?
det är ju trots allt inte förbjudet att irritera sig på någonting.

jag är trött på folk som spelar sina spel.
jag är trött på de som blir två helt olika personer beroende på vem de är med.
jag är trött på att vissa människor aldrig kan vara sig själva.
jag är trött på människor som säger saker till andra och inte till den det egentligen handlar om.

jag behöver få ut det här,
sen får folk tolka det från hur de vill.
man kan se det från olika vinklar.
precis som att en historia blir två.

jag lever i min värld, i allas värld, inte i en låtsas värld. Jag lever på riktigt, jag tror på verkligheten och lagom mycket fantasi. Jag lever inte ut min fantasi genom andra personer, jag lever inte ut min fantasi genom att spela något spel och låtsas vara någon jag inte är. Jag kan också vara rädd för vad folk ska tycka om mig, men jag är fortfarande jag. Mitt eget jag finns där, jag plockar inte fram någon annan när jag är med somliga personer. Jag är trött på människor som låtsas, trött på de som tror att de är så fruktansvärt coola för att de känner vissa personer. Jag känner också dem och jag behöver inte alls spela något dumt spel för att faktiskt synas bland dem. Alla har en plats, alla är en person och alla syns precis lagom. Alla lyssnar på alla och alla bryr sig om alla, det är så det funkar och alltid har gjort. Alla har sitt eget och alla har varandra, det är inte så att man måste likna någon annan för att bli omtyckt, det är inte så att man blir mindre värld för man råkar vända sig åt någon annan lite längre för att faktiskt prata ett par meningar. Vi funkar så, vi människor som faktiskt är lite mer mänskliga än somliga andra. Mina ord är väldigt hårda och allvarliga, men sånt är livet, det är hårt med sanningen, man får helt enkelt lära sig att ta den hur jobbigt det än är.

Var dig själv för gudskull!