Människor är inte längre mänskliga.
Jag påstår inte att alla borde vara perfekta,
jag är inte heller perfekt,
du är inte perfekt,
ingen är perfekt,
världen funkar inte så.
Men man kan i alla fall försöka göra grejer för att den ska bli bättre.
idag när jag skulle hoppa på bussen kom jag på hur hånga, skygga och själviska väldigt många är. I Sverige ställer man sig aldrig i kö, i sverige vill man helst inte sitta bredvid någon på bussen, i Sverige vill inte de yngre resa sig för de äldre som har svårt att hålla balansen. Enligt mig är det ett typiskt svenskt beteende.
Istället samlades alla i en enorm klump så vissa som borde komma på bussen först istället hamnade någonstans mitt i den klumpen eller blev utputtade, folk satte sig längst ut på sätena för att ha sin väska bredvid sig på sätet längst in, man flyttade sedan motvilligt på sig när man tillslut märkte att bussen började bli full och folk stod upp, knappt när de äldre kom på bussen flyttade man på sig. En sak jag inte heller förstår är när det väl finns platser lediga finns det ingen som vågar fråga ifall personen skulle kunna flytta sin väska åt sidan så man själv får en sitt plats, man vågar inte gå längst bak i bussen när där ändå finns fyra lediga säten. Vad kan hända om man sätter sig bredvid en okänd människa, vad kan hända om man faktiskt vill ha en sitt plats istället för att stå upp i tjugo minuter, vad kan hända om man faktiskt får ha sin väska i knäet egentligen?
Jag förstår varför vissa äldre faktiskt blivit surare på äldre dagar när allt hopp ligger på oss yngre, men samtidigt kan jag bli väldigt irriterad när de äldre måste tränga sig i kön istället för att snällt bli erbjuden av någon att sitta ner. Alla drar varandra över en kant, alla tror så mycket, Sverige är idag ett land byggt på fördommar.
Den dagen jag ser att folk börjar bilda köer, den dagen jag ser folk sätta sig på sätet längst in med sin väska i knäet och nicka uppmuntrande när någon sätter sig där, den dagen jag ser folk som reser sig upp för de äldre utan motvilja och faktiskt erbjuder dem platsen först då ska jag med glädje säga att det börjar bli bättre. Vi måste sluta se på andra människor med förakt och istället se på dem som jämlika, sluta ha fördommar om allt och alla och var tacksam till att vi faktiskt lever som vi gör.
Jag vet att ingen är perfekt,
just därför visar jag just nu vad jag tycker vi skulle kunna göra för att få ett bättre samhälle.
jag ställer upp för rättvisan.
jag är inte heller perfekt,
du är inte perfekt,
ingen är perfekt,
världen funkar inte så.
Men man kan i alla fall försöka göra grejer för att den ska bli bättre.
idag när jag skulle hoppa på bussen kom jag på hur hånga, skygga och själviska väldigt många är. I Sverige ställer man sig aldrig i kö, i sverige vill man helst inte sitta bredvid någon på bussen, i Sverige vill inte de yngre resa sig för de äldre som har svårt att hålla balansen. Enligt mig är det ett typiskt svenskt beteende.
Istället samlades alla i en enorm klump så vissa som borde komma på bussen först istället hamnade någonstans mitt i den klumpen eller blev utputtade, folk satte sig längst ut på sätena för att ha sin väska bredvid sig på sätet längst in, man flyttade sedan motvilligt på sig när man tillslut märkte att bussen började bli full och folk stod upp, knappt när de äldre kom på bussen flyttade man på sig. En sak jag inte heller förstår är när det väl finns platser lediga finns det ingen som vågar fråga ifall personen skulle kunna flytta sin väska åt sidan så man själv får en sitt plats, man vågar inte gå längst bak i bussen när där ändå finns fyra lediga säten. Vad kan hända om man sätter sig bredvid en okänd människa, vad kan hända om man faktiskt vill ha en sitt plats istället för att stå upp i tjugo minuter, vad kan hända om man faktiskt får ha sin väska i knäet egentligen?
Jag förstår varför vissa äldre faktiskt blivit surare på äldre dagar när allt hopp ligger på oss yngre, men samtidigt kan jag bli väldigt irriterad när de äldre måste tränga sig i kön istället för att snällt bli erbjuden av någon att sitta ner. Alla drar varandra över en kant, alla tror så mycket, Sverige är idag ett land byggt på fördommar.
Den dagen jag ser att folk börjar bilda köer, den dagen jag ser folk sätta sig på sätet längst in med sin väska i knäet och nicka uppmuntrande när någon sätter sig där, den dagen jag ser folk som reser sig upp för de äldre utan motvilja och faktiskt erbjuder dem platsen först då ska jag med glädje säga att det börjar bli bättre. Vi måste sluta se på andra människor med förakt och istället se på dem som jämlika, sluta ha fördommar om allt och alla och var tacksam till att vi faktiskt lever som vi gör.
Jag vet att ingen är perfekt,
just därför visar jag just nu vad jag tycker vi skulle kunna göra för att få ett bättre samhälle.
jag ställer upp för rättvisan.
Kommentarer
Trackback
