saknar saker som saknas.
förvirring i förvirringen.
kan man aldrig bestämma sig helt vad man vill? Måste det alltid vara massor av velanden fram och tillbaka när det gäller mig. Jag vill ha allt i hela världen samtidigt som jag inte vill ha något. Jag kräver aldrig att något ska vara perfekt, jag kräver knappt något av någon, men höga krav på mig själv är jag bäst på att sätta. Jag är bra på att lyssna på andras tips, men är inte bra på att ta min egen väg. Jag önskar att jag slapp tänka så fruktansvärt mycket på allt när jag redan har så mycket att tänka på. Kan man tänka på allt samtidigt som man tänker på annat? knappast, men jag kan det ändå.
Att ställa krav, att ta på sig för mycket, att vara förvirrad, att inte veta och att inte kunna bestämma sig om något är jag bäst på. Jag blir dum av allt, känns som jag vill krypa in någonstans och vänta på att hela världen ska lösas upp och när ingen ser fly och börja om på något nytt. Fast ändå inte, jag är inte den som vill fly, men jag är knappast den som orkar möta allt på en och samma gång. Jag mår bra, jag kan, jag vet, jag kämpar det gör jag alltid. Så varför skriver jag detta? Jo för jag behöver skriva av mig, för det är mycket just nu, även för mig.
jag vet inte vad jag skriver, jag skriver för att ha något att skriva, skriver för att jag tycker det är skönt. Att skriva är bra för mig, att få bort så mycket tankar som möjligt. Jag har också kommit på att jag alltid måste ha något att göra, annars går det inte, jag kan inte ligga och göra ingenting längre, måste alltid finnas något att kolla på. Jag saknar månen, jag saknar stjärnorna, jag saknar varma nätter, när man ligger där med fönstret öppet och jag tillåter mig själv att kolla på himlen och bara finnas utan att faktiskt göra ett skit. Jag vill ha det där igen, jag vill se på månen, vinka och låtsas att det är min ända vän som förstår mina frågor i tystnaden. Jag vill ha min gitarr i famnen och låta konstiga toner flöda från den och spela för himlen, de som finns där, stjärnorna, planeterna, enstaka moln som sakta flyger förbi. Jag vill spela för världen inne i från mitt rum, alla ska höra fast ändå ingen, jag vill skriva ner allt jag har inom mig på ett tomt papper, jag vill helt enkelt bara finnas, finnas på min säng, öppna upp mig och visa alla mina känslor och mitt livs innehåll för månen, the one and only!
vad är det som händer!?
kan man aldrig bestämma sig helt vad man vill? Måste det alltid vara massor av velanden fram och tillbaka när det gäller mig. Jag vill ha allt i hela världen samtidigt som jag inte vill ha något. Jag kräver aldrig att något ska vara perfekt, jag kräver knappt något av någon, men höga krav på mig själv är jag bäst på att sätta. Jag är bra på att lyssna på andras tips, men är inte bra på att ta min egen väg. Jag önskar att jag slapp tänka så fruktansvärt mycket på allt när jag redan har så mycket att tänka på. Kan man tänka på allt samtidigt som man tänker på annat? knappast, men jag kan det ändå.
Att ställa krav, att ta på sig för mycket, att vara förvirrad, att inte veta och att inte kunna bestämma sig om något är jag bäst på. Jag blir dum av allt, känns som jag vill krypa in någonstans och vänta på att hela världen ska lösas upp och när ingen ser fly och börja om på något nytt. Fast ändå inte, jag är inte den som vill fly, men jag är knappast den som orkar möta allt på en och samma gång. Jag mår bra, jag kan, jag vet, jag kämpar det gör jag alltid. Så varför skriver jag detta? Jo för jag behöver skriva av mig, för det är mycket just nu, även för mig.
jag vet inte vad jag skriver, jag skriver för att ha något att skriva, skriver för att jag tycker det är skönt. Att skriva är bra för mig, att få bort så mycket tankar som möjligt. Jag har också kommit på att jag alltid måste ha något att göra, annars går det inte, jag kan inte ligga och göra ingenting längre, måste alltid finnas något att kolla på. Jag saknar månen, jag saknar stjärnorna, jag saknar varma nätter, när man ligger där med fönstret öppet och jag tillåter mig själv att kolla på himlen och bara finnas utan att faktiskt göra ett skit. Jag vill ha det där igen, jag vill se på månen, vinka och låtsas att det är min ända vän som förstår mina frågor i tystnaden. Jag vill ha min gitarr i famnen och låta konstiga toner flöda från den och spela för himlen, de som finns där, stjärnorna, planeterna, enstaka moln som sakta flyger förbi. Jag vill spela för världen inne i från mitt rum, alla ska höra fast ändå ingen, jag vill skriva ner allt jag har inom mig på ett tomt papper, jag vill helt enkelt bara finnas, finnas på min säng, öppna upp mig och visa alla mina känslor och mitt livs innehåll för månen, the one and only!
vad är det som händer!?
Kommentarer
Trackback
