första advent.
tiden går snabbt nu.
den går framåt.
snart är det något nytt på gång.
första advent och snön limmar sig fast mot fönsterrutan och man ser knappt landskapet som öppnar sig där utanför. När jag satt i bilen och kollade ut såg jag endast små glimtar av ljus långt där ute på åkrarna. Snöflingorna är inte alls stora, men tillsammans bilder de ett stort moln av virr varr så man knappt ser någonting. På vägbanan är det snart helt igen snöat, vilket det inte var tidigare när jag satt framför ratten och körde de krokiga vägarna genom Kristianstads utkanter. Inte heller när vi körde in mot Kristianstad mitt där vi skulle kura upp oss i de röda biofotöljerna framför en ny långfilm. Men nu sitter jag här och kollar ut genom fönstret och ser bara immiga och suddiga konturer av det som ska vara hus med små ljusstakar som utfyllnader i fönstret. Vintern har närmat sig med långa kliv och nu är den här, trots det känner jag ingen fruktan alls eftersom det är väldigt mysigt trots att allt är i ett enda stort virr varr överallt.
Ljusstakar, julstjärnor och kransar ser man nästan runt varje hörn och i varje fönster denna söndag, det kom till och med upp lite igår. Ljuset är så dovt och mysigt, nästan sövande. Snön med dess vita färg lyser upp allt det gråa igen, istället för de blöta regnet som inte alls låg kvar på marken som snön gör, tar den regnets plats, nästan solen också nuförtiden eftersom den aldrig syns bakom de tjocka, tunga och gråa molnen. Det gör att allt känns lite ljusare och genast lite mysigare eftersom det lysar dovt men samtidigt ljusare än innan.
När jag nu sitter här och tittar ut på den fallande flingorna känner jag bara lugn, jag känner att vintern faktiskt är en mysig tid då jag snart tänker tillåta mig själv att stanna upp, tända ett ljus och öppna en av mina böcker och läsa väldigt intresserat. Jag tänker ta för mig av mig själv och inte bara göra vad de andra säger och tycker. Vintern är den tidpunkten jag tänker ta hand om mig själv, det är så det ska bli och så det ska vara.
den går framåt.
snart är det något nytt på gång.
första advent och snön limmar sig fast mot fönsterrutan och man ser knappt landskapet som öppnar sig där utanför. När jag satt i bilen och kollade ut såg jag endast små glimtar av ljus långt där ute på åkrarna. Snöflingorna är inte alls stora, men tillsammans bilder de ett stort moln av virr varr så man knappt ser någonting. På vägbanan är det snart helt igen snöat, vilket det inte var tidigare när jag satt framför ratten och körde de krokiga vägarna genom Kristianstads utkanter. Inte heller när vi körde in mot Kristianstad mitt där vi skulle kura upp oss i de röda biofotöljerna framför en ny långfilm. Men nu sitter jag här och kollar ut genom fönstret och ser bara immiga och suddiga konturer av det som ska vara hus med små ljusstakar som utfyllnader i fönstret. Vintern har närmat sig med långa kliv och nu är den här, trots det känner jag ingen fruktan alls eftersom det är väldigt mysigt trots att allt är i ett enda stort virr varr överallt.
Ljusstakar, julstjärnor och kransar ser man nästan runt varje hörn och i varje fönster denna söndag, det kom till och med upp lite igår. Ljuset är så dovt och mysigt, nästan sövande. Snön med dess vita färg lyser upp allt det gråa igen, istället för de blöta regnet som inte alls låg kvar på marken som snön gör, tar den regnets plats, nästan solen också nuförtiden eftersom den aldrig syns bakom de tjocka, tunga och gråa molnen. Det gör att allt känns lite ljusare och genast lite mysigare eftersom det lysar dovt men samtidigt ljusare än innan.
När jag nu sitter här och tittar ut på den fallande flingorna känner jag bara lugn, jag känner att vintern faktiskt är en mysig tid då jag snart tänker tillåta mig själv att stanna upp, tända ett ljus och öppna en av mina böcker och läsa väldigt intresserat. Jag tänker ta för mig av mig själv och inte bara göra vad de andra säger och tycker. Vintern är den tidpunkten jag tänker ta hand om mig själv, det är så det ska bli och så det ska vara.
Kommentarer
Trackback
