en skit.
Jag - "Förlåt, men just nu känner jag som något som precis blivit utskitet och trampat på, alltså delat i två olika delar en som ligger kvar på samma plats och en som mest släpas omkring utan att veta"
Fint uttalande jag gjorde idag, lite omformulerat men ändå. Eftersom jag inte vet vart min lust har tagit vägen.
Jag känner liksom inte för att gå upp halv sju varje morgon efter knappt mer än fem timmars sömn, jag känner inte för att sticka till skolan när det fortfarande är mörkt. Jag känner inte för att gå en hel dag i skolan och inte kunna titta ut genom fönstret och se ens lite sol. Jag känner inte för att stanna kvar i skolan vart ända nedrans dag tills det blir mörkt och sedan ta sig hem till det. Jag känner inte för att sätta mig och plugga varje dag jag kommer hem i mörkret.
ja jag gnäller, jag tycker jag förtjänar det, för jo just det allt det jag inte känner för gör jag. Självklart finns det saker jag tycker är kul som jag också kan göra. Men inte fan finns det någon tid över till det. Stressen hänger som en genomskinlig gardin över mitt huvud. Jag gör så gott jag kan.
Så klart finns det grejer som är kul, jag spelar och sjunger för jag tycker det är kul, jag dricker kaffe och fikar och umgås för jag tycker det är kul, jag gör massor jag tycker är kul, men det ligger alltid något där bakom. När jag väl sitter och tar det lugnt pyr stressen upp som en liten läger eld och efter bara en timme svämmar den ut ur öronen på mig. Det resulterar till att jag blir deppig, vresig, grinig och nästan irriterad och otrevlig mot människor, vilket egentligen inte är meningen och väldigt dumt.
Jag tror för det mesta att jag är väldigt trött eftersom jag inte kan somna om kvällarna hur länge jag än ligger där och blundar, hur mycket jag än läser och är nära på att somna. Så fort lampan släcks är jag klar vaken igen. Det resulterar också till vresighet, trötthet, gnällighet och så vidare.
Jag vet att det beror på vädret, hösten och gråheten som blir till mörker efter bara ett par timmar igen, det går över, men just nu känner jag för att klaga, just nu vill jag släppa ut all min ilska mot världen och allt jag har inom mig, jag är så trött och utmattad att jag knappt vet vart jag ska ta vägen och samtidigt kommer folk och tjatar om allt jag måste göra! Jag tycker inte jag har gnällt så mycket på senaste så här fick jag ut det mesta av det gnäll jag inte fått gnälla klart över.
Fint uttalande jag gjorde idag, lite omformulerat men ändå. Eftersom jag inte vet vart min lust har tagit vägen.
Jag känner liksom inte för att gå upp halv sju varje morgon efter knappt mer än fem timmars sömn, jag känner inte för att sticka till skolan när det fortfarande är mörkt. Jag känner inte för att gå en hel dag i skolan och inte kunna titta ut genom fönstret och se ens lite sol. Jag känner inte för att stanna kvar i skolan vart ända nedrans dag tills det blir mörkt och sedan ta sig hem till det. Jag känner inte för att sätta mig och plugga varje dag jag kommer hem i mörkret.
ja jag gnäller, jag tycker jag förtjänar det, för jo just det allt det jag inte känner för gör jag. Självklart finns det saker jag tycker är kul som jag också kan göra. Men inte fan finns det någon tid över till det. Stressen hänger som en genomskinlig gardin över mitt huvud. Jag gör så gott jag kan.
Så klart finns det grejer som är kul, jag spelar och sjunger för jag tycker det är kul, jag dricker kaffe och fikar och umgås för jag tycker det är kul, jag gör massor jag tycker är kul, men det ligger alltid något där bakom. När jag väl sitter och tar det lugnt pyr stressen upp som en liten läger eld och efter bara en timme svämmar den ut ur öronen på mig. Det resulterar till att jag blir deppig, vresig, grinig och nästan irriterad och otrevlig mot människor, vilket egentligen inte är meningen och väldigt dumt.
Jag tror för det mesta att jag är väldigt trött eftersom jag inte kan somna om kvällarna hur länge jag än ligger där och blundar, hur mycket jag än läser och är nära på att somna. Så fort lampan släcks är jag klar vaken igen. Det resulterar också till vresighet, trötthet, gnällighet och så vidare.
Jag vet att det beror på vädret, hösten och gråheten som blir till mörker efter bara ett par timmar igen, det går över, men just nu känner jag för att klaga, just nu vill jag släppa ut all min ilska mot världen och allt jag har inom mig, jag är så trött och utmattad att jag knappt vet vart jag ska ta vägen och samtidigt kommer folk och tjatar om allt jag måste göra! Jag tycker inte jag har gnällt så mycket på senaste så här fick jag ut det mesta av det gnäll jag inte fått gnälla klart över.
Kommentarer
Trackback
