att uttrycka sig rätt.
jag undrar om jag verkligen kan uttrycka mig rätt,
eller om jag bara uttrycker det på ett sätt för att jag inte riktigt vill att människor ska förstå.
nej jag vill att människor ska tolka det jag skriver och dra egna slutsatser.
det är inte heller förbjudet att fråga om man undrar.
runt omkring mig är det väldigt tyst just nu. Det ända som hörs är fläkten från datorn och min pappas snarkningar, som för stunden har avtagit men jag vet kommer börja snart igen. Det får mig att känna en viss trygghet och ett lugn i stunden. Jag satt också och undrar ifall jag spelade in pappas snarkningar och satte in den skivan i cd-spelaren i bilen när jag kör om jag skulle sluta vara så nervös och känna mig lugn.
det borde vara mer som får en att känna sig lugn, man vet att man kan göra saker men ändå sätter man högre krav. Man vet att man är duktig på det man gör, men kraven ligger högre än vad de behöver göra. Jag är en sådan person som sätter jätte höga krav och därför blir jag nervös när jag egentligen inte behöver kraven eller den nervösa känslan. Jag värdesätter kraven, jag ställer aldrig höga krav på andra människor för jag vet att de är som de är och det är precis så de ska vara. Jag sätter bara höga krav på mig själv för att jag vet att det är jag som ska anpassa mig, men det är också fel, för vi ska anpassa oss efter varandra inte på ett högt krav som någon ställer.
det var min mamma som fick mig att inse att jag stället för höga krav på mig själv och det är just det som gör att jag oroar mig och stressar upp mig själv i onödan. Jag vet att jag kan innerst inne, jag litar bara inte på mitt eget omdömme riktigt. Jag vet vad jag vill och vad jag kan klara av ändå tror jag att det inte räcker till med det lilla. Jag borde bara sluta och tänka så dumma grejer och bara göra istället för att tänka alltför mycket på vissa saker jag vet att jag egentligen klarar. Låter det ens vettigt? Jag tror det...
Ibland får jag till och med tolka det jag själv skriver i efterhand.
eller om jag bara uttrycker det på ett sätt för att jag inte riktigt vill att människor ska förstå.
nej jag vill att människor ska tolka det jag skriver och dra egna slutsatser.
det är inte heller förbjudet att fråga om man undrar.
runt omkring mig är det väldigt tyst just nu. Det ända som hörs är fläkten från datorn och min pappas snarkningar, som för stunden har avtagit men jag vet kommer börja snart igen. Det får mig att känna en viss trygghet och ett lugn i stunden. Jag satt också och undrar ifall jag spelade in pappas snarkningar och satte in den skivan i cd-spelaren i bilen när jag kör om jag skulle sluta vara så nervös och känna mig lugn.
det borde vara mer som får en att känna sig lugn, man vet att man kan göra saker men ändå sätter man högre krav. Man vet att man är duktig på det man gör, men kraven ligger högre än vad de behöver göra. Jag är en sådan person som sätter jätte höga krav och därför blir jag nervös när jag egentligen inte behöver kraven eller den nervösa känslan. Jag värdesätter kraven, jag ställer aldrig höga krav på andra människor för jag vet att de är som de är och det är precis så de ska vara. Jag sätter bara höga krav på mig själv för att jag vet att det är jag som ska anpassa mig, men det är också fel, för vi ska anpassa oss efter varandra inte på ett högt krav som någon ställer.
det var min mamma som fick mig att inse att jag stället för höga krav på mig själv och det är just det som gör att jag oroar mig och stressar upp mig själv i onödan. Jag vet att jag kan innerst inne, jag litar bara inte på mitt eget omdömme riktigt. Jag vet vad jag vill och vad jag kan klara av ändå tror jag att det inte räcker till med det lilla. Jag borde bara sluta och tänka så dumma grejer och bara göra istället för att tänka alltför mycket på vissa saker jag vet att jag egentligen klarar. Låter det ens vettigt? Jag tror det...
Ibland får jag till och med tolka det jag själv skriver i efterhand.
Kommentarer
Trackback
