feffs

jag vet inte om jag längtar,
eller om jag bara förväntar mig något,
eller om det bara kommer bli ett äntligen,
kanske ett nej jag vill inte bli vuxen än.

mina skor knastrade under skon, jag började känna rysningen genom kroppen eftersom jag kom och tänka på att ljudet var ganska obehagligt, i alla fall när man trampar på en snöklump som går sönder under sulan då och då. Gatorna gnistrar och lyser upp ännu en eftermiddag av snön, neråt gatan upp på himlen ser man fortfarande lite rosa ljus från solen, som äntligen börjat hälsa på igen efter ungefär två veckors dvala. Trots att jag huttrar och kylan biter sig in i skinnet på mig så kan jag inte låta bli att tycka att det är väldigt mysigt att se stjärnor och snö överallt. Snön ligger så perfekt på taken och fortfarande i vissa trädgårdar, förutom för de som har barn, där rullar de i snön och kastar snö över sig som om det vore pengar. Jag vill också, men med vem? Vem har fortfarande sitt barnasinne kvar? Jo de flesta antar jag, det är bara lite synd att man har så lite tid över att använda det. Jag vill bara strunta i kylan och lägga mig i snön och rulla runt som en dåre. För endast av dårar och barn får man höra sanningen av. Trots att snön är ovälkommen för vissa tror jag man borde tänka på det positiva att den faktiskt lyser upp tillvaron när mörkret faller med sitt vita täcke, den är som en svag extra lampa och jag tror vi alla behöver den.

Det som är ovälkommet kan fortfarande vara välkommet i många andras armar.