feffs

man lär sig uppskatta världen och se den ur ett annat perspektiv när man sitter på bussen klockan åtta en lördag morgon. Helt ensam, med en metrotidning i händerna. När jag är klar kollar jag ut mot de rosa strimmorna som syns längre bort i horisonten. När man går på vägen mot sitt hus och hör hur det knastrar under skorna, myser i sin ensamhet, så där tidigt på morgonen förstår man innebörden med att världen faktiskt kan vara vacker. När gatorna är tomma och endast du är där och hör dina egna tankar, det är då du förstår allt mycket klarare och tydligare.

nu tänker jag krypa ner i sängen, mysa lite med boken och förhoppningsvis somna ett par timmar till.
klockan: 08.11