fötterna på jorden.
det är dags.
tid.
och ja allt det där.
mycket att göra, men ändå rätt lite. Men vad ska man göra när man inte orkar göra det men man måste. Ta tag i grejer, det är inte min grej, men när jag väl gör det så gör jag det. Tänk om det vore så med allt, att sätta fötterna på jorden, i nuet som jag jämt tjatar om som jag inte själv klarar av. Man ger råd till andra, men tar man åt sig dem själv, svar nej. Det är så lätt att säga till andra vad de ska göra och inte göra men aldrig är det lätt när man säger till sig själv. Bara vad man borde göra, men oftast gör man inte det man borde göra. Dags att göra saker, få saker gjort så man kan ta tag i det som aldrig blir gjort, ta tag i måsten som man måste ta efter alla andra viktiga måsten. Finns vissa saker som är viktigare än andra för sitt eget bästa, sitt egoistiska bästa. Andra saker får man lov att skjuta på när man inte vet, när man inte orkar, när man inte fattar. Jag är nog sämst på att fatta, orka och veta somliga saker, men det kommer, tiden går och det kommer med tiden. Man lär sig med tiden, precis som att man gör saker med tiden. Med tiden flyger också saker iväg, sen tillslut står man på samma plats och ser andra saker flyga iväg och förstår inte varför eller vad som hände. För vad händer om det flyger iväg och man inser att "oj". Jo precis just det "oj", jag börjar bli skraj för mig själv, skraj för det som ligger där djupt inne, plats! Stanna, STOP! Just precis så, det passar mig utmärkt. Jag är bara trött, vill få allt överstökat som jag tagit på mig, vill få allt gjort så jag kan börja med det undan skyfflade så jag sedan kan ta på mig nya saker jag vill göra. Jag behöver en paus, ett lugn och något att koppla av med och till för den delen. Så trött, ögonlocken är bara halvt öppna.
sängen väntar tror jag, utmattad.
tid.
och ja allt det där.
mycket att göra, men ändå rätt lite. Men vad ska man göra när man inte orkar göra det men man måste. Ta tag i grejer, det är inte min grej, men när jag väl gör det så gör jag det. Tänk om det vore så med allt, att sätta fötterna på jorden, i nuet som jag jämt tjatar om som jag inte själv klarar av. Man ger råd till andra, men tar man åt sig dem själv, svar nej. Det är så lätt att säga till andra vad de ska göra och inte göra men aldrig är det lätt när man säger till sig själv. Bara vad man borde göra, men oftast gör man inte det man borde göra. Dags att göra saker, få saker gjort så man kan ta tag i det som aldrig blir gjort, ta tag i måsten som man måste ta efter alla andra viktiga måsten. Finns vissa saker som är viktigare än andra för sitt eget bästa, sitt egoistiska bästa. Andra saker får man lov att skjuta på när man inte vet, när man inte orkar, när man inte fattar. Jag är nog sämst på att fatta, orka och veta somliga saker, men det kommer, tiden går och det kommer med tiden. Man lär sig med tiden, precis som att man gör saker med tiden. Med tiden flyger också saker iväg, sen tillslut står man på samma plats och ser andra saker flyga iväg och förstår inte varför eller vad som hände. För vad händer om det flyger iväg och man inser att "oj". Jo precis just det "oj", jag börjar bli skraj för mig själv, skraj för det som ligger där djupt inne, plats! Stanna, STOP! Just precis så, det passar mig utmärkt. Jag är bara trött, vill få allt överstökat som jag tagit på mig, vill få allt gjort så jag kan börja med det undan skyfflade så jag sedan kan ta på mig nya saker jag vill göra. Jag behöver en paus, ett lugn och något att koppla av med och till för den delen. Så trött, ögonlocken är bara halvt öppna.
sängen väntar tror jag, utmattad.
Kommentarer
Trackback
